Jag tror inte att det är en överdrift att säga att Markus Persson är en av världens mest inflytelserika svenskar just nu. Och allt tack vare ett litet spel han petade ihop för ett par år sedan. Minecraft hette det, ett spel som förändrat spelbranschen och spelmediet i grunden. Och gjorde Persson oerhört rik.

Allt det där vet vi redan. Men under de senaste veckorna har vi också lärt oss lite mer om personen bakom/under den där hatten. Persson har alltid varit öppen och ärlig, både i intervjuer och i sin nättillvaro. Mitt intryck av honom (efter att ha träffat honom en gång bara) är att han förhållit sig lugn och sansad genom hela den här tornadon av galenskap som pågått sedan Minecraft exploderade. Nu twittrar han naket och ärligt om sina livsproblem. Om hur de snabba rikedomarna påverkat hans privatliv negativt. Brustna hjärtan, ensamhet - allmänmänskliga problem som vi alla på något sätt kan relatera till. Enda skillnaden är att Persson kan torka tårarna med 500 dollarssedlar, om han vill. Och få livsråd från Snoop Dogg.


(Menar Markus att han gillar LSD här? Jag förstår inte)

Det senaste i flödet är att Markus Persson bestämt sig för att hjälpa till att lösa flyktingkatastrofen i Medelhavet. Och han gör det genom att försöka vinna budgivningen om Henrik Schyfferts och Johan Rheborgs Stå upp-initiativ. I skrivande stund är budgivningen uppe i dryga 350 000 kronor.


(Vem är egentligen Ebbasmamma_2008?)

Det är råfint att folk engagerar sig. Och det är ju bara en bonus om en får resa till LA samtidigt. Eller får se på en rolig ståuppshow.



Visst är det lätt för oss "vanliga" människor att teoretisera om vad vi skulle kunna göra om vi var ekonomiskt oberoende. Men föreställ dig skillnaden du skulle kunna göra om du sålt ditt företag och fått typ 10 miljarder kronor för det. Kanske skulle du köpa ett hus som Beyonce och Jay-Z var intressenter på, för typ 500 miljoner kronor? Säkert. Men föreställ dig vad som skulle hända om du la lika mycket på att hjälpa människor i nöd? 350 000 kronor (eller vad nu taket för Notchs bud är) är ju typ fickludd för den killen. Vad kostar det att hyra en Finlands-färja i ett par månader? Markus "Notch" Persson skulle gå från att vara en vanlig techsnubbe med kärleksproblem (som visserligen redan gör gott med sina pengar) till typ... Raoul Wallenberg. Snacka om att skapa mening i sitt liv, liksom.

(Här kan DUstödja UNHCR)

Och så var det klart och bekräftat då. Microsoft köper Mojang, företaget bakom Minecraft, för 2,5 miljarder dollar. Markus "Notch" Persson, som skapade Minecraft på fritiden (samtidigt som han arbetade på King - skaparna av Candy Crush Saga), blir med det ungefär 12,6 miljarder kronor rikare. De två andra ägarna av Notch Development får 3,7 respektive 1,4 miljarder kronor. Hyfsat bra med tanke på att de blev delägare förra året.


Xbox-chefen Phil Spencer kan inte på något sätt dölja sin lycka över Mojang-köpet

I sammanhanget är den lilla spelstudion Mojang naturligtvis sekundärt, och inte särskilt unikt alls. Vem känner ens till kortspelet Scrolls, till exempel? Det är Minecraft som är det centrala här. Och det GÅR inte att överdriva storheten i Minecraft. Men för att till fullo förstå den måste en också förstå vilken otroligt viktig roll gräsrötterna spelat i Minecrafts explosiva utveckling från hobbyjobb till branschledande miljardprojekt. Och därför är det lätt att förstå varför många av spelarna nu känner sig besvikna. Den genomskinliga, öppna och stundtals nästan naiva syn som Markus Persson och Mojang stått för har varit uppfriskande i en bransch som annars frossar i PR-strategier och tidsbundna hemligheter. Microsoft kommer förstås att behöva vara enormt försiktiga för att inte rasera allt det Mojang byggt upp nu - men oavsett vilket tror jag vi kommer se ett rejält tapp i tilltro från communityt. I klippet ovan intygar Spencer att Minecraft kommer fortsätta utvecklas också på de plattformar som inte är Microsoft-ägda (så som iPad, Playstation osv).

