Så var året slut. Så känns det i alla fall lite för en Premier League-fantast och medan jag väntar och längtar in Confederations Cup och EM så att livet kan börja ordentligt igen tänkte jag summera den gångna säsongen i gifar. Låt sidan ladda och njut sen. Obs, gif-inlägg gör sig bäst i Safari och eh gissar på IE men Chrome är inte optimalt.
Ni vet att han kommer dyka upp för eller senare, så jag startar helt enkelt med the Special One som haft ett special year och ikväll gjorde sin sista match med Real Madrid. Enligt honom själv den sämsta säsongen i hans karriär eftersom Real hamnade långt efter Barca i ligan, åkte ur Champions League mot Dortmund, förlorade cupfinalen mot Madridrivalerna Atletico och kammade enbart hem supercupen. Mous förhållande till media har dessutom varit katastrof och för ovanlighetens skull har han inte hela omklädningsrummet med sig heller. Ikväll fick inte Casillas starta, nej inte ens sitta på bänken, trots att Mous förstemålis Lopez var skadad. Inte mig emot att situationen kraschade eftersom det troligtvis betyder att vi snart får se the Special One i Premier League (och Chelsea) igen.
Finaste lille stunden med Mou denna säsongen är ändå denna enligt Fotlol:
Det fanns självklart höjdpunkter för Mourinho denna säsong, bland annat när Ronny gjorde mål och Real vann mot Man City i Champions League på stopptid.
Framför allt inspirerade Mous firande och gräsmärken på kostymbrallorna en annan galning. Jag syftar naturligtvis på di Canio som gjorde entre som Premier League-manager för Sunderland. Hans historia med öppenheten av sina fascistiska sympatier blev föremål för diskussioner världen över, men nästan lika omtalat blev nu hans utlevande matchkänslor:
Watfords manager Gianfranco Zola borde kanske investera i finskor med dobbar, han fick i alla fall tillfälle att fira under vägen upp mot Premier League men i slutändan blev Watford med svenske Joel Ekstrand och en storspelande Almunia(!!) stoppade av Crystal Palace som tog platsen.
En av de managers som gjort allra störst avtryck under de gångna året är självklart:
Borussia Dortmunds Jürgen Klopp vars lag hade ännu en strålande säsong, men hamnade ändå på andraplats efter Bayern både i ligan och i CL. Så många känslor inuti en och samma kropp, knopp och Klopp.
I en annan del av världen firade managern Miguel Herrera den mexikanska ligavinsten med sitt Club America på detta vis.
En av de managers jag tycker är absolut onussigast efter att ha hört (ok läst) olika Chelseaspelares vittnesmål är Villas Boas, och här är en gif när AVB firar ett mål som summerar allt detta mörker väldigt bra. Hans Spurs slutade femma bakom Arsenal och det blidde inget CL nu heller.
Alltså hur kuvad är den där stackarn som får ta emot AVB:s glädjemobbning. betyg: 2
Årets face är ändå Sam Allardyces som senare fick sitt kontrakt förlängt efter att West Ham slutade 10:a i ligan.
Men inte alla får chansen att fira, här är kontrasterna stora när Porto går om Benfica i näst sista omgången av portugisiska ligan och Pereira firan bakom den lidande Jesus.
Hängiga axlar även på Conte medan Jupp fladdrar fram i lyckan av att ta sig vidare i CL (och sedan vinna och dessutom vinna ligan och tyska cupen, dvs trippeln).
Jag avslutar med en värdig gif på Fergie, självklart är hans avsked bland det allra största som skett denna säsongen. Kommer sakna gubben och hans ur, men är också extremt spänd på att se Moyes United nästa säsong.
Nu kommer varenda dator hänga sig om gifarna blir fler, glutta förbi snart för fler årssammanfattningar eller lämna era favoriter på Twitter eller i kommentar!