Tjoff, så trillade det in ett mail med frågan: Vill du åka till Paris? Det spontana svaret inuti var självklart "ja", men efter att jag fått veta mer blev det JA!! Denna resa verkade nämligen handla om att lajva PSG i ett dygn, samt provspela i en sko som i själva verket är en strumpa med dobbar på. Skon intresserar mig som fotbollstossig, men också för att jag av naturen är missbildad med platt och bred fot och plågas hårt i Korpen av dagens fotbollsdojor. Jag är redo för framtiden.
Nåväl, nu skulle jag ju dessutom "heja" på PSG, träna som PSG, äta som PSG etc. I dessa kärva Arsenaltider och med den skrämda fascinationen jag har för lag som också är "projekt" lät detta som ett helt perfekt experiment.
Väl på plats så upptäckte jag att jag skulle bo i en suite på ett superfint väldigt franskt hotell jag gärna hade flyttat in på för alltid, och för er som undrar vad man normalt sett kan förvänta sig av ett rum värt 1500 € så är det tydligen bland annat ett arbetsrum med kombinerad spegelvägg-tv samt...
... ca 15 olika skrämmande funktioner på toaletten. Jag vill inte ens veta de här knapparna gör.......
Jag och 21 andra europeer inbjudna av olika fotbollsrelaterade anledningar började dygnet med att avnjuta PSG-Chelsea. Jag har varken sett det ena eller andra laget förr och det var Champions League-slutspel! Med andra ord, jag var extremt peppad.
Det var en fantastisk stämning på Parc des Princes, förutom när Zlatan låg skadad i gräset förstås. I PSG (liksom i Chelsea) har man framgångrikt slitit med att få bort huliganism och högerextremism från läktarna. Men, jag är så trött på att höra "lär av England" angående våldsamma supporterfalanger för bara för att man städar upp på ytan och har oändligt med förbud på arenorna så löser inte det problemet med mäns våld, det bara flyttar problemen. Utanför arenan drabbade lagens stökigaste grupper ihop redan innan matchen och engelsmän som rutinerat tagit sig in i landet via Belgien tog chansen att slå sönder en och annan fransk uteservering s.a.s. Nu är engelsk media alltid snabba att demonisera fotbollssupporters men jag tvivlar inte på att de ställde till med problem på gatorna, sirenerna ljöd över Paris. "Lär av England", nänä. Hitta ett land där det inte finns en våldskultur bland män (lycka till) så slipper du problemet med våld runt fotbollen. Nåväl, detta blev ett irriterat stickspår. Som sagt, stämningen var fantastisk på arenan där alla ljud tydligen blir ack så fint förstärkta (lär av fransk akustik Friends Arena).
Jag var nästan allra mest peppad att se denna dåre, följde honom med spänning men Mourinho höll sig i skinnet:
Skrek högt när jag såg att Torres stretchade!
Och klädde av sig och gick på.
Matchen slutade, som ni nog kanske vet, med 3-1 till PSG. Inte riktig totalkatastrof för Chelsea ändå, som i och med den uschliga bortamålsregeln går vidare om de gör t ex 2-0 hemma i morgon så spänningen lever så länge Mourinhos sluga hjärna går varm. Publiken hade ju dock anledning att fira, och gjorde det. Ingen firade dock så bra som Thiago Silva vid Pastores mål:
Mourinhos reaktion på 3-1 målet är också imponerande!
Efter matchen åt vi på den mest köttiga av argentinska restauranger vilket laget älskar att göra enligt sägen. Själv var jag lite väl tagen av matchen, är lika svimfärdig varje gång publiken är extremt engagerad eller personer jag längtat efter att se spela/coacha är på planen. När jag ser Arsenal behöver jag promenera hela vägen till arenan för att mentalt hänga med i att jag ens är där. Det är väl lite skillnad när jag jobb-jobbar dock, då kan jag kliva ur det lite.
Nåväl, hem till multifunktionella toan och sussa, nästa dag skulle vi nämligen kliva på detta vrålåk. Det slutade aldrig vara kul när bussen stannade och folk hade radat upp sig med förhoppningen att få se Zlatan men ut klev till exempel jag i stället. Ett pärlband av besvikna franska fejs mötte oss.
Bussen tog oss till Stade Sébastien Charléty där PSG Féminines spelar annars. Vi klev in i omklädningsrummet och jag skrek till i denna ordning:
1 MITT NAMN STÅR PÅ DÖRREN 2 Fnissar åt kreativa stavningen 3 Undrar om jag fått Asllanis skåp 4 Provar världens skönaste "sko", (mitt ärliga betyg är helt klart betyg: 6 efter att ha burit och spelat i dom i tre timmar) 5 Får moderskänslor för Magistan och blir nån slags Gollum eftersom jag vet att jag troligtvis måste lämna tillbaka skorna när dagen är slut. Sen glömde jag ändå lämna tillbaka dom och blev skamset påkommen med dojorna i väskan.
Resans huvudperson, gosig sko eller styv strumpa?:
Vi bytte om och sen var det tydligen dags för TRÄNING med Nike Academys tränare. Kan säga som så att fem års Korpen skapar ingen Marta direkt men jag kämpade.
Ja det var jag och 21 killar. Här går jag in i en duell med nån musikartist från Tyskland som tyckte det var hejdlöst kul att jag hört Blümchen.
Efter en lång, bra träning så är det pang på dags för match. 11-manna, 90 minuters, linjedomare, rubbet. Inga avbytare. Stämningen inuti: 50% åh vad fantastiskt PSG-lajv att få spela iförd hela kitet på denna arena men också 50% min Gud varför har du övergivit mig. Alla överlevde i alla fall och jag är helt nöjd med mina första tre minuter.
Duscha och dra vidare, mör och med en hjärna som försökte hänga med i allt det som redan skett under dagen. Återigen var det supergod mat, cruisa runt i bussen och göra franska PSG-fans besvikna och sen kravlade vi på flyget hem. Jag sov hela nästa dag. Det var som en fantastisk vecka på ett enda dygn, men nu är jag äntligen i kapp inuti. Paris est magique!
