Nittonde maj 2014 var sannerligen en stor dag för svensk hiphop. För första gången någonsin stod svenska rappare på Dramatens scen, och dessa rappare ba råkade vara kvinnor. Med Ladies First gjorde Linda Pira och Redline något historiskt. Sanna och Petter reder ut sina intryck, låt för låt:
Kumba – I staden
Petter:
Om man räknar att kolla på Kärleksattacken-framträdandet på youtube så är detta tredje gången någonsin som jag ser Kumba live och hon har utvecklats flera hundra procent mellan varje gång. Hon har typ två verser ute totalt och känns redan som en färdig artist?! Kumba såg som vanligt fantastisk ut, va ska man saj (de va skånska), Kumba kan ju det här med styling. Helt flawless.
Sanna:
Jag blir fortfarande lika tagen varje gång jag hör hennes rad “kvinnojouren var dom första som fråga hur jag mådde”. Också ett bevis på hur en större kvinnlig närvaro i svensk hiphop medför att vi får höra fler typer av historier, fler perspektiv. För mig som kvinna som älskar svensk hiphop betyder det jättemycket, att man kan relatera och spegla sig mer i artisterna för att texterna handlar om sånt man själv och ens tjejkompisar gått igenom.
Rosh – “Karma”
P:
Det var väldigt svårt för mig att sitta ner under en sån här konsert, så jag löste det mestadels genom att sittdansa o flaxa med armarna. Men då och då var jag tvungen att resa mig och när Rosh kom flög jag upp ur stolen (de som satt bakom mig måste hatat mig under hela kvällen). Rosh körde en osläppt låt som heter ”Karma”, jag vet inte om det var första gången hon körde den live men den satt helt klockrent, hon kändes så säker och självklar på scen. Så snygg styling också, skjortan med kavaj, lite guld runt halsen och dom där flätorna, det var perfekt för sammanhanget, uppklätt men ändå G typ. Så facking tung.
Cleo + Sabina Ddumba – Intro acapella + Tagga ner + Gå på salong
S:
Cleo och Sabina körde ett lite längre set än flera av de andra artisterna, och jag hade önskat att fler hade kört mer än en låt. Det var väldigt härligt när Rosh och Kumba kom in igen också. Min enda invändning är att jag velat höra mer rap från Sabina, hon chockade ju hela Hamburger Börs på TLK-tributen genom att rappa minst lika bra som alla andra på scen.
P:
“Salong” är så fet, Sabina hade ännu en skitsnygg outfit och Rosh och Kumba hade ett moment när de tog varandra i hand, kollade på varandra och log. Det var fint.
Sep – Believe
S:
Sep är den av artisterna som jag hade sämst koll på sedan innan, men redan från första tonen på Believe fattade jag att jag skulle få se något riktigt mäktigt. Jag hade gåshud hela jävla låten och Seps glada och lite blyga min när hon fick ta emot publikens jubel var bland det finaste på hela kvällen. Det första jag gjorde när jag kom hem efter konserten var att youtubea fram Believe, som nu kommer bli min nästa stora inspirationslåt. Hur har jag kunnat missa detta mästerverk till powerballad? Det var så mäktigt!
Rawda – Se Mig Gå Upp med Gabbe (14X)
P:
Kvällens första kille! Ska man ha en kille på scen ska den va lika stilig som Gabbe var igår, kedjorna, kostymen, håret, jag var nöjd. Rawda, äkta femme-fatale-style, verkligen gled omkring som att hon ägde scenen, älskade det. 14X aka Bonnie & Clyde
Julia Spada – Reptile Mission (eller?)
P:
Jag hörde efteråt att Dramatens förråd av scenkläder hade funnits att tillgå för artisterna, och Julia Spada verkade verkligen ha hittat nåt hon tyckte var kul, nån slags medeltidsaftonkläning? Jag gillade det! Och den där rösten!
Joy – ?
S:
Jag dog. Jag är fortfarande helt mållös. Också så jävla snyggt att hon stod vid en mick i stativ liksom, det blev som extra tungt i kombination med den eeeextremt hårda texten. Jag vill bara höra mer från Joy, helst NU!
Revolution Poetry – Fördomar
P: Revolution Poetry körde samma line-up och samma stycke som på I Skuggan Av Betongen-hyllningskonserten, men det var ännu mäktigare här. Det är ju den här typen av framträdande som Dramaten egentligen är byggd för, framträdandena blev så stora liksom, alla la sån energi som verkligen fyllde rummet. Nachla var en urkraft på scenen.
Linda Pira & Dani M – Playa
S:
Jublet när Linda äntligen äntrade scenen! Livebandet kom in, Linda satte sig i en fåtölj och framförde en lite souligare version av Playa, där hon sjöng mer än vad hon gör på originalet. Det var så fint! Jag älskar Playa och Bästa vän för att det verkligen är vad jag saknat i svensk hiphop, kvinnors berättelse. Playa är en av de starkaste svenska raplåtarna jag vet och det kändes väldigt modigt av Linda att inleda sitt set med den. Dani M vinner lätt kvällens kille, mashupen av Playa och Naiv var ju helt klockren!
P:
Jag började faktiskt gråta lite. Det gjorde jag flera gånger under kvällen.
Linda Pira – Bang Bang & Linda Pira & Stor – Rom o Kush
S:
ÄNTLIGEN ställde sig hela publiken upp, inte en jävla sekund för sent. Jag håller med Petter att det var riktigt konstigt att sitta ner en sån här konsert, men lokalen e ju liksom gjord för att man ska sitta och kolla på tung dramatik.
P:
Jag vill faktiskt ta på mig lite av äran för att alla till slut ställde sig upp, hade kämpat själv ett bra tag där. Asså Linda... Detta är drottningen, Matriarken. All hail.
Alla – Knäpper mina fingrar remix
P:
Det här var a-l-l-t. Vad Linda Pira gjorde med “Knäpper Mina Fingrar”-remixen är historiskt, att få se det här framträdandet var som att vi alla firade det tillsammans. Ingen ville gå därifrån, ingen ville sluta applådera, Linda körde “Bäng Bäng” som extranummer, allt var bara så fantastiskt. Det är svårt att formulera sig.
S:
Jag dog, jag dog, jag dog.
Ja som ni hör, det var en känslosam kväll för ⅔ av VBDFR-kollektivet igår. För bara några år sen var en sån här kväll svår att ens tänka sig. Men det är nya tider nu. Solen skiner.
Alla foton är hämtade från dramaten.se.
