Festivalbloggen stannade några personer och tog tempen på Coachella. Vilka är de och var kommer de ifrån? Vad har de gillat bäst hittills och vad ser de fram emot?

"Det ska bli spännande att se om Drake tar med sig någon gästartist!"

Namn: Marcella och Simi

Kommer från: San Francisco

Gör: Studerar (Marcella) och jobbar på Facebook (Simi)

"Det här är tredje gången är på Coachella. Vi älskar det, det är den bästa helgen på hela året!  I år har allt som spelats i tältet på  The Do LaB varit roligast, och så The Weeknd såklart. Det är svårt att slå förra årets överraskning, när Beyoncé dök upp på Solanges spelning. Men vi ser fram emot att se om Drake tar med sig någon på scen!"

"Det här är den bästa familjeresan man kan tänka sig"

Namn: Allen och Diana Mungcal med sönerna Nicolas, 21, Seville, 15 år och Dylan, 4. 

Kommer från: Los Angeles

"Det är underbart att åka hit med hela familjen. På Coachella finns något för alla."

"Vi är här på en galen möhippa!"

Namn: Sandra och Linda

Kommer från: San Francisco

Gör: Studerar

"Vi lärde känna varandra för en massa år sen och vi har alltid pratat om att åka till Coachella. Nu när vår kompis ska gifta sig slog vi änligen till och bestämde oss för att ha möhippan här! Det är väldigt skönt att ta en paus från solen och lägga en ansiktsmask. Den här möhippan är helt galen!"

"Jag får rabatterat pris på biljetterna".

Namn: Nicole

Kommer från: Coachella Valley

Gör: Studerar

Jag kommer från Coachella Valley, så det är alltid en massa kompisar som bor hos mig under festivalen. Det här är min tredje gång och jag kommer nog aldrig att sluta köpa biljetter till Coachella? Jag får köpa dem till ett bättre pris och får dessutom lite förtur. Något ska man väl ha för att man bor här. Jag vet att Coachella drar in jättemycket pengar och det hjälper det lilla samhället här. Det byggs nya vägar och folk kan hyra ut sina bostäder jättedyrt. I år pratar alla om Drake, mina kompisar är galna i honom. Jag gillar honom också. Det är väl bara killar som driver med honom på internet? De är bara avundsjuka på att han får så många tjejer."

"Syns det på oss att vi är svenskar?"

Namn: Alice, Lisa, Joakim

Kommer från: Stockholm

Gör: Stylist (Alice) Studerar (Lisa) Programmerar (Joakim)

Lisa - Det är så många artister från Skandinavien här i år. Lykke Li, Kygo, och så Alesso och Axwell ^ Ingrosso. Det syns kanske att vi är svenskar? Bäst hittlills har varit Tame Impala och Lykke Li. Det ska bli kul att se Florence and the Machine också. 

Joakim- Jag ser jättemycket fram emot att se Drake live. Jag tror att folk gillar att skämta om Drake för att han ser så snäll och gullig ut. Man vill bara krama om honom, han ser ut som en nallebjörn. När han var med i tv-serien Degrassi:The Next Generation spelade han en så töntig roll och den stämpeln är nog svår att ta bort. 

Alice - Alla älskar Drake. Min tjejkompis trycker upp trosor med Drake-mönster på, de är rätt fina faktiskt. 

"Det tog ett tag att få till den perfekta färgen"

Namn: Chris

Gör: har blått skägg och hår.

"Coachella är så kul, det är en enda stor fest och jag tänkte vara lite galen i år. Du är inte den första som vill fotografera mig, haha! Men jag vågar inte vara med på bild om inte min kompis är med. Visst är han gullig?"

Läs även om hur den allmänna stämningen är på Coachella och tre tecken på att internet omöjligt kan få nog av Drake. 

Under Coachellas andra dag stod Yelle samt Belle & Sebastian för de mest nostalgifyllda spelningarna. FKA Twigs blev med sin magnifika dans kvällens absoluta höjdpunkt.

Yelle dansade som om det inte fanns någon morgondag.

