Till tonerna av spa-muzak sitter statsministern, still som en skyltdocka, och talar om sitt liv.
Om att han var lycklig när han spelade basket.
Och lycklig när han var med i sketcher och kabaréer.
Men eftersom han bara äääääälsssskaaar friiiiiheeeet....
..måste han ta ansvar. Ansvar. Ansvar. Ansvar.
Och det verkar inte vara så roligt.
Och när eftertexterna rullar efter en timme, har hans egen vision från 1993 slagit in.
Vi hörs nästa veckazzzzzzzz