På förhand har snacket handlat om att Microsoft vill ha en killer app till sin (Nokia-relaterade) windows phone-satsning. Det ska bli väldigt intressant att se hur det utvecklar sig.

Den kanske sorgligaste biten, i mitt tycke, är att Mojangs ambition att hjälpa och stötta mindre spelprojekt nu med största sannolikhet kommer att försvinna. Med Microsoft som övergripande ägare finns inget sådant svängrum.

Anledningen till att Persson vill sälja företaget är att han helt enkelt tyckte att allting blev för stort. Ett lyxproblem månne, men frågan är om det är något han kan köpa/sälja sig fri från. Det är förstås väldigt svårt att döma honom, särskilt som vi inte vet alla detaljer, men det är inte utan att en undrar vad hans nästa steg blir.

Med de pengar han tjänat på den här affären skulle han, potentiellt, kunna starta en storskalig trippel-a-spelstudio och ha hundratals anställda under lång tid framåt (är Dice till salu, till exempel? Inga problem för Markus). Han skulle också kunna fortsätta förläggarverksamheten, om det var vad han önskade. Och han skulle verkligen kunna knalla tillbaka till sovrummet (som ligger i Stockholms dyraste lägenhet, om du undrade) och trycka på resetknappen för sin utvecklarkarriär.

Inget kommer ju naturligtvis vara sig likt. Nu är Persson Notch med hela världen. Om Cliff Horse, Notchs senaste spel, är något att döma av kommer den framtida spelutvecklarkarriären bli fullständigt ointressant. Men som institution i spelvärlden kommer Notch fortsätta vara högintressant att följa.


Cliff Horse. Är det här framtiden för Markus Persson?

Dagens stora nyhet i spelvärlden är att Markus Persson och hans Mojang, ni vet dom som gjort Minecraft, tydligen är intresserade av att låta Microsoft köpa företaget. För två miljarder dollar. Vi väntar förstås på officiella uttalanden, en förklaring till VARFÖR Notch skulle vilja göra sig av med Mojang – och den helt unika sits företaget sitter i som oberoende maktfaktor.

Under tiden listar vi de nio främsta anledningarna till varför Microsoft vill köpa Mojang.

9. Eftersom kidsen hatar ergonomi


Minecraft-legot finns ju redan. Microsoft tar det bara till nästa nivå.

8. Eftersom vanan att lägga ut sjuka summor

</random bild på gamle MS-höjdaren Steve Ballmer för han var rolig>

Microsoft betalade 8,5 miljarder dollar för Skype och 1,2 miljarder för Yammer och bjöd drygt 50 miljarder dollar för Yahoo – och nu har de chansen att investera i ett ett företag som faktiskt tjänar pengar.

7. Eftersom Red Ring of Death...


...låter som en asfet portal till ett ännu värre ställe än The Nether.

6. Eftersom Zune


Helt orelaterat egentligen men bara sjukt roligt att ta upp pga felsatsning från Microsoft sida.

5. Eftersom Windows 8:s överlevnad

...hänger på att Markus Persson slutar snacka skit om det

4. Eftersom Microsoft har börjat skissa på sin nästa Xbox...

...och det blir en Gamecube! Eller vänta nu.

