Imorgon har Star Wars: The Force Awakens premiär här i Sverige och vi kan nog alla, mer eller mindre, känna av fansens darrande nervositet, fruktandes att den nya filmen faktiskt skulle kunna vara i närheten av prequel-filmernas bedrövliga kvalité. Den rädslan går dock inte att jämföra med den en annan grupp av dedikerade stjärnentusiaster känner just nu.

Star Trek har kanske aldrig varit associerat med action, utan istället sätts som den pretentiösa tänkarens alternativ till Star Wars rymdfantasi. Men när Paramount Studios bestämde sig för att återuppliva sina gamla franschiserättigheter så var det med en nytappning befriad från alla fördomar. Helt plötsligt var Star Trek roligt, explosivt och framför allt en biosuccé.

Fansen, även kända som trekkies, har aldrig riktigt kunnat smälta detta. Visst, en del kanske förstår att med det rådande filmklimatet var det bara en tidsfråga innan Star Trek skulle bli en del av Hollywoodmaskineriet. Dock kvarstår en enad oro inför den kommande, tredje installationen, i denna nya serie filmer, regisserad av Justin Lin – känd från Fast & Furious-filmerna och förmodligen det sämsta möjliga valet av regissör, om du frågar en trekkie.

Med den första officiella trailern kommer dock en chans till en inblick i detta fandömes psyke. Jag med min erfarenhet av så kallad nördkultur tänker nämligen spela djävulens advokat, eller ja, en trekkie, och ge er den analys av trailern som hundratals internetforum säkert redan har gjort . Ska jag dock vara ärlig så gör jag detta främst för möjligheten att äntligen kunna blotta mitt värsta missbruk: Star Trek-gifs.

---

"Is that music?"

Helt klart berättigad fråga, Scotty. Trailern börjar till tonerna av Beastie Boys klassiska mosh-rap-anthem Sabotage, för människorna bakom dessa filmer vill inte sluta distansera sig från sina fans. Nej, det enda jag vill höra i min rymdeter är Alexander Courage, och när det kommer till främmande språk föredrar jag klingon framför rap (på riktigt har trekkies faktiskt klagat över hur denna trailer, till skillnad från tidigare, inte har någon symfonimusik).

USS Enterprise, kronjuvelen bland United Federation of Planets stjärnflotta. I de gamla filmerna med den klassiska konstellationen, bestående av bland annat de intergalaktiska legenderna William Shatner och Leonard Nimoy, förstördes den endast en gång. Men nu är det 2010-talet och då måste allting sprängas 200 gånger om, vilket betyder att denna revitalisering än en gång ska fördärva det vackraste vi har – passande metafor va?

Leonard H. "Bones" McCoy är en av stjärnflottans allra mest respektabla doktorer, ingen komisk sidekick ämnad för prekära situationer. (Okej, jag chanser faktiskt hejvilt här, men tänker att någon av alla dessa karaktärer kan ju inte ha varit en punchlinemaskin i originalserien.)

Kirk, motorcykel och en trickramp på en främmande planet – detta kan väl ingen rimlig människa dissa?

Om det inte vore för att du med Into Darkness uppfann ett läkemedel för ungefär all död i världen hade jag kanske svurit över ditt svek just nu, JJ Abrams, vilken bedrövlig ursäkt till Star Trek-film det var. Men ändå, lightsabers framför phasers? 

En ensam och mystisk krigarkvinna, den sci-fi-klyschan har vi inte sett tidigare – vi kan ju låtsas att en trekkie skulle finna något negativt i denna ironiska kommentar, dock verkar hon rätt kickass, ärligt talat.

Star Trek handlar om The Final Frontier, det ändlösa rymdtäcket av oupptäckta stjärnor, ämnade för storslagna äventyr. Men till och med i Star Trek måste någon av vår planets städer jämnas till marken i äkta blockbuster-manér. Skärp er, det finns en anledning till att allt inom denna franchise utspelar sig på ett skepp i någon sektor långt ifrån vår egen, ingen bryr sig om Tellus aka världens mest osexiga planet med en atmosfär som endast blir dödlig efter 100 år av luftföroreningar – när syre byts ut mot syra, då kan vi kanske börja snacka.

