En helnaken och lerig Miley Cyrus kramandes med... sin adopterade gris(?) pryder det senaste omslaget av Paper Magazine. Grisgrejen är sjukt oklar, men känns trots det ganska ointressant att analysera, så det släpper jag på en gång. Något som däremot är intressant är helnaken-grejen. Att detta blir omslag nummer två (det efter Kim Kardashians) inom loppet av ett halvår av Paper Magazine som består av en helnaken kvinna.

Att en kvinna, i vår lilla samtid, är något naken på ett tidningsomslag är inte särskilt ovanligt. Naket är så kvinnor oftast porträtteras på omslag av diverse tidningar, eftersom att vår lilla patriarkala samtid helst ser kvinnor iklädda inga kläder alls. En skulle därför kunna se på de här Paperomslagen som en del och ett reproducerande av ett patriarkalt system.

Men jag vill inte riktigt göra det.

Omslagsbilden och cover storyns bilder på Miley Cyrus är inte stereotypt sexiga eller stereotypt sexualiserande. Hon poserar ”osexigt” gör grimascher (som hon så ofta gör) och har hår under armarna. Bilderna är liksom inte likamed ett uppvisande av en stereotypt ”sexig” och polerad kvinna, så som de flesta andra naken-kvinna-omslag ser ut. De är något annat.

Vanligtvis när kvinnor placeras nakna på tidningsomslag sker en objektifiering av dem och deras kroppar. De görs till objekt. Deras nakna kroppar blir till något att konsumera. En konsumtionsvara. Kvinnan blir sin kropp (som ska se ut och vara på ett visst sätt) och inget mer.

Men när jag tittar på Paper Magazine-bilderna på Miley Cyrus ser jag inte ett objekt, jag ser ett subjekt. Någon som bestämmer över sin nakenhet, lite på samma vis som jag kände inför Kim Kardashians omslag. Hon är naken, men hon är inte naken för dig. Hon är naken för sig. Hon är en person, med en kropp som hon är stolt över och självvalt (är jag övertygad om) visar upp.

Därför skulle jag vilja se på de här omslagen som att de har någon slags antipatriarkal funktion. Eller, hoppas på att de kan ha. Ett embracande och ett subjektsgörande av sig själv och den tillhörande kroppen. Jag menar, en naken kvinnokropp är ju inte problematisk i sig. Den är fantastisk.

Ps. är världens segaste på att uppdatera om modenyheter just nu. Ska skärpa mig. Lovar. Puss

"For our winter issue, we gave ourselves one assignment: Break The Internet. There is no other person that we can think of who is up to the task than one Kim Kardashian West. A pop culture fascination able to generate headlines just by leaving her house, Kim is what makes the web tick."- PAPER Magazine

Världens mest omtalade rumpa pryder alltså omslaget av PAPER Magazines vinternummer. En skulle kanske kunna tycka att det är ett minst sagt sexistiskt omslag, med all rätt, men det känns alldeles för ironiskt för att vara sexistiskt. Det känns karikatyr-artat och som att Kim Kardashian helt medvetet står för karikatyrandet av sig själv. Det kan givetvis inte jag veta, men om jag känner henne rätt (vilket varje analyserande besatt fan av henne gör) är hon garanterat bossen över det här omslaget. Jag införskaffade precis numret med omslag nummer två.