För två veckor sedan kom ett av årets meest emotsedda reggaealbum, Protoje - "Ancient future". Detta fick mig att tänka lite på den här nya reggae revival-rörelsen som pågår. 

Det finns flera anledningar till varför dancehallnörden i mig gillar just denna låt. För det första är det en ny tappning av Jah Thomas klassiska "Gun Shot"-rytm som han en gång i tiden satte ihop för Anthony Johnson. Rytmen har varit återkommande genom dancehallhistorien, tv av mina personliga favoriter är från den hårdare skolan när John John voicade Bounty Killer och Mad Cobra över den under det tidiga 90-talet. Protoje har under flera års tid graviterat mot ett sound som liknar den sortens rub-a-dub-stil com Jah Thomas och hans kollegor på Volcano myntade under det tidiga 80-talet. Jag intervjuade honom vintern 2014 på jamaica och han uttryckte stor beundran för bland annat det tidiga 80-talets Sly & Robbie. På "Ancient future" hörs dessa influenser tydligt. Vilket ju är fett om man gillar bra musik från förr. 

För det andra är gästande Jesse Royal fullkomligt lysande. Han gör en perfekt plankning av Tony Rebels 90-tal i röst och flow. Till och med ordvalen känns Tony Rebelska. Han får både Protoje och refrängsångerskan Sevanas insatser att blekna. 

På papret är den här låten perfekt, och den får stå som symbol för ambitionen och utförandet av hela albumet. Det är, som titeln antyder retrofuturism och en logisk fortsättning på den Black Uhuru-doftande "The 8 year affair" som kom för två år sedan. Och hur mycket jag än gillar att Protoje har gett sig fan på att göra just "kvalitetsreggae" så känns det som att det hela skaver litegrann. Protojes influenser är saker som han inte har någon direkt beröring med mer än vad han har hört eller sett på youtube. Som jag ser det så gör Protoje reggae på samma sätt som Disclosure gör house, men istället för att åkalla Frankie Knuckles ande så är det Junjo Lawes som spökar. Jag köper det! Jag köper till och med hela den nya komposterbara hippie-rasta-imagen som han och många av hans samtida kör med. Det är coolt att vara vegan. Men när Protoje började sin reggaekarriär och samarbetade med kusinen Don Corleon kändes det som att de var något eget och nytt på spåret. De byggde vidare på arvet från Damian Marleys hiphopreggae fast ungdomligare och lättsammare. Nu beter sig Protoje som att han har upptäckt sin pappas skivsamling, en ganska typisk medelklassgrej att göra. Och det ska man inte sticka under stolen med - Protoje är inte alls så ghetto som han sjunger. Hans mor är advokat och hans far en gammal Calypsokung. Till en början fick han ganska mycket skit för sin rasta-image.

Så trots att jag gillar "Ancient future" till stora delar så hopaps jag att Protojes dagar som cratedigger är slut. Reggae från Jamaica mår bra just nu och han och Chronixx är förgrunsgestalterna som för utvecklingen framåt. Jag hoppas att nästa gång han släpper något så kan det vara mer "Future" och mindre "Ancient". 

/H

Som den store krigarpoeten Jay-Z en gång sa "Can't leave rap alone the game needs me.", känner jag kring dancehall. Inte för att spelet behöver mig, spelet klarar sig gott utan mig, men spelet blir ett par gånger roligare om jag är med och leker. Efter att ha huserat på PSL under en period som svensk hiphopbevakare, blattealibi och dansredaktör tänkte jag efter sajtens nedläggning att jag är färdig med musikbloggande. Men efter påtryckningar från Chupi från Big Belly och efter att ha sett hur livet är utan att skriva om dancehall kunde jag inte längre ta det. Jag tvingade in mig på Nöjesguiden igen och här hoppas jag kunna göra det jag gör bäst: tipsa om ny karibisk musik, försöka förklara varför Vybz Kartels hudblekning på sätt och vis är black power och driva tesen att John Hype är minst lika viktig som Bogle för dancehalldansens internationella spridning. 

Så varför "Style cyaan spoil"? Jo, för att vi dancehallkonsumenter lever i en strid ström av fuckery. Hype avlöser hype och det är lätt att ryckas med av svagbegåvade chockdoktriner framför ärliga försök till att skapa bra musik. "Style cyaan spoil" betyder "stil har inget bäst-före-datum". När reggae och dancehall är som bäst är det musik på liv och död för, det är urfuckning, det är knull, våld, politik och den bästa festen du har varit på på samma gång. . När den är som sämst, ja då räcker den en vecka innan den är klar för komposthögen. Någon sa häromdagen: "hur kan det komma så mycket bra musik från Jamaica år efter år?". Homie. Om du bara visste hur mycket DÅLIG musik det kommer från Jamaica så skulle du inte bli förvånad. Det finns guldkorn i floden av skit. Jag vill med den här bloggen vaska i skitfloden och hitta det som är mer än det förgängliga dussinmaterialet. Det som inte har något bäst före-datum. 

Vi kan börja med två låtar från förra veckans viktigaste släpp: Protoje - "Ancient future" och Vybz Kartel - "Viking". Här har vi style that can't spoil. 

Här läser du om Hasan och vad han tänker göra nu när han kommit tillbaka till oss.