Ja, de sticker ju knappast under stolen med att detta är BEEEYOOOND Star Trek. Paramount, erkänn bara att ni är Star Wars-fans som älskar varenda minut av detta.

Nej, men om jag ska ge upp lajvandet här i slutet och medge att detta faktiskt ser rätt lovande ut. Justin Lin verkar vara helt rätt person för att ta en till synes klassisk Star Trek-esque äventyrspremiss och pumpa den full med all den där Fast & Furious-hästkraften. Gedigna trekkies lär aldrig bli helt nöjda med de nya filmerna, vilket detta nästan religösa samförbund kanske aldrig borde bli heller – de har trots allt inte genomlidit alla fanproduktioner för att nöja sig med en popcornifierad version av Star Trek. Fans av rymdenlig sci-fi-action likt Guardians of the Galaxy däremot:

Ah, superhjältar, dessa älskade individer som räddar städer från ondskefulla vetenskapsmän och katter från alldeles för höga träd. Det är i alla fall vad vi trodde var definitionen av dessa män och kvinnor i trikåer med underkläderna utanpå, men än en gång tänker Zack Snyder bevisa att även människor med superkrafter kan vara osympatiska svin.

Till skillnad från förra veckans trailer till Captain America: Civil War, där känslorna svällde över, är allt återigen becksvart i den nya trailern till Batman v Superman. När jag talar om becksvart menar jag inte bara den frustrerande skuggbelagda färgskalan filmen har, utan även hur humorlös och bitter denna fantasivärld bestående av hjältar tycks vara. Alla hatar alla när det är dags för århundradets uppgörelse mellan två ikoniska surmuppar – vem vinner? Den med mest hat i sitt hjärta, såklart.

Batman

Varför så förbannad?

Under det katastrofliknande slaget mellan Superman och Zod i Man Of Steel förstördes en byggnad tillhörande Bruce Waynes företag. Mannen är nu förbannad och redo att gå ut i krig mot mannen i blått för att lämna städer i ruiner efter sig. Det är den premiss jag kan tänka ut efter att ha sett trailern, och ja, logiken är bristfällig. Batman tänker lösa problemet med den farliga utomjordingen genom att locka honom till sin stad för en egen boxningsmatch? Ledsen, men vill man skapa en rå superhjältefilm med realistisk ton så är kanske inte svaret att förvandla serievärldens mest briljanta detektiv till idiot.

Hur förbannad? 5 av 5 frustrerande varma ökentrenchcoats.

Chans till vinst? 75%, för i slutändan älskar folket Batman mer än någon annan.

Superman

Varför så förbannad?

Den nyanlända utomjordingen till gudalik superhjälte verkar inte vara mycket för vår planets invandringspolitik, han är helt enkelt en utböling och behandlas som en sådan. Dock har jag svårt att sympatisera med en karaktär vars samvete inte verkar alltför plågat av faktumet att han är ansvarig för att några tusentals människor miste livet medan han och Zod bankade skiten ur varandra med staden Metropolis som arena. Men Batman däremot, han är tydligen en individ människor borde vara rädda för – okej, någon lever i förnekelse här. Var det den slutledningsförmågan som gav alter egot Clark Kent toppjobbet på en prestigefylld kvällstidning även fast han saknar all utbildning, eller är han bara grym på klickbaserat content? Det är i alla fall en mer realistisk historia än Superman och hans samvetskval.

Hur förbannad? 3 av 5 oprovocerande Batmans.

Chans till vinst? 50%, för ingen bryr sig egentligen om Superman.

Lex Luthor

Varför så förbannad?

Jag vet inte ifall detta unga geni är så förbannad egentligen, han verkar mer excentrisk och allmänt galen – tur att skurken är trogen superhjältemyten, antar jag. Uppenbarligen har Jesse Eisenberg inspirerats av manusförfattaren bakom hans senaste film American Ultra: Max Landis.

Hur förbannad? 1 av 5 kryptoniter. Hur galen? 5 av 5 psykotiska monologer.

