Det finns en sorts remix som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, och det är när en RnB-artist remixar en raplåt. Därför blir jag extra glad av att höra en av 2015 års mest intressanta röster remixa en av 2015 års bästa låtar. Leslie Tay har tagit sig an Mwuanas Natural Born Killers. Resultatet är ljuvligt.
Jag är så exalterad över att vi faktiskt har en begynnande RnB-scen i Sverige, den må va liten, men den finns, och fyller ett tomrum som funnits sen vad... sen typ Fre? Det som slagit mig med både Leslies musik och Cherrie är att det verkligen är _RIKTIG_ RnB, att det hörs från första lilla ton att det här är musik gjord av människor som genuint kan och förstår RnB-genren.
Jag hoppas verkligen Leslie känner sig tvungen att göra fler remixer med lite mera kör i. Det är RnB, och det är svinbra.
Sverige är skit just nu, medan svensk rap är bättre än nånsin. Detta hänger såklart ihop, i en perfekt värld kommer rap vara svintråkig (i en perfekt värld skulle rap aldrig fötts). Deppigt men sant, och jag skulle gärna offra allt bra och bara lyssna på Penga Per om det skulle hjälpa, men så funkar inte verkligheten och i verkligheten kom det verkligen mycket bra svensk rap i fredags. Här är lite av det som jag lyssnat och tänkt på i helgen:
PATO POOH MED MOMS, MWUANA & DENZ – 13 REMIX
Jag hatar nostalgi, jag vill att saker ska tas framåt, inte tillbaka. Men jag hatar inte Pato Poohs13, han berättar om sitt första tonår på ett sätt som inte är tråkigt eller känns falskt eller romantiserande. Men framförallt så rappar han så jävla bra, 13 är nog hans bästa låt hittills. Så det passar bra att det är så jävla bra rap även på remixen.
Moms är en av Sveriges bästa rappare, ostress. Moms vers har vissa partier som låter som Kendrick Lamar, på ett bra sätt, för Moms har fattat precis vad som gör Kendricks stil bra: den är avancerad men inte tråkig. Moms experimenterar med röstläge och flow utan att släppa på nivån, lyssna på hur han rappar ”Anders eller Abdullahi fick smaka på en butterfly”. Det är ett s k ”flerstavigt rim”, men det finns inget stelt i hur han säger det. Moms har gjort sina 10 000+ rap-timmar och kan alla regler, allt sitter, men det som gör att det blir riktigt bra är hur musikaliskt det är. Lyssna hur Moms får en enkel rad (som ”du vet att du e född på 80-talet om” du fattar) som ”p-p-playa på Playahead” att flyga.
Sen kommer Mwuana och verkar inte riktigt bry sig om låtens tema, i alla fall inte i början när han rappar om en trap queen som ”sköter biznizen, utan nått tjaffs på den” men vad fan gör det, sen Mwuana började köra på svenska har han inte släppt en enda ointressant sekund musik.
Sist kommer Denz och sist i videon rappar han om knarklukt som går igenom kläderna samtidigt som Pato Pooh kommer tillbaka i bild och ser opassande glad ut, men det fattar jag för man blir alltid glad av att lyssna, och titta, på Denz. Han ler mycket, vad han än rappar om så märks det att han tycker det är så jävla kul att rappa, och när han säger ”sommarn ska bli vår, tio tretton fucking år” packar han i en enda rad in all den där barndomens-eviga-sommar-känslan som två miljarder filmer, böcker och låtar har handlat om i två miljarder år.
Sen att just Pato ler är ännu mer förståeligt – den här Its Nivy-grejen som Pato och Denz har ihop har börjat bra och sen axxat, allt blir bara bättre och bättre för varje släpp.
FINESS, SAMBOII, MXHXN & MWUANA – DÄR PÅ HÖRNET
Apropå Mwuana så kom detta i fredags också. Där på hörnet är en bra låt (speciellt när Samboii rappar) som blir en jävligt bra låt när Mwuana börjar refrängen med ”dom förtjänar inte sitta här med oss” som han vore med i Mean Girls.
