Om det bara fanns ett enda användningsområde för Oculus Rift, och det var att få känna på hur det är att svinga en lightsaber, så skulle det vara nog för att jag skulle köpa den färdiga produkten. ALLA dagar i veckan. Nu har jag visserligen någon slags erfarenhet av vad det kan krävas för att få ett system med kropptrackers som direktöversätter IRL-rörelser till spelet (utan lagg och liknande). Det är ingen lätt uppgift. Och därför förhåller jag mig skeptiskt tills det att jag själv fått testa OR-demot.



Men det ser ju heeelt fantastiskt ut. En pojke måste få drömma.



Tipstack till Rirreblol!

Träna dig på att köra Mars rover. Testa hur din protes känns innan du får på dig den. Behandla posttraumatisk stress. Träna strids- och drönarpiloter. Jag har tappat räkningen på antalet o-speliga Oculus Rift-projekt jag stött på under det senaste året. Vissa bra, andra mindre... bra.

Här är de fem bästa icke-traditionella sätten att använda en Oculus Rift på.

5. Lev med lagg


Jag vill ju egentligen inte göra reklam för något här, men Umeå energis reklam film ”Living with lag” är så pass bra att den ändå måste få en plats. Äntligen någon annan än en gammal Counter-Strike-spelare som tar millisekunderna på allvar.

4. Glidflyg


”Gamers har väl inga IRL-vänner”, skrattar killen som fick skägg i mellanstadiet. Nej, kanske inte. Om så är fallet kommer tyska projektet ”haptic turk” (den första som drar ”vem vare som lyfte”-skämtet vinner) inte fungera alls. Men om du mot förmodan både är gamer OCH har ett gäng vänner som är beredda att lyfta dig och/eller spreja dig i ansiktet med vatten kan det här vara det bästa någonsin för din inlevelse.

3. Bli avrättad


”Disunion” är redan lite av en klassiker i Oculus-kretsar. En giljotinsimulator kanske inte är det främsta användningsområdet för Virtual Reality, men chockvärdet första gången du testar det här lär ju vara rätt hög.

2. Lek fågel


Att bara ha en VR-hjälm på skallen (som dessutom inte har särskilt utvecklade rörelsesensorer) räcker ju bara så långt. Det har kanske framför allt utvecklarna av Birdly insett. Deras lösning var att snickra ihop en hel fågelkropp åt dig. Det här är ju lika dumt som det är awesome. Årets julklapp 2016? En enorm Birdly-enhet i varje hem?

1. Byt kön


Det ser ju kanske lite funky ut i den här videon, men jag föreställer mig ändå att känslan måste vara sjukt märklig – förutsatt att rörelsen du gör och rörelsen du ser är någorlunda synkad. Också en liten fördröjning skulle ju kunna vara förödande (se Umeå Energis genialiska reklamfilm tex). Men ändå sjukt fascinerande idé.

Har jag missat något? Kommentera!

Jag var 12 år gammal när jag såg framtiden för första gången. Nedtryckt i ett plastkabinett i ett enormt nöjeskomplex någonstans vid Piccadilly Circus i London fick jag ett uppochnervänt fotbad på huvudet. Med två svinigt lågupplösta bildskärmar ett par centimeter från ögonen såg jag rakt in i det där som hette cyberspace. Typ. Året var 1991 och Virtual Reality var det häftigaste i hela världen. Det var VR-dueller i ZTV:s Funhouse och på Grönan, William Gibson var min kvällslektyr och The Lawnmower Man var den fetaste filmen någonsin.




Virtual Reality Arcade. Jag var där.

Det spelade ingen roll att allt såg ut som skit i de där VR-hjälmarna. Att en blev snurrig och illamående var liksom ett billigt pris att betala för att få stirra in i vad som bara måste vara det som komma skulle. Allt var fortfarande möjligt, och det var väl bara en tidsfråga innan VR-miljöerna såg ut som typ Rise of the Robots, eller något annat asmäktigt.

Men den där framtiden kom aldrig. Inte förrän nu. Eller, det är ju fortfarande bara löften om en möjlig framtid. En framtid där alla bär rörelsekänsliga bildskärmshjälmar, uppkopplade mot ett Gibsonskt informationsnätverk fyllt av tangentbordsjockeys och elakartade AI:s... Eller åtminstone spelar ett parti Team Fortress 2 mot varandra.

Oculus Rift plus Omni-löpband plus Team Fortress 2. Ser det ut så här i vardagsrummen i framtiden?

Nu slåss olika hårdvarupionjärer med näbbar och klor om att få vara företaget lyckas bygga nästa generation huvudmonterade displays. Oculus Rift har ju varit på tapeten sedan de drog igång den där rekordkrossande Kickstarter-kampanjen (och sedan dess samlat ytterligare 90 miljoner dollar till sitt bygge). Prototypen som finns ute bland backare nu är hyfsad, men fortfarande långt ifrån det där vi kommit att längta efter. Det är fortfarande lågupplöst, oprecist och buggigt. Multigeniet John Carmack och spelföretaget Valve (det är fortfarande oklart om Valves egna VR-displays kommer släppas till allmänheten) är ett par av de som hjälper Oculus VR med arbetet. Oculus nästa generation, kallad Crystal Cove, ska tydligen vara helt magisk.

Men det slutar inte där. Alla vill ha med en hjälm i spelet. Sony utannonserade nyligen en egen HMD (Head-mounted Display). Och den senaste spelaren i kampen om VR-framtiden är Avegant Glyph, som på bara ett par dagar har fått in mer än tre gånger så mycket pengar som de begärt på Kickstarter. En lite annorlunda lösning som skulle vara väldigt intressant. Plus i kanten för den ganska cyberpunkiga visirtanken.

12-åringen i mig slutar aldrig längta efter framtiden.