Junya Watanabe SS16

Den japanska modeskaparen Junya Watanabe visade i helgen sin SS16-herrkollektion i Paris. En "African-Themed" kollektion bestående av safaristil á la kolonialist 1920 matchat med pärlhalsband, trähalsband, trämasker, tyger och prints snott direkt från afrikansk stamkultur- allt presenterat på enbart vita modeller iförda cornrows eller dreadlock-peruker(!?).

Ja, kollektionen ser kanske ut som definitionen av begreppet "cultural appropriation" fast i någon slags betyligt obehagligare tappning tack vare kolonialistvibben- och måste därav vara bland det mest motbjudande jag någonsin sett i herrmodekollektionsväg.

Att en kollektion likt denna görs i ett relativt medvetet modeklimat där just kulturell appropriering har debatterats en hel del under de senaste åren är nästan obehagligare än kollektionen i sig. OCH att stora modesajter likt Style.com och WWD på något vis försvarar kollektionen är i sin tur ännu obehagligare- det gör mig inte bara illamående, det gör mig livrädd.

Med en favoritbild från min favorit-narcissistiska-persons Instagram avslutar jag min uppdatering om modeveckorna denna SS15 säsong. Puss och kram.

Chanel SS15

*SHOEGASM*

Louis Vuitton SS15

Vill ha nu genast, ser över min ekonomi, gråter lite, planerar ett sms lån.

Miu Miu SS15

Givenchy SS15

Det här var ungefär det jag har längtat efter att Givenchy skulle göra härnäst, jag hade ingen aning om att det skulle se ut just såhär- men jag har längtat efter att det skulle kännas exakt såhär. Jag har längtat efter mode som startar en ohejdbar känslostorm inom mig och får min kropp att skälva av njutning. Det må låta överdrivet, till och med jätteöverdrivet- men när en älskar mode så innerligt som jag gör händer faktiskt det där när något är bra. När något är riktigt bra, och ja- Givenchys SS15 kollektion var sådär riktigt bra.

En får se 1700-talets (vilket verkar vara säsongens trend?) romantiska (men högst obekväma) korsett-mode, som möter antikens Roms gladiatormode, som möter dramatiskt 1800-tals vampyrmode och sedan möter en släng av sexigt 90-tals Gucci. Det låter hysteriskt fult när en skriver ner det, men ni ser ju hur overkligt jävla vacker kollektionen är. Den avancerade konstruktionen med små små detaljer överallt kan jag bara inte sluta titta på och fascineras av, jag vill bara dyka rätt in i bilderna och få pilla på plaggen.

Åh tack Riccardo Tisci för att du får mig att känna såhär.

*pillar mentalt på den stickade klänningen med nitprydda läderdetaljer*

Comme des Garçons SS15

Blodiga 1700-tals silhuetter (samt hår) och Ku Klux Klan(?) luvor vandrade längs med visningspodiet på Comme des Garçons visning i lördags under Paris modevecka.

Den uppenbara tolkningen av kollektionens enda färg- röd och de enorma toppluvorna skulle väl kanske vara att det var någon slags rödluvan symbolik. Jag fick dock inte rödluvan-vibbar, jag fick HELT andra vibbar. Rei Kawakubo brukar inte göra "politiskt" mode, men denna kollektion kändes påtagligt politisk. För mig blev de enorma toppluvorna, blodet och de bleka modellerna en ytterst obehaglig påminnelse om vår sorgliga samtid och det rasistiska klimat som gror och växer sig starkare i hela Europa. Det kanske är en övertolkning (eller en helt felaktig tolkning av kollektionen) men det var någonting som knöt sig i min mage och fick mig att vilja titta bort när jag idag bläddrade genom bilderna från visningen.

Jean Paul Gaultier SS15

Jean Paul Gaultier meddelade nyligen att han skulle sluta göra RTW och lägga fullt fokus vid Haute Couture, accessoarer samt parfym. I lördags fällde modevärlden en tår och sade farväl till Jean Paul Gaultiers 38 år som Ready-to-Wear mästare. Avskedskollektionen Élection de Miss Jean Paul Gaultier 2015 var ett avsked utan dess like, uppdelad i olika sektioner tillägnade hans genom åren mest välkända design- och det var magnifikt.

Nu ser jag fram emot- och hoppas på att hans Haute Couture ska bli ÄNNU mer fantabulous i och med att han nu kan lägga all sin kreativitet där.

Rick Owens SS15

Yohji Yamamoto SS15

Maison Martin Margiela SS15

Det är verkligen superfina kollektioner, men jag fnissar alltid lite när jag tittar på dessa visningar för att det känns så krystat avantgarde utan självdistans. Margiela var i och för sig inte alls så svårt som det brukar vara, men nu var det kanske lite småtrist istället?

Balmain SS15

Ett tydligt tecken på att jag tycker om en kollektion är när jag omedvetet skriker JA vid varannan look, sparar ner 99% av bilderna från kollektionen och sen har fruktansvärda problem med att välja vilka som ska få dyka upp på min lilla blogg. Detta skedde alltså nu.

Jag vet inte om det är en särskilt nyskapande kollektion men den är snygg, skitsnygg. Balmains SS15-kollektion är sådär perfekt Kim K-sexig (jag lovar att jag ska sluta skriva om henne snart men hon har lagt lite beslag på min hjärna) som de tidigare kollektionerna också varit med Olivier Rousteing som chefsdesigner- och jag skulle inte säga nej till ett enda plagg. Kollektionen är uppbyggd av silhuetter som hyllar de kvinnliga formerna kombinerat med vassa axlar och elaka färgkombinationer, vilket är omöjligt för mig att inte älska och passar så fantastiskt bra för de dagar då en vill leva ut sin Patsy Stone-persona (vilket är ungefär varje dag).

Balenciaga SS15

Se där, Alexander Wang börjar släppa lite på sitt tråk-avantgarde-mode och röra sig lite mer mot ett mode värt att bära Balenciaga-tag:en. Visst, det är inte fullt så bra som det kan vara men det börjar bli bättre. Det börjar bli någonting annat- en ny form av Balenciagamode, nämligen Alexander Wangs Balenciagamode som inte bara är en lite dyrare variant av hans eget märke.

Delar av Wangs streetstyle-lockande sportmode finns fortfarande att hitta i kollektionen, men det är delar- delar som sätter en egen prägel på Balenciagamodet och inte något som totalt tar över det. Sen letade sig äntligen det som har fattats i de tidigare Balenciaga kollektionerna designade av herr Wang fram med denna kollektion, nämligen experimenteringen med materialen och risktaganden med konstruktionen.

Något annat än imitering av de typiska silhuetterna en förknippar med Balenciaga kombinerat med en rad outfits som ser ut att komma direkt ur en faktiskt Alexander Wang kollektion börjar alltså nu ta form och jag tror att jag vågar påstå att en ny Balenciaga-era har inletts i och med denna kollektion. En era kanske inte fullt så spännande som Ghesquière-eran men trots allt en era.