3. Eftersom kapitalismen


Eftersom Mojang kan släppa snabbutvecklad skit (som Catacomb Snatch, Endless Nuclear Kittens och Nuclear Pizza War) och ändå tjäna pengar. Dvs precis vad alla företag drömmer om. (Med skillnaden att Mojang skänkt bort pengarna de fått för de där spelen till välgörande ändamål). Microsoft har verkligen gjort sitt bästa för att tjäna pengar på skit. Det har inte alltid gått vägen. Comic Sans, till exempel, är skapat av Microsoft. Case closed.

2. Eftersom marknadsföring
​

Mojang la typ 500 spänn på marknadsföring för Minecraft – och drog in 800 miljoner kronor under 2013. Samma år som Microsoft spenderade 2,5 miljarder DOLLAR på marknadsföring – och begick PR-mässigt självmord inför releasen av Xbox One.

1. Eftersom Minecraft är den största sedelpress du någonsin sett.

Det finns något väldigt kittlande i tanken på att testa ett spels geografiska gränser, att boldly go where no one has gone before.

Ta till exempel Kurt J. Mac, som för drygt tre år sedan bestämde sig för att försöka nå vägs ände i Minecraft. I en artikel publicerad i New Yorker i januari i år beskriver han sin resa. Den hade då tagit 180 timmar, och han hade gått ungefär sju hundra virtuella mil. Målet är the Far Lands, en plats där logiken i spelet sakta löses upp. Det är en bugg som Minecraft-skaparen Markus Persson är medveten om. Går du tillräckligt långt borde du, åtminstone teoretiskt sett, till slut nå till the Far Lands.

Allt det här är ju naturligtvis otroligt spännande. I en IRL-värld där allting kartlagts och scannats in i minsta detalj låter spelen dig fortfarande drömma om det där mystiska som händer när kartan tar slut och du tittar över världens kant. Extra mäktigt blir det när spelaren kastar sig ut över den där kanten och upptäcker saker som inte ens de som skapat spelet räknat med. Och då inte bara klassiskt slumpgenererade världar, utan en plats där etta plus nolla blir två.

Imgur-användaren gews lade nyligen upp en reseberättelse från zombieliret DayZ, som påminner lite om Macs resa mot Far lands. Gews bestämde sig för att försöka hitta Schadenfreude Island, en plats utanför kartan i den fiktiva postapokalyps-öststaten Chernarus. Ön är helt meningslös och används förmodligen som ett slags verktyg för utvecklarna snarare än något annat. Men gews hade hört talas om ön i den förra versionen av DayZ och bestämde sig för att simma ut i havet och se om den finns också i standalone-versionen.

Det gjorde den. Så gews simmade hem igen.

På papperet kanske inte världens mest upphetsande berättelse, men den kittlade ändå upptäckaren i mig. Nu vill jag ha mer upptäcktsresande i alla de digitala far lands som finns där ute.

Ni minns mina inlägg om framtidsdrömmar? Om VR-hjälmar, cyberrymden och allt det där?

Facebook köpte just upp Oculus Rift, företaget som på många sätt låg längst fram i detta den virtuella verklighetens kapprustning. Två miljarder dollar splashar Facebook på den där Kickstartade framgångssagan. En fis i rymden för ett företag som pungade ut 19 miljarder för Whatsapp.

Men eventuellt ett slut på alla våra drömmar.

Det här kan ju förstås tolkas på en massa olika sätt. Till exempel att den där William Gibsonska framtiden där tangentbordsjockeys surfar på raytracade internetvågor nu för evigt bytts ut mot något helt annat. Det är ju på ett sätt så jävla typiskt att det här händer samma dag som King, företaget bakom Candy Crush Saga, börsnoteras.

Istället för Framtiden (dvs våra våta drömmar) målas istället bilden av en värld där vi sitter upphookade mot sociala medier-flödet och spelar små, dumma och beroendeframkallande spel – fullpepprade med ingame-reklam – med skärmar exakt en centimeter från ögonen. Du kan inte fly.

