Kanye West, North West & Kim Kardashian på Balenciagas SS15-visning.

Kändisskapet vet vi alla innebär en konstant ickeanonymitet, vem som helst får ta del av ungefär alla delar av kändisars* liv. Via paparazzi, intervjuer, sociala medier och i vissa fall dokusåpor får en lära känna dem. En får veta hur de klär sig, vad de tycker och tänker, vilka de är vän med, vilka de ligger med och vilka deras olika varianter av familjemedlemmar är.

En kändis blir därav en konsumtionsvara. En produkt att konsumera, en produkt vars produkter ska gå att konsumera. Därmed blir ett kändisbarn (den faktiska fysiska och/eller psykiska produkten av föräldern) givetvis även hen en konsumtionsvara – fast på ett annat litet vis, som ett supplement.

Kim Kardashian och Kanye West är kanske världens mest omtalade kändispar vilket gör dem till en högaktuell konsumtionsvara. För att fullt ut konsumera dem måste en även konsumera deras tillhörande produkter – däribland deras dotter North West. North West är knappt två år gammal och har redan gjort frontrow-debut, klätts i diverse svindyra moderiktiga outfits som fångats på bild likt hennes föräldrars svindyra moderiktiga outfits, och har som vilken modediva som helst en alldeles egen paparazzifotograferad lookbook på The Cut.

Detta låter kanske som ett sällsynt exempel (extremt, ja) men i vår konsumtionsdrivna samtid är det inte helt ovanligt att se ett barn agera dyr handväska. Det är en ständigt pågående trend, som till skillnad från de flesta andra trender, inte verkar dö ut.

Utöver North West som föräldrakompletterande konsumtionsvara (samt hundra andra kändisbarn) finns exempelvis en hel del svenska hipsteravkommor klädda i Mini Rodini från topp till tå. De där Mini Rodini-kidsen matchar på exakt samma vis som Hollywood-kidsen sina föräldrar så väldigt väl. En kan se lite på alla dessa barn som en del av föräldrarnas identitetsprojekt – som någon slags pusselbit i deras självförverkligandepussel.

Om en sedan ser på barnets plats i samhället ur ett maktperspektiv så är (på samma vis som att en kvinna är underordnad en man, eller att en svart kvinna är underordnad en vit kvinna, eller att en funktionsvarierad person är underordnad en icke-funktionsvarierad person) ett barn underordnat en vuxen. Vilket gör att barnets funktion, i detta sammanhang, blir ganska givet som den vuxnas accessoar. Den som ska matcha den vuxna, för att öka den vuxnas konsumtionsvärde.

Accessoarens viktigaste funktion är att förstärka eller komplettera en outfit. På samma vis är kändisbarnets viktigaste funktion att förstärka eller komplettera kändisföräldern. Inte tvärtom. North West är en accessoar. Kimyes moderiktiga lilla accessoar, deras dessutom förmodat dyraste accessoar – då hon är en accessoar med egna accessoarer. Som om hon vore en Pradasko med Versaceskor.

Som sagt är hela barn-som-accessoarer-trenden inte alls en ovanlighet, det är kanske en av de mest använda formerna av ”accessorizing” (utöver chihuahuan), men det känns som en gränslös form av ytlighet. En ytlighet som ur ett maktperspektiv är rätt obehaglig. Eller? Det är väl ganska skevt att använda en, ja, mycket liten, men faktiskt tänkande människa som en slags accessoar?

Det är väl ganska skevt att North West gjorde frontrow-debut vid ett års ålder, har mer moderiktiga kläder än vilken moderedaktör som helst, och är populärare bland paparazzifotografer än Lindsay Lohan? Hon har ju knappast vaknat en dag och själv tänkt: ”Nämen idag struntar jag i lekplatsen, tar mig en tur förbi Givenchy och går sedan på Balenciaga-visningen."

*Finns det något mindre lökigt ord för kändis?

Balmain SS15

Ett av världens mest omtalade (möjligen rentav världens mest omtalade) par medverkar i Balmains Spring/Summer 2015-kampanj. Jag (inklusive hela världen) skulle inte kunna vara lyckligare över denna modenyhet, skulle en kunna tro – men jag slogs av en ofantlig besvikelse när jag bläddrade igenom bilderna. Ja, kampanjen är skitsnygg, men hur typiskt och så väldigt tröttsamt är det inte att Kanye står framför Kim på alla bilder? Att han får fokuset och skärpan, att hon står bakom sin man och agerar hans lilla accessoar, att det blir till Kanye West – och hans fru. Hur tröttsamt är inte det?

Olivier Rousteing, Balmains Creative Director, motiverar valet av att använda Kimye till kampanjen på följande vis:

"For this Menswear campaign, I wanted to capture a moment of love. Kim and Kanye are style icons and friends. It is an honour to have them in this Balmain campaign. Together, they represent love, beauty and diversity-they are the new modernity. This is more than a campaign, it expresses something beyond clothes – it is a celebration of love and friendship. This is a new statement for Balmain."