Chans till vinst? 50%, för ett wildcard är alltid ett wildcard.

Doomsday

Varför så förbannad?

Den ostoppbara dödsmaskinen – som faktiskt slog ihjäl Superman under serietidningarnas mer allvarliga 90-tal – är nog mest förbannad över hur han har klämts in i den här filmens tredje akt för att ge de nya superbästisarna något att slå på. Visst, detta är en typisk "slå på"-antagonist, men serieföljetongen han härstammar ifrån är kanske en klassiker som förtjänade en bättre behandling.

Hur förbannad? 3 av 5 skakiga Snyder-filmrutor.

Chans till vinst? 75%, ifall förhoppningen är att förstöra Warner Bros superhjältefranschise.

Wonder Woman

Varför så förbannad?

Det mest realistiska med denna bittra supervärld Snyder har byggt upp är väl att hjältinnorna inte ges lika mycket tid i rampljuset. Den odödliga krigaren från Amazonas verkar dock redo att ändra på detta, ett budskap helt rätt i tiden om inte även lite inklämd.

Hur förbannad? 5 av 5 livstider med patriarkatet.

Chans till vinst? 100%, för Wonder Woman är den enda som inte har tid för superhjältebeef.

Summering: Jag må ha kopiöst med mängder känslor för serietidningar, men fan om jag inte på förhand redan hatar denna film lika mycket som karaktärerna i den hatar varandra.

Det är ingen idé att dölja sitt förflutna, det finns inget att hymla om — en gång i tiden var jag världens största Star Wars-nörd, vilket kan leva kvar än idag. Den gamla trilogin öppnade inte bara upp en helt ny värld av färgsprackande ljussablar, antagonister med astmaproblem och ett överflöde av gulliga teddybjörnar. När jag satt inne i ett dunkelt rum hos några bekanta till min familj, med en lysande tv-skärm framför mig med de mytomspunna VHS-kassetterna rullandes, var det även en introduktion till filmens värld. Därifrån var det kört, Star Wars och film överhuvudtaget skulle bli en essentiell del av mitt liv.

Därför kan jag inte hjälpa att vara något naivt förhoppningsfull inför denna nya installation av filmer, även efter George Lucas maktgalna regim bakom kameran de senaste åren med Jar Jar Binks och allt vad det innebär. Men nog allt levde sjuåringen inom mig när de sände live ifrån Star Wars Celebration i USA tidigare ikväll. JJ Abrams som har regisserat The Force Awakens ställde upp på en en storslagen nördgalor till panel med nya och gamla ansikten, alla hoppfulla om att de inte kommer göra någon besviken. Efter att ha sett den nya trailern de introducerade är jag ännu naivt hoppfull, för en gammal nörd vaknade till liv. Ni kan ta del av den ovan och fortsätt sedan att scrolla, för jag har sammanfattat allt vi såg i detta smakprov, där fokuset är en specifik familj.
 

Efter första teasern som släpptes i november antog många att den ökenplanet vi såg var klassiska Tatooine, känd från gamla och nya filmer. Men Abrams gjorde det klart under kvällens panel att det handlar om en ny planet vid namnet Jakku. Med denna vy visar de prov på en sliten och åldrad värld, med kvarlevorna av en gigantisk rymdbatalj. Abrams mål verkar vara att åter finna den gamla trilogins magi — som Lucas tycktes ha glömt när han upptäckte CGI för några år sedan — och jag tror regissören i alla fall har funnit känslan av en värld sen längde levde i. Alltså inte en med plastiga animeringar och handelstransaktioner.



"The force is strong in my family" säger en röst jag skulle tro tillhör en åldrad Luke Skywalker. Från tidigare läckta konceptbilder verkar det dock inte vara han som åter stiftar bekantskap med farsans kvarlevor, utan en ny representant från den mörka sidan som vi snart får se mer av.



På tal om Luke, här har vi honom — kom igen, det är ett givet antagande — tillsammans med R2D2. Största om kanske enda besvikelsen med denna trailer är dock att vi inte fick se en glimt av Mark Hamill i sitt nyodlade Obi-Wan-esquea skägg. Inom sinom tid, antar jag.