Minns ni år 2007? När folk hade glasögon med fönsterglas, halsdukar stora som stödkragar och neonfärgade tights? Det var precis innan finanskrisen slog sina klor om hela den västerländska ekonomin och så även det klubblivet som handlade mest om electro. Yelle släppte sin hit ”Je Veux Te Voir" på Myspace 2005, och så levde låten glada dagar på electropopgolv i några år innan folk slutade dansa tecnotic, ha på sig glitterlösögonfransar och hoppas på att bli fotade av Face Hunter. Nu, nästan tio år senare, uppträder Julie Budet, kallad Yelle, tillsammans med sitt band på Coachella med de gamla låtarna som faktiskt bara blir en påminnelse om en tid som är förbi.  

Frågan som man ställer sig nu är; har sångerskan Julie Budet, någonsin kunnat sjunga? Om hon har det så har hon definitivt förlorat den förmågan nu. Det låter andfått och ansträngt. Yelle studsar runt i en snortajt blåmönstrad overall och skriksjunger glatt. Det är faktiskt det som blir konsertens stora behållning, att se på någon som ser så förbannat lycklig ut. Som underhållare är Yelle briljant och hon är som bäst när hon inte sjunger (sorry) utan bara trummar eller dansar. Bandet är samspelt, de har inövade poser och ser ut att älska att spela tillsammans. När Yelle ylar på ovanligt länge under ett solo tar trummisarna en paus och kramas innerligt. Falsk sång eller inte, glädjen på scen och i publiken är i alla fall äkta.

Belle & Sebastians sångare Stuart Murdoch.

Nostalgituren fortsätter med Belle & Sebastians spelning. Nästan varenda person född efter 1970 har väl haft en period i sina tonårsliv då de lyssnat på Belle & Sebastians gulliga indiepop? Nu är alla i bandet i 40-50årsåldern, men i sina randiga tröjor ser de fortfarande ut som gulliga och naiva tonåringar. Deras indiepop ger hopp till alla 30årskrisande festivalbesökare – med sina ljusa, finstämda röster och osminkade ansikten förmedlar de att vara tonåring är ett state of mind mer än någonting annat. Belle & Sebastian är ackompanjerade av skickliga violinister och det går inte att förneka att de tillsammans är väldigt duktiga musiker. Trots detta är det glest i publiken, men när de börjar ta upp personer för att dansa på scenen blir det fart. Vid konsertens slut är det ett trettiotal euforiska fans som hoppar runt hand i hand på scen. Det är ett smart sätt att liva upp vilken konsert som helst på och bryter väggen mellan bandet och publiken. Dessutom dansar ju fansen gratis? Bara en sån sak. 

FKA Twigs är en fantastisk dansare. 

FKA Twigs levererar en helt annan nivå på sin dans. Med en klassisk balettutbildning och en karriär som bakgrundsdansare till Kylie Minogue och Jessie J, har FKA Twigs förmågan att använda sin kropp som ett extra instrument. Rörelserna ser ut att vara improviserade, men har en exakt precision. Med sin drottninglika hållning utstrålar hon en enorm styrka, självklarhet och pondus. Hon väntar en halvtimma med att säga något till publiken utan låter låtarna med den tunga basen och höga falsetten flyta in i varandra innan hon med beslöjad röst tackar för att hon fått möjligheten att spela på Coachella. Publiken är hänförd, trollbunden, men FKA Twigs får faktiskt mer applåder när hon dansar än när hon sjunger. Helst av allt skulle man kanske velat ha... en sittplats? Dansen är hypnotiserande, det är mer av ett performance som man gärna skulle vilja titta på under flera timmar. Tyvärr gör sig låtarna inte så bra på en konsert, även om musiken i sig är fantastisk.  

Senare på kvällen tävlar The Weeknd mot FKA Twigs i genren sexig rnb. Han är också strålande, även om han inte dansar lika bra. I år har han blivit känd för de stora massorna genom sitt bidrag till soundtracket av ”50 Shades of Grey”. Han körde de låtarna, och spelade även en ny låt som ännu inte har något namn. För att lyssna på låten och se konserten i sin helhet, titta här.