Visst, det är en jättefin motivation, men på något vis gör den mig bara ännu mer provocerad. Varför använda sig av dem som kampanjansikten för att de tillsammans representerar någonting fint, men inte låta henne ta plats? Varför ens ha med dem som par om hon ska placeras i skuggan av honom, som relationens biroll? Hur provocerande är inte det? Speciellt när vi alla vet att hon hade kunnat äga en Balmain-kampanj alldeles själv. Hon är en riktig jävla samtidsikon, med Kanye liksom utan Kanye.

"For our winter issue, we gave ourselves one assignment: Break The Internet. There is no other person that we can think of who is up to the task than one Kim Kardashian West. A pop culture fascination able to generate headlines just by leaving her house, Kim is what makes the web tick."- PAPER Magazine

Världens mest omtalade rumpa pryder alltså omslaget av PAPER Magazines vinternummer. En skulle kanske kunna tycka att det är ett minst sagt sexistiskt omslag, med all rätt, men det känns alldeles för ironiskt för att vara sexistiskt. Det känns karikatyr-artat och som att Kim Kardashian helt medvetet står för karikatyrandet av sig själv. Det kan givetvis inte jag veta, men om jag känner henne rätt (vilket varje analyserande besatt fan av henne gör) är hon garanterat bossen över det här omslaget. Jag införskaffade precis numret med omslag nummer två.

En skulle kunna tänka sig att gårdagens frontrowliv var frid och fröjd för Kim Kardashian när en ser denna bild från Balmain-visningen. Men nej, när Kim Kardashian var påväg in till Balmains visning igår blev hon attackerad av en man som slängde sig mot henne, tacklade hennes ben och försökte dra ner henne på marken när hon klev ut genom bilen. Enligt TMZ är den misstänkte attackeraren Vitalii Sediuk som är en "Ukrainian prankster who did the same thing to Leo DiCaprio, Brad Pitt, and Will Smith." Alltså, hetsen kring denna människa är en never ending story. Jag tycker nästan lite synd om Kanye West som knappt får någon uppmärksamhet i jämförelse.

Nedan följer lite dramatiska bilder från attacken:

Varning: här kommer en JÄTTEDRAMATISK video på det lilla scenariot:

Dramatiken är oändlig. Fortsättning följer...

Paris modevecka inleds såklart med ett litet kändisbarn som introduceras för frontrow-livet.

Kim Kardashians kommande bok bestående av 352 sidor med enbart selfies (bilder på henne, av henne) kommer att släppas i april 2015- och jag längtar till att få bläddra hetsigt genom ett hav av bilder på en av de största divorna vår samtid har skådat.

Utan att ha läst boken (eller ja tittat i den) vill jag kalla den för en feministisk bok. Att ha ett sådant stort ego som Kim Kardashian har är få förunnat, och kanske någonting som endast förknippas med kvinnor som Madonna, Beyoncé, Rihanna, Lady Gaga eller den fiktiva karaktärern Norma Desmond från filmen Sunset Boulevard (1950). Listan på män med ett ego på samma nivå är betydligt längre. Jag skulle vilja säga att det är ett nästan uteslutande manligt beteende att älska sig själv så okontrollerat som Kim Kardashian gör.

Att kalla boken för Selfish är inget annat än genialiskt (mitt hjärta smalt redan där) och att hylla sig själv i så många led är bara FÖR genialiskt. Kim Kardashian har nämligen inte bara dokumenterat sig själv med hjälp av selfies minst tvåtusen gånger (källa: hennes instagramkonto) utan även satt ihop omkring 300 noga utvalda bilder till en bok. Hon har alltså tagit bilder på sig själv, kanske inte den mest avancerade konsten men ändå- och sedan själv satt ihop de bästa till en bok som kommer att säljas över hela världen och göra hennes ansikte (om möjligt) ännu mer känt och hennes plånbok (om möjligt) ännu mer välfylld. Snacka om en self-provider och en kvinna som kan konsten av self-branding. Om Kim var en ikon innan denna bok vet jag inte vad hon kommer att kallas för nu, hon kommer i varje fall garanterat bli omnämnd som selfie-gurun i alla framtida historieböcker.

Visst, den som har bläddrad igenom Kim's instagram vet att hennes selfies överrensstämmer med ett ideal som är skapat av- och i ett patriarkat. Men hennes instagramselfies och den kommande bildsamlingen är producerat av henne själv på hennes egna villkor och jag känner bara: you go girl, snälla fortsätt att älska din egen uppenbarelse på detta gränslösa sätt och ta såhär oförskämt mycket plats i media. Jag tittar mycket hellre på Kim's vackra nylle på diverse nyhetshemsidor eller internetforum än någon skådis som passerat sina glansdagar och raggar på minderåriga via sitt instagramkonto.

Så, keep it up Kardashian, om du aldrig får nog av dig själv får jag heller aldrig nog av dig.