Familj var temat, vilket får mig att tro att handen till vänster tillhör Leia och att det är Lukes klassiska ljussabel — förlorad i duellen med Darth Vader i Empire Strikes Back — hon mottar. Carrie Fisher verkar i alla fall inte ha klippt naglarna något suspekt såhär 30 år senare.



Här har vi alltså en av de nya karaktärerna: Poe Dameron, som skådespelaren Oscar Isaac själv kallade för "the best freaking pilot in the galaxy". Enligt snacket från panelen får han ett uppdrag av en redan nämnd prinsessa, vilket är en fin throwback till den första filmen.



Fler nya ansikten, i en något riskabel situation. Vi har Finn spelad av John Boyega, Rey som ryktas vara en i Solo-familjen med Daisy Ridley i rollen, och roboten BB-8 — som inte är CGI — vars framtid säkerligen är med i en del av den yngre generationen fans leksakssamlingar. Värt att nämna är att producenten Kathleen Kennedy under panelen fick frågan "Vilken karaktär i Star Wars skulle du vilja spela?" var på hon svarade att det inte fanns många valalternativ, tills nu. 



Om vi kan förbise alla hyperboliska diskussioner kring designen på ljussablen har vi här filmens ondskefulla antagonist Kylo Ren. Mycket talar för att Adam Driver gav upp hipsterlivet i New York för denna roll, även den enligt rykten en del av Solo-familjen — vilket vore ett logiskt val att följa upp originaltrilogins patriarkala kamp med. Maskeringen antar jag är influerad av ett visst tv-spel.



Finn återigen i Stormtrooper-utstyrsel. När Boyega fick frågor angående detta under panelen kollade han nervöst på Abrams, som inte verkade alltför sugen på att delge information om huruvida karaktärens allianser ligger till. Men vi kan anta att Finn börjar som en del av Imperiet The New Order men inser snabbt att den där svettiga rustningen är alltför mödosam och moraliskt ifrågasättande.



Stormtrooper möter Boba Fett? Designen här är i alla fall varenda nörds dröm, och verkar vara där det gamla möter det nya Star Wars i ett perfekt utförande. Vem döljer sig bakom den chromade hjälmen? Få vet, men jag skulle gissa på Gwendoline Christie – ni vet Brienne från Game of Thrones — vars karaktär skall ligga åt den mörka sidan av spektrat.



Klassiska roller ombytta när Rey räcker ut en hjälpande hand till Finn. Tillsammans med öppningsklippet från förra teasern är detta nog min favorit av alla. De båda demonstrerar nämligen väl hur detta är en ny era för Star Wars. En där Lando Calrissian inte är den enda rasifierade människan i galaxen, vars kvinnliga representanter är upphöjt till något mer än en prinsessa i nöd. Inget illa mot Leia men med Ridley, Christie och Lupita Nyong'o ombord är det inte längre bara brittiska imperalistmän som styr detta rymdskepp.

Jag skrek, kanske kom det även en tår? Mer vill jag inte delge. Men se, Harrison Ford ler, den gamle smugglaren, och alla bittra fans vars hjärtan krossades med The Phantom Menace kan inte längre gömma sig bakom en fasad av cynism. Om det nu mot all tvivel fortfarande finns någon som vägrar låta den överväldigande känslan av nostalgiska barndomsminnen florera i den enhälliga Star Wars-hypen:



Åtta långa månader kvar till premiären och jag är mer än redo. Tonen och estetiken tycks vurma för den gamla trilogin, från en tid inom film då scenerier inte var något konstruerat genom en dator utan faktiskt äkta miljöer. Det är den rätta vägen att gå ifall man vill skänka nytt liv till en franchise många trodde var långt, långt ifrån levande. Efter de senaste åren med prequels kan mina känslor inte sammanfattas bättre än nedan med ett klipp från Brokeback Mountain, av alla filmer. Som sagt: en nörd har vaknat till liv. Frågan är om ens mina småbröder i åldrarna 8 och 9 år kommer kunna stå ut med mina hysteriska förväntningar inför denna film när vi ses nästa gång.