The Paperboy [Netflix]
Den minst sagt febriga deep south-thrillern »The Paperboy« gör sig speciellt bra en sval höstdag i början av november. Precis då står nämligen den svenska naturens trankila gråskala i perfekt kontrast till ett morddrama med journalister och fullblodspsykopater i Florida. Det värmer inte sämre av att en minst sagt ”gullig” Zac Efron går runt i bar överkropp. Återfinns i Netflix-kategorin ”Filmer där Matthew McConaughey svettas extra mycket”.

The Craft [Netflix]
Skräckfilmer är allt som oftast filmvärldens mest underskattade genrer. Den döms alltid ut som spekulativ, exploaterande och framförallt förutsägbar. Häxfilmen »The Craft« är inget undantag och avfärdas alltjämt som ”tramsig”. Det är den inte. Den är smått fantastisk. Historien handlar om Sarah som flyttar till ny skola, blir kompis med ett tjejgäng och upptäcker att hon har häxkrafter. Formualiskt? Ja, lite. Men även superhärligt high school-drama i Halloweens tecken. Ligger i Netflix-kategorin ”Filmer som visar att begreppet ’girl power’ inte alls var lika töntigt som det låter”.

In the Loop [Netflix]
En av världens roligaste TV-serier heter »The Thick of It« och fick när den sändes i svensk TV den något obegripliga titeln »Trist, herr minister«. Den här filmen är i alla fall en spinoff på »The Thick of It« och handlar om den sinnessjuka och dråpliga värld som är diplomatiska relationer mellan USA och Storbritannien. Låter stelt men är absolut inte det. Sevärd om så bara för att få bekanta sig med en briljanta Malcom Tucker. Hittas långt ner i Netflix-kategorin ”Vi som är besvikna på att det roligaste som hänt svensk politik är Göran Hägglund”

The Weather Underground [Youtube]
»The Weather Underground« är en av mina favoritdokumentärer. Den berättar historien om the weathermen, en amerikansk terroristgrupp som under slutet av 60- och början av 70-talet sprängde offentliga byggnader rumt om USA. Borde finnas i Netflix-kategorin ”Filmer för människor som tycker om att berätta om att de aldrig missar ett avsnitt av ’Real Time with Bill Maher’”. 

Morvern Callar [Netflix]

I »Morvern Callar« spelar Samantha Morton tjejen som cashar in på sin pojkväns självmord genom att sälja hans bok i eget namn. Det låter egentligen mycket mörkare än vad det är. »Morvern Callar« är mer som något slags brittiskt smutsig existentiell reseskildring. Typ »Lost in Translation« korsat med »Ibiza ocensurerat«. Borde ligga i Netflix-kategorin ”Existentiella dramer som tagit omvägen förbi Fotografiska museet”.

Lyfta skrot [Netflix]

Okej, hear me out. Jag tycker Arnold Schwarzenegger-dokumentären »Pumping Iron« är sorgligt underskattad. På riktigt. Det går liksom att se både om man vill vältra sig lite i pojkrumsnostalgi eller bara stiga in i den värld som är bodybuildingscenen. Den är ett porträtt på en svunnen tids mycket underliga stilideal och en manlighet på badsalt. Finns i den lilla Netflix-kategorin ”Filmer som jämför träning med att komma”.

Romancing the Stone [Netflix]

På flera sätt är »Romancing the Stone« den ultimata söndagsfilmen. Den är liksom som en Indiana Jones-rulle utan kvävande nördighet och töntiga nazister. Istället är den bara sorgfri, äventyrlig och kärlek-börjar-med-bråk-fnissig på ett totalt ofarligt vis. Även plus för att Michael Douglas är lite konstigt djungelhunkig. Hör hemma i Netflix-kategori ”Tantlitterära teman som förnöjer hela familjen”. 

Söndag, bitande höstkyla och därför otroligt bra förutsättningar att mysa i soffan med göttiga streams.

The Fall [Netflix]

Det bästa med den brittiska miniserien »The Fall« är att den är som de flesta andra seriemördar/polisthrillers fast bra. Som om typ Beck-filmerna hade skrivits av någon som var bra på att skriva manus och regisserats av någon som inte var ett blåbär (och dessutom hade en sjukt sexig kille i rollen som seriemördare). Gillian Anderson spelar i alla fall sjukt bawsig brittisk polis som får uppdraget att jaga rätt en vidrig typ som mördar unga kvinnor i deras hem. Spänning och bra jävla drama följer.