Dessvärre gjorde jag den stora missen att springa mellan två konserter, nämligen The Weeknds och Axwell ^ Ingrosso. Lyckades i alla fall höra att tre låtar av Salem Al Fakir spelades, var det någon av er som såg en skymt av honom på scen? Det får för övrigt bli mitt bästa tips på en festival: bestäm dig för en konsert och stanna på den. Det är oundvikligt att missa konserter på en så stor festival och man måste prioritera bort vissa. Lev med känslan av att kanske missa något historiskt och njut av det du får se. Namasté.

Läs även: Svenska stjärnor på Coachella. 

Enligt säkra källor byggdes Palm Springs för att man skulle kunna ha ordentliga pool partyn. Därför känns det rimligt att ta en paus från Coachella ett par timmar för att bada med modeeliten.

Hotell Saguaro i Palm Springs

”Va, har ni armband för att gå på Coachella? Vad seriösa ni är” fnissar några tvättbrädekillar i pastellfärgade badbyxor. De har åkt ner från Los Angeles över helgen för att mingla och dricka gratisdrinkar. Jag klandrar dem inte. Oavsett om det finns en världsberömd festival en bit bort eller ej, så är det ljuvligt att svalka sig i skuggan av parasoll inne i Palm Springs.

Vi doppar våra trötta festivalfötter i poolen och låter våra huvuden bli lätta av immiga drinkar och obskyr discomusik. Kisar man lite förstrött på alla tjejer med virkade miniklänningar och stora solglasögon kan man tro att det är sent sextiotal, vilket också var tiden då Palm Springs peakade som pool party-stad. Då var det främst ett ställe dit Hollywoodskådisar åkte över helgen för att festa och ta igen sig. På den tiden var kontrakten med filmbolagen så stränga att många skådespelare inte fick åka för långt från inspelningsplatserna och då var Palm Springs i en perfekt radie från Hollywood. De livegna stackarna till skådisar fick klara sig bäst de kunde bland lyxvillorna.

Atlanta de Cadenet Taylor och Alexa Chung

Hittills har vi inte sett några kändisar på festivalområdet (förutom Marnie The Dog) och det visar sig ha en enkel förklaring – de flesta kommer inte längre än en liten bit utanför sina hotellrum i Palm Springs. På just den här festen spelar dj:n Mia Moretti samt allkonstnärerna Alexa Chung och modellen Atlanta de Cadenet Taylor skivor för gäster med svinhöga klackar och bikinis. Jag har sällan sett så hög koncentration av snygga människor på så liten yta och effekten är något skrämmande. Eller så är det känslan av att vara med i en musikvideo från nittiotalet som gör en vimmelkantig. Ni vet, där folk står och dansar töntigt på olika podier och någon rappar i förgrunden.

Efter ett tags badande, minglande och klirrande får vi panik – Coachella då? Det är ju varken sextiotal eller nittiotal, det är år 2015 och det är den 11 april och Chet Faker börjar spela om en halvtimma! Vi springer till bussen och missar konserten med några minuter. Men vad är väl en helg i Palm Springs utan ett pool party? frågar vi varandra och resonerar som pastellpojkarna. Ingenting.  

Läs även: Coachella visar vad vi har att vänta under festivalsommaren

Det är cirka en miljard kändisar på Coachella. Även instagramkändisar. 

Beyoncé är här. Justin Bieber, Chris Brown, Fergie och såklart Paris Hilton, som aldrig missat Coachella, trängs i VIP-tälten. Närheten till LA och alla fester är väl en starkt bidragande faktor till att så många kändisar drar på sig något fransigt och sticker hit för att instagramma loss. Alla vill synas här!  En annan kändis är Marnie The Dog. Hon har i skrivande stund 1,2 miljoner följare på Instagram och är känd för att konstant ha huvudet på sned och tungan ute.

Ett fan med Marnie The Dog, känd från Instagram.

Det var världens längsta kö för att få fotas med denna kändis från Instagram. Festivalbloggen gav upp hoppet efter en stunds tapper väntan, och hoppas på att få fotas med Beyoncé istället. 

Mer från Coachella 2015: Svenska stjärnor på Coachella

Mitt ute i ingenting samlas ofattbart många människor för att gå på Coachella, en festival som består av lika delar mode som musik. 

