Under Coachellas andra dag stod Yelle samt Belle & Sebastian för de mest nostalgifyllda spelningarna. FKA Twigs blev med sin magnifika dans kvällens absoluta höjdpunkt.
Yelle dansade som om det inte fanns någon morgondag.
Minns ni år 2007? När folk hade glasögon med fönsterglas, halsdukar stora som stödkragar och neonfärgade tights? Det var precis innan finanskrisen slog sina klor om hela den västerländska ekonomin och så även det klubblivet som handlade mest om electro. Yelle släppte sin hit ”Je Veux Te Voir" på Myspace 2005, och så levde låten glada dagar på electropopgolv i några år innan folk slutade dansa tecnotic, ha på sig glitterlösögonfransar och hoppas på att bli fotade av Face Hunter. Nu, nästan tio år senare, uppträder Julie Budet, kallad Yelle, tillsammans med sitt band på Coachella med de gamla låtarna som faktiskt bara blir en påminnelse om en tid som är förbi.
Frågan som man ställer sig nu är; har sångerskan Julie Budet, någonsin kunnat sjunga? Om hon har det så har hon definitivt förlorat den förmågan nu. Det låter andfått och ansträngt. Yelle studsar runt i en snortajt blåmönstrad overall och skriksjunger glatt. Det är faktiskt det som blir konsertens stora behållning, att se på någon som ser så förbannat lycklig ut. Som underhållare är Yelle briljant och hon är som bäst när hon inte sjunger (sorry) utan bara trummar eller dansar. Bandet är samspelt, de har inövade poser och ser ut att älska att spela tillsammans. När Yelle ylar på ovanligt länge under ett solo tar trummisarna en paus och kramas innerligt. Falsk sång eller inte, glädjen på scen och i publiken är i alla fall äkta.
Belle & Sebastians sångare Stuart Murdoch.
Nostalgituren fortsätter med Belle & Sebastians spelning. Nästan varenda person född efter 1970 har väl haft en period i sina tonårsliv då de lyssnat på Belle & Sebastians gulliga indiepop? Nu är alla i bandet i 40-50årsåldern, men i sina randiga tröjor ser de fortfarande ut som gulliga och naiva tonåringar. Deras indiepop ger hopp till alla 30årskrisande festivalbesökare – med sina ljusa, finstämda röster och osminkade ansikten förmedlar de att vara tonåring är ett state of mind mer än någonting annat. Belle & Sebastian är ackompanjerade av skickliga violinister och det går inte att förneka att de tillsammans är väldigt duktiga musiker. Trots detta är det glest i publiken, men när de börjar ta upp personer för att dansa på scenen blir det fart. Vid konsertens slut är det ett trettiotal euforiska fans som hoppar runt hand i hand på scen. Det är ett smart sätt att liva upp vilken konsert som helst på och bryter väggen mellan bandet och publiken. Dessutom dansar ju fansen gratis? Bara en sån sak.
FKA Twigs är en fantastisk dansare.
FKA Twigs levererar en helt annan nivå på sin dans. Med en klassisk balettutbildning och en karriär som bakgrundsdansare till Kylie Minogue och Jessie J, har FKA Twigs förmågan att använda sin kropp som ett extra instrument. Rörelserna ser ut att vara improviserade, men har en exakt precision. Med sin drottninglika hållning utstrålar hon en enorm styrka, självklarhet och pondus. Hon väntar en halvtimma med att säga något till publiken utan låter låtarna med den tunga basen och höga falsetten flyta in i varandra innan hon med beslöjad röst tackar för att hon fått möjligheten att spela på Coachella. Publiken är hänförd, trollbunden, men FKA Twigs får faktiskt mer applåder när hon dansar än när hon sjunger. Helst av allt skulle man kanske velat ha... en sittplats? Dansen är hypnotiserande, det är mer av ett performance som man gärna skulle vilja titta på under flera timmar. Tyvärr gör sig låtarna inte så bra på en konsert, även om musiken i sig är fantastisk.
Senare på kvällen tävlar The Weeknd mot FKA Twigs i genren sexig rnb. Han är också strålande, även om han inte dansar lika bra. I år har han blivit känd för de stora massorna genom sitt bidrag till soundtracket av ”50 Shades of Grey”. Han körde de låtarna, och spelade även en ny låt som ännu inte har något namn. För att lyssna på låten och se konserten i sin helhet, titta här.
Dessvärre gjorde jag den stora missen att springa mellan två konserter, nämligen The Weeknds och Axwell ^ Ingrosso. Lyckades i alla fall höra att tre låtar av Salem Al Fakir spelades, var det någon av er som såg en skymt av honom på scen? Det får för övrigt bli mitt bästa tips på en festival: bestäm dig för en konsert och stanna på den. Det är oundvikligt att missa konserter på en så stor festival och man måste prioritera bort vissa. Lev med känslan av att kanske missa något historiskt och njut av det du får se. Namasté.
Läs även: Svenska stjärnor på Coachella.
