Ann-Sofie Lundin sitter upp i en säng. Hon har precis fött en son och sjunger om hur bräckligt allting är. Om alltings osäkerhet. Jag känner precis så jag med. När Min Stora Sorg i höstas släppte första singeln från sitt kommande album skrev jag att jag önskade en höst med lika delar ångest och dans. Jag fick mer än jag bad om. På nya singeln »Innan du går« fortsätter vemodet breda ut sig i Min Stora Sorgs musik. Videon dokumenterar hur Ann-Sofie efter förlossningen av Ali drabbades av lungemboli. Det är bilder av en väg tillbaka. Bilder som är lika intima som låtens textrader och berättar om uppgivenhet och hopp på samma gång.

Jag drömmer om någon annanstans, sjunger Min Stora Sorg. Det gör jag med. Det gör ont. Men det känns lite bättre till tonerna av »Innan du går«.

Veckans världens bästa låt kommer från Filippinerna och är signerad 23-åriga Idris Vicuña. Han sjunger, producerar och gör all sin musik och spelar dessutom in sina egna videor. En sann renässansman i den mörka urban chillwavens tecken helt enkelt. Hans nya låt, »Nature Trips«, är ett avskalat energistycke där soliga kassettbandbeats möter nattliga miljöer i en vacker symbios med Idris sensibla stämma. Älskar att det känns höst, på ett nedpitchat knarkigt innerstadsvis. 

Jag hade tänkt att världens bästa låt vecka 43 var Say Lou Lous »Better in the Dark«. Sen kom något helt annat. Angel Haze släppte en ny låt i sin serie av covers och freestyles under rubriken #30GOLD. Alltihop är ett litet projekt som ska leda fram till debutalbumet »Dirty Gold« som släpps i mitten på januari nästa år, ett projekt som inleddes för en dryg vecka sedan med en freestyleversion av Kanye Wests »Black Skinhead«. Igår släpptes som sagt en ny låt. Det är ännu en freestyle, denna gång baserad på Macklemores »Same Love«. Precis som på originalet handlar låten om HBTQ-människors rättigheter till kärlek men till skillnad från originalet finns här en betydligt starkare röst. Angel Haze värker fram sin egen historia, berättar om all skit hon gått igenom, om hur hennes mamma satte henne på soffan och berättade att hon skulle brinna i helvetet, alternativt dö i AIDS. Det är typ årets starkaste tobak och man älskar Angel Haze så otroligt mycket.

Världens bästa låt vecka 42 kommer egentligen inte alls från vecka 42. Den släpptes istället för mer än ett år sedan och var första singeln från Kacey Musgroves fantastiska country pop-skiva »Same Trailer Different Park«. Anledningen till att jag älskar hennes »Merry Go 'Round« är att den ringar allt jag älskar med amerikansk radiocountry. Det naivistiskt raka anslaget i texten, den plockande melodiska refrängen och den romantiskt svävande steel guitaren. När alla dessa beståndsdelar samlas uppstår precis den hopplöst blåa versionen av den amerikanska drömmen jag tycker om – alltid vacker, alltid skavande. 

Jag älskar hur ödesmättat slick första låten från Min Stora Sorgs debutalbum, »Mvh Anso, M$$«, är. Det är liksom en göra slut-låt med svart kajal i spåren efter typ Lustans Lakejer men svarta kajallinjer av släpig r&b-arthouse. Det är även precis så videon känns. Svart på vitt med en sprakande duk knuten på huvudet. Det är typ så jag vill ha min höst. Med lika delar ångest och dans. Älskar det.

Älskar Banks nya låt »This Is What It Feels Like«. Det måste vara det svalaste att komma från LA sedan, well närhelst det typ snöade I LA senast. Att Banks slagit större i Storbritannien är därför ingen större överraskning. Hon är mer soul från molniga industrinätter på hostmedicin än petting på kladdiga morgonstränder med molly i blodet. Och jag gillar det. På »This Is What It Feels Like« har hon dessutom teamat upp med brittiska Jamie Woon (som släppte sorgligt underskattad skivan »Mirrorwriting« för två år sedan)

som producerar och lägger en extra nyans vemod i melodin. Good Riddance.