Celebrity [Netflix]

Woody Allen har nästan gjort 800 filmer, »Celebrity« tillhör varken en av de mer omtalade eller en av de bästa. Samtidigt är det en ganska underskattad liten bagatell. Kenneth Branagh spelar Woody Allens alter ego, Lee Simon, en man som kommer på att han vill bli känd till följd av en livskris. Han sadlar därför om från författare till kändisjournalist och utforskar neurotiskt (det brukar ju vara så i Allens filmer) en ny illusorisk men förförande värld. Även otroligt mysigt att se en liten gullig twink till Leonardo DiCaprio som knarkande superstar.

Roman Polanski: Wanted and Desired [Netflix]

Den här dokumentären är egentligen bara bra om man gillar att gotta sig i Hollywoodkuriosa alternativt vill förstärka sin världsbild att alla mansregissörer mer eller mindre är svin. »Roman Polanski: Wanted and Desired« berättar nämligen historien om det rätt sunkiga rättsfallet där filmregissören Roman Polanski flydde USA efter att ha supit ner, drogat och (troligen) förgripit sig på en trettonårig modell. Dokumentären arbetar rätt hårt med att ”hålla tungan rätt i mun” och inte välja sida. Det hedrar den så till vida att filmens fokus snarare hamnar på allt som sades, gjorde och exploaterades under rättstvisten snarare än på att ta reda på vad som ”faktiskt” hände.

Pretty Persuiason [Netflix]

Okej, detta är veckans curveball, inte för att den är särskilt konstig utan mest för att det är en film som man antingen charmas av eller bara hatar. Det är kortfattat en rätt mörk komedi i sororitymiljö som handlar om anklagelser kastade mot lärare och med en fantastisk Evan Rachel Wood i huvudrollen. Gillar du high school-komedier som drar åt indiehållet är detta din påse chips. Trivia: regissören, Marcos Siega, har även regisserat videon till Papa Roachs »Last Resort«. 

Seg jävla söndag och vad vore egentligen bättre än att efter en höstpromenad bland de vackra löven bara däcka totalt framför en skön stream. Oftast från Netflix, ibland från andra ställen. Här kommer tre tips.

Happy Go Lucky [Netflix]

2004 gjorde den brittiske regissören Mike Leigh filmen »Vera Drake«. En historia om en äldre kvinna som i ett konservativt brittiskt 50-tal bjuckade yngre tjejer på abort genom att köra upp en slang i underlivet. I ljuset av det avgrundsdjupa (men filmiskt fulländade) mörkret känns det minst sagt rimligt att Leigh följde upp »Vera Drake« med den härliga feel good-rullen »Happy Go Lucky«. Den handlar om Poppy, en lågstadielärare i norra London som är smittsamt positiv. Det låter kanske inte som mycket men tro mig, du blir glad. Räcker inte det?

Racing Dreams [SVTPlay]

En av de bästa dokumentärerna om desperation någonsin är basketfilmen »Hoop Dreams« där ett antal unga innerstadskids försöker nära sina drömmar om att bli basketproffs. »Racing Dreams« berättar egentligen om samma sak, men i ett helt annat USA. Här är istället historien om tre barn som alla drömmer om en sak, att köra NASCAR. Vägen dit handlar dock mer om gokart. Och att kämpa otroligt mycket för att ta väldigt små steg mot the big league. Det är inte samma utpräglade och gastkramande känsla av desperation som i »Hoop Dreams« men väl lika engagerande att se unga människor brinna.

Gomorrah [Netflix]

Gillar du att läsa undertexter på söndagar? Se i så fall omedelbart »Gomorrah«, ett modernt italienskt jogginoverallbeklätt maffiadrama. Det är typ antitesen till alla de där Mario Puzo-färgade bilderna man sett på italienska mafiosofigurer i kritstrecksrandigt och fjantiga mustascher. Istället är det i »Gomorrah« nidbilden tagen till en smutsig verklighet, den framgångsrika gangstern i ghettomiljö med ett liv nära drive-bys, jakter på fula bakgator med plastmöbler och dåliga affärer. Tänk Scarface som sophämtare.