Att ta sig ut till Coachella är ganska knöligt. Lyxlirarna åker dit i limousine, vi övriga åker buss från hotellområdet i Palm Springs. Passagerarna på bussen utgörs av bröliga dudes och brudiga brudar med blomkransar. De tar selfies på ett maniskt sätt. När jag tjuvkikar lite över axeln på en frenetiskt selfietagande tjej upptäcker jag att jag och min kompis råkat hamna i bakgrunden på hennes bilder. Vi ser sura ut. Hoppsan. Bussen kör i 45 minuter rakt ut i öknen. Sanddynerna och bergen sprider ut sig på varsin sida om vägen. Väg, sand, berg och himmel är allt man ser under vad som känns som en evighet, men så plötsligt: en glittrande hägring ute mitt ute i öknen. Rosa ljus och ett pariserhjul syns långt bort i fjärran.

När vi väl släpps av är myllret av människor överväldigande – ungefär 80 000 festivalbesökare är på väg in. Arrangörerna är dock rätt rutinerade vid det här laget, det är extremt välorganiserat. För att komma in på själva festivalområdet passar man ett antal spärrar och kontroller, det känns som att vara på en flygplats. Allt flyter på bra och vi kommer snabbt in.

Glada festivalbesökare på väg in på området. 

Det slår mig hur vackert området är. Framför mig breder en polobana ut sig, omgiven av palmer och höga, blåskiftande berg. Trots antalet människor känns det inte trångt, det är snarare luftigt. Det finns 6 olika scener, varav 1 är bautastor och tre är fokuserade mer på EDM och är lite mindre. Med litet menar jag storleken på typ Cosmonova.

Folket som vandrar omkring rör sig sakta, artigt, rädda för att krocka med någon. De ser friska ut, ja, välmående. Solbrända och vitblekta leenden. De kanske inleder varje dag med ett yoga eller pilatespass som ges på området. Eller så äter de bara rawfood, som såklart serveras här. Det råder ingen brist på veganmat eller glutenfritt, laktosfritt etc etc. De flesta är härligt LA-flummiga och kön till stället där man kan fota sin aura är lång. Det finns öltält och hamburgare också, men stämningen på området andas mer grönkål och meditation än ketchup.

Det är svalt och behagligt jämfört med tidigare år, då temperaturen passerat 40 grader. I år har vi tur, det är bara 30 grader i skuggan. Vilket räcker ganska bra. Vädret är behagligt och solnedgången hjärtskärande vacker.

Men när mörkret faller kommer även vindarna. Många människor har på sig bandanas knutna över munnen, och dum som jag är trodde jag att det bara var ytterligare en modegrej, men icke! Det är för att skydda sig mot sandstormarna. Senare på kvällen, när det blåser rätt duktigt, har många på sig solglasögon också. Inte för rockstjärnefaktorn utan för att de inte vill ha sandkorn i ögonen, förklarar någon för mig. Ganska gulligt.

Festivalklädda och kompismatchade. 

Annars får jag intrycket av att det är mer fokus på just mode än musik. Google håller med mig – en sökning på ”coachella fashion” ger sju gånger fler träffar än ”coachella lineup”. Det ger kanske en fingervisning om vad folk tycker är viktigast. HM har länge haft ett samarbete med festivalen, men nytt för i år är att de har gjort en speciell Coachellakollektion, som säljs över hela världen och även på plats under festivalen. Kollektionen är en återspegling av vad som brukar synas, virkade klänningar, ankelboots, minishorts, utsvängda byxor. Mycket fransar, polyesterkaftaner och plastblommor. Är det inte rätt roligt? Coachella är mer än en festival, det är en egen stil. Det är svårt att komma på någon annan festival med en lika tydlig stilidentitet – hur skulle kollektionen för Sweden Rock se ut? Och om det mot förmodan skulle göras en sådan, skulle folk verkligen köpa den på plats för att glatt bära kläderna resten av helgen?

Tjejen i rött har på sig resultatet av H&Ms och Coachellas samarbete. 

Under den första dagen tappar jag räkningen på hur många plagg från samarbetet jag ser. Det blir väldigt meta, det är en tolkning av en festival som sedan bärs på festivalen som sedan blir kopierad av andra som blir en stil som… Jag blir yr. 

Musiken då? Blir det bara skriv om fashion här? Lugn, bara lugn, det kommer!