Som den store krigarpoeten Jay-Z en gång sa "Can't leave rap alone the game needs me.", känner jag kring dancehall. Inte för att spelet behöver mig, spelet klarar sig gott utan mig, men spelet blir ett par gånger roligare om jag är med och leker. Efter att ha huserat på PSL under en period som svensk hiphopbevakare, blattealibi och dansredaktör tänkte jag efter sajtens nedläggning att jag är färdig med musikbloggande. Men efter påtryckningar från Chupi från Big Belly och efter att ha sett hur livet är utan att skriva om dancehall kunde jag inte längre ta det. Jag tvingade in mig på Nöjesguiden igen och här hoppas jag kunna göra det jag gör bäst: tipsa om ny karibisk musik, försöka förklara varför Vybz Kartels hudblekning på sätt och vis är black power och driva tesen att John Hype är minst lika viktig som Bogle för dancehalldansens internationella spridning. 

Så varför "Style cyaan spoil"? Jo, för att vi dancehallkonsumenter lever i en strid ström av fuckery. Hype avlöser hype och det är lätt att ryckas med av svagbegåvade chockdoktriner framför ärliga försök till att skapa bra musik. "Style cyaan spoil" betyder "stil har inget bäst-före-datum". När reggae och dancehall är som bäst är det musik på liv och död för, det är urfuckning, det är knull, våld, politik och den bästa festen du har varit på på samma gång. . När den är som sämst, ja då räcker den en vecka innan den är klar för komposthögen. Någon sa häromdagen: "hur kan det komma så mycket bra musik från Jamaica år efter år?". Homie. Om du bara visste hur mycket DÅLIG musik det kommer från Jamaica så skulle du inte bli förvånad. Det finns guldkorn i floden av skit. Jag vill med den här bloggen vaska i skitfloden och hitta det som är mer än det förgängliga dussinmaterialet. Det som inte har något bäst före-datum. 

Vi kan börja med två låtar från förra veckans viktigaste släpp: Protoje - "Ancient future" och Vybz Kartel - "Viking". Här har vi style that can't spoil. 

Här läser du om Hasan och vad han tänker göra nu när han kommit tillbaka till oss.