YASIN – YASIN
D e Yasiiiiiiiinnnnnn mannnennnn. Läs det jag skriver nu för det finns ingen lögn i det som följer: vet du inte redan vem Yasin från BBE (Byn Block Entertainment) är så har du inte koll på samtida svensk rap (ellllller så lyssnar du inte på VBDFR för vi har fan tjatat om han och BBE ett tag :P). Det är OK, men så är det. Detta är det första Yasin släpper som signad på Baba Records och jag tror vi kommer prata om det en del i framtiden i podden, men om själva låten: ”refrängen” är i princip onödig, beatet lite överproducerat men Yasin äter upp den här som han äter upp allt han rappar på. Den här videon, som inte ens kom upp på Kingsize eller Grandsmack i fredags, har dragit ihop snart 15 000 views över helgen (13 Remix har drygt 2,500 och Där på hörnet strax över 7000 just nu). Det är inget konstigt för en rappare så pass stor som Yasin, på Youtube finns lyric-videos av hans låtar, där alltså fans transkriberat hans texter och laddat upp på egen hand, som har fler views än folks officiella singlar.
Yasin är svensk raps framtid och samtid, skivkontrakt eller inte.
GULEED – INGEN ANNAN
Hugo har redan bloggat om den här men det här inlägget är redan svinlångt så jag tänker skriva lite till, för detta är kanske den låt av alla från i fredags jag känner mest för.
Den här råa Malmö-skånskan, jag älskar den, den passar till Guleeds lite hackiga flow, han rappar mycket i staccato (vad betyder staccato? Uttala det som det ska uttalas, STA-CA-TO, där har du svaret) fräser hot om att ”lägga den i pannan, servera pytt-i-panna”. Sen börjar det närma sig hooken och Guleed småsjunger ”vissa hundar skäller men alla vargar bits” innan refrängen börjar på riktigt och Guleed sjunger, på riktigt, och det är riktigt bra. Många rappare tror att dom kan sjunga refränger men dom flesta kan inte sjunga såhär. Rösten är så fin, melodin också.
I andra versen rappar han om att jobba hårt och ”sträcka ut muskeln på massagen” tills han kan bli sina ”grabbars trisslott” och slutar med ”vi tar det hur det kommer, bad man always fucking on it” och sen kommer refrängen igen och då lyssnar jag på den och sen lyssnar jag på hela låten igen.
Det är tio månader sen jag första gången hörde Guleed på Echo från Stress album Playlist 2, och jag väntar gärna inte tio månader till på nästa låt, men om det kommer vara så här bra varje gång så är det ok.
Rätt stor chans att många av er redan sett videon till Parranoia med Mwuana och Dida sen den dök upp på nätet i fredags. För mig kändes det som sången var ett personligt svar till mig för något jag skrev på denna blogg ni är inne på just nu i torsdags, nämligen:
"Detta är kanske fjärde året i rad norsk rap görs på bättre beats än svensk rap?"
Kanske blir 2015 trots allt det fjärde året i rad norsk rap görs på bätre beats än svensk rap, men antagligen kommer den meningen kännas mindre sann om Mwuana släpper lite mer musik i år. Med tanke på hans beatval och låtskapande på sistone. T ex detta från USA snodda beat och Du vet att jag säljer:
Mwuana har kommit en jävla bit med sin musik sen han och Cakeboy var förband på engelska innan Young Jeezys spelning i Stockholm för några år sen.
Ikväll spelar VBDFR skivor på premiären av klubben Välkommen hem på Angelos i Vårberg Centrum. S/O till vår vän Momodou som styrt upp. Han har förutom att succédraget att boka oss (imdo) bokat liveakter i form av VBDFR-bekantingen PAAP (lyssna på vårt avsnitt med Paap här), Sollentuna-rapparna Karim 1 Hunnid (aka Cake Boy) & Mwuana och en hemlig gäst (som kan vara vår favorit i Femtastic!).
Just nu ser det ut som att Petter kommer va LIVE-DJ åt akterna, och alla som var på vår tvåårsfest och såg när han var DJ åt 3D Na'tee vet hur mycket han gillar det :))))
Vi är hursomhelst peppade. Kom dit! Angelos i Vårberg Centrum.
Lyssna på Paap & Karim:
Vad blir det för rap
Vill du bara läsa texter, tips och rants från en i VBDFR-trion?
