I natt dansade vi till Tina Turner's Too hot to hold, och bjöd Stockholm på Phil Lynott och Loudon Wainwright III. Det var så klart lite nervöst att utmana den traditionella schtekloungemuzaken, men det gick över förväntan! Kändes som att vi frigjorde alla och allt när vi spelade The day we caught the train. Nittiotalsnerven. Rycker. Svår att hålla i schack. Kan någon förresten bekräfta att Zlatan verkligen var på plats? Det skulle göra vår kväll ännu mer legendarisk.
Ocean Colour Scene – The Day We Caught The Train