Men faktum är att det inte är mina krossade drömmar jag är mest orolig för här. Zuckerberg har sagt att OR kommer fortsätta fokusera på gaming, och de kommer få fortsätta jobba mer eller mindre ostört. Pengar har ju så klart slutat vara ett problem för Oculus Rift, men med Facebooks oändliga pengabinge är det ännu mindre av ett problem.

Och John Carmack-citatet:

”I have a deep respect for the technical scale that FB operates at. The cyberspace we want for VR will be at this scale.”

...får det i alla fall att rinna till lite hos mig. Även om det går att ställas i direkt motsats till Markus ”Notch” Perssons citat:

”We were in talks about maybe bringing a version of Minecraft to Oculus. I just cancelled that deal. Facebook creeps me out.”

Men den stora frågan här handlar varken om Minecraft eller själadödande Facebookspel. Den stora frågan handlar om ägarförhållandena på internet. Vad händer när ett par stora företag börjar köpa på sig en allt större del av den digitala kakan? Hur mycket kontroll kommer slutanvändaren ha? Hur mycket frihet?

Kanske landar vi inte inte så långt ifrån William Gibsons profetior ändå.

Det finns alltid två sidor av samma mynt, brukar det heta.

Jag kom att tänka på det när jag satt och spelade Steamworld Dig igår. Steamworld Dig är ett charmigt litet spel från Göteborgsbaserade Image & Form. Det handlar om en westernvärld befolkad av cowboyrobotar. Robotar som gillar att gräva i marken efter värdefulla mineraler. Steamworld Dig släpptes precis till Steam, men kritikerrosades tidigare i år när det kom till bärbara Nintendo-plattformen 3DS.

Steamworld Dig kommer nog inte slå några försäljningsrekord (annat än för nedladdningsbara 3DS-spel, då), men det kan mycket väl tänkas att Image & Form får lite större marginaler att jobba med till nästa projekt. På så sätt liknar det inte Minecraft så mycket. Minecraft-utvecklarna, Mojang, meddelade nämligen nyligen att de nu sålt 13 miljoner exemplar av spelet. Och det bara till PC. Lägg därtill 10 miljoner på Xbox 360. Med mobila plattformar lär de närma sig 40 miljoner sålda spel, sammanlagt. Men även om försäljningssiffrorna skiljer sig åt har de två saker som knyter dem samman. De är från Sverige, och de handlar om gruvor.

Gruvor. Det är ju något med Sverige och gruvor.

Jag vet inte hur mycket det märks söderut, men här uppe i Norrland är gruvfrågan allt annat än oproblematiskt år 2013. Det handlar om flera problem med flera bottnar. Om hur Sverige bränt regelböcker och öppnat upp för internationella gruvjättar att prospektera på svensk mark utan att behöva betala för sig eller ta något miljömässigt ansvar. Om hur urbefolkning behandlats på ett sätt som kritiserats både från Diskrimineringsombudsmannen och FN. Om hur en skev svensk regionalpolitik alltid behandlat den norra landsänden som en resursbank att ösa ur vid behov.

Det här är inte menat som en kritik mot vare sig Mojang eller Image & Form. Snarare är det en betraktelse över det där myntet och dess två sidor. Samma mynt som gör det intressant att tala om Sveriges andra stora spelexport: Battlefield-serien. Om den svenska ”neutraliteten”, om den hycklande utrikespolitiken och om Bofors-affären.

För samtidigt som det planeras att startas 35 nya gruvor i Sverige innan 2030, något som på lång sikt kan vara förödande för både natur och befolkning i de påverkade områdena, gräver svensk spelindustri guld ur digitala gruvor. Guld som i de allra flesta fall skeppas vidare till spelföretagens utländska ägare. Och samtidigt som vi som spelare hittar ädelmetaller i Minecraft-djupen rånar och våldför sig internationella gruvbolag på svensk mark.

Den enes död blir den andres bröd. Nu är bara frågan vem som gör succéspelet som handlar om exploatering av underåriga textilindustriarbetare.

Texten publicerades ursprungligen på Blogemup.se