Jag vet inte så mycket om Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Universitet (faktum är väl att jag inte vet något alls, annat än att det ligger i Trondheim), men jag gillar ändå det jag ser. Jag är nämligen ganska säker på att det här med Oculus och drönare är en del av framtiden. FÖRSTÅ vilka feta augmented reality-spel en skulle kunna göra med den här setupen. Pilotwings i VERKLIGHETEN liksom.

Tipstack till Toba!

Definitivt de nättaste glasögonen i VR-racet hittills. Funkar ju fantastiskt bra i sociala sammanhang också, uppenbarligen.

Så där ser den ut, Sonys svar på hela den där Framtidsdrömmen jag skrev om för ett tag sen. De kallar den "Project Morpheus" och det handlar om virtual reality, man. Det japanska företagets försök att slå sig in på en marknad som många tror kommer explodera snart - den som förutsätter att alla kommer sitta med två bildskärmar ett par centimeter från ögonen och vara så sjuuukt inne i illusionen. Jag ställer mig, av olika anledningar, något tveksam inför det här (just Sonys försök, dvs). Men ju fler som är med på tåget - desto bättre borde ju den lösning som vinner vara, right?

Hoppas. Någon gång i natt får vi reda på mer om Project Morpheus, då den visas upp i samband med Game Developer's Conference, som pågår i San Francisco just nu.

Jag var 12 år gammal när jag såg framtiden för första gången. Nedtryckt i ett plastkabinett i ett enormt nöjeskomplex någonstans vid Piccadilly Circus i London fick jag ett uppochnervänt fotbad på huvudet. Med två svinigt lågupplösta bildskärmar ett par centimeter från ögonen såg jag rakt in i det där som hette cyberspace. Typ. Året var 1991 och Virtual Reality var det häftigaste i hela världen. Det var VR-dueller i ZTV:s Funhouse och på Grönan, William Gibson var min kvällslektyr och The Lawnmower Man var den fetaste filmen någonsin.




Virtual Reality Arcade. Jag var där.

Det spelade ingen roll att allt såg ut som skit i de där VR-hjälmarna. Att en blev snurrig och illamående var liksom ett billigt pris att betala för att få stirra in i vad som bara måste vara det som komma skulle. Allt var fortfarande möjligt, och det var väl bara en tidsfråga innan VR-miljöerna såg ut som typ Rise of the Robots, eller något annat asmäktigt.

Men den där framtiden kom aldrig. Inte förrän nu. Eller, det är ju fortfarande bara löften om en möjlig framtid. En framtid där alla bär rörelsekänsliga bildskärmshjälmar, uppkopplade mot ett Gibsonskt informationsnätverk fyllt av tangentbordsjockeys och elakartade AI:s... Eller åtminstone spelar ett parti Team Fortress 2 mot varandra.

Oculus Rift plus Omni-löpband plus Team Fortress 2. Ser det ut så här i vardagsrummen i framtiden?

Nu slåss olika hårdvarupionjärer med näbbar och klor om att få vara företaget lyckas bygga nästa generation huvudmonterade displays. Oculus Rift har ju varit på tapeten sedan de drog igång den där rekordkrossande Kickstarter-kampanjen (och sedan dess samlat ytterligare 90 miljoner dollar till sitt bygge). Prototypen som finns ute bland backare nu är hyfsad, men fortfarande långt ifrån det där vi kommit att längta efter. Det är fortfarande lågupplöst, oprecist och buggigt. Multigeniet John Carmack och spelföretaget Valve (det är fortfarande oklart om Valves egna VR-displays kommer släppas till allmänheten) är ett par av de som hjälper Oculus VR med arbetet. Oculus nästa generation, kallad Crystal Cove, ska tydligen vara helt magisk.

Men det slutar inte där. Alla vill ha med en hjälm i spelet. Sony utannonserade nyligen en egen HMD (Head-mounted Display). Och den senaste spelaren i kampen om VR-framtiden är Avegant Glyph, som på bara ett par dagar har fått in mer än tre gånger så mycket pengar som de begärt på Kickstarter. En lite annorlunda lösning som skulle vara väldigt intressant. Plus i kanten för den ganska cyberpunkiga visirtanken.

12-åringen i mig slutar aldrig längta efter framtiden.