Det fanns mycket att skämmas över 2013. Kanske till och med mer än 2012. Var det inte bröderna Danny Såsedo och Eric Saade som strulade till det i schlagersammanhang så var det tv-läkare som pratade solning med rostad hy, avdankade artister som gjorde reklam för choklad eller otaliga politiker som sket i det blå skåpet. Internationellt tog nog den fantastiska Dolly Parton priset när hon besökte The Queen Latifah Show och valde att ”rappa”, men vilka var värst här på hemmaplan? Här kommer årets tre största svenska skämskuddar.
Björn Borg måste åka hem
Mången är de historier som yppats och skrivits om Björn Borgs utsvävningar som festprisse. När tennisvärlden firade ATP-systemets 40 årsjubileum tidigare i år valde Björn att skriva ett nytt kapitel i denna kittlande följetång. Jubileet firades med ett påkostat event på Waldorf Astoria i New York. Forna tennislegendarer och storstjärnor hade bjudits och de verkliga mästarna hyllades på scen under parollen ”No. 1 Celebration”. Bland dem fanns givetvis Borg som inledde sin medverkan förtegen men efter 26 minuter tvingades öppna munnen av sin forne rival John McEnroe. Exakt vad som hände sen är lite oklart, eller i alla fall sluddrigt. Klart är i alla fall att den svenske kalsongdesignern var tvungen att åka hem. Borg ska enligt uppgift ha fått smeknamnet ”Burken” för att han efter en förlust i unga år suttit ”tyst som en burk”. Som medmänniska hade man önskat att han levde upp till det namnet den där augustikvällen på Waldorf Astoria. Som skämskuddeskonsument är man bara otroligt glad att han inte gjorde det.
En allkonstnär rattar en svan
TV4-programmet »Efter tio« har visat sig vara skämskuddarnas eget Eldorado. Ifjol tog sig programmet in på listan genom en skakande intervju med författaren Stig Larsson. I år ville Malou med redaktion inte vara sämre och bjöd in allkonstnären Charlotte Engelkes. Intervjun var väl vad den var. En sedvanlig djupdykning i linje med förmiddags-tvs standardiserade lättsamma allvar. Segmentet toppades dock av en häpnadsväckande uppvisning i ekvilibrism när Engelkes berättade om och framförde en del ur sin nya föreställning på Kungliga Operan. Allt började med att allkonstnären fäste lim och fjädrar på sina ben, brast ut i sång och slutligen tog in en radiostyrd svan i studion. Resten är kanske inte tv-historia men likväl ett ögonblick som får de mest hårdhudade av rödvinslapande kulturkonsumenter att blossa om kinderna. Eller så var det bara en uppvisning i hur termen ”allkonstnär” i praktiken kanske mest antyder att man inte är så mycket konstnär över huvudtaget.
Bingo Rimér lanserar en tröjkollektion
Det var mycket rånarluvor 2013. Det ryska konstkollektivet Pussy Riot fortsatte bland annat sin framfart efter den fantastiska performancen i Kristus Frälsarens katedral i Moskva ifjol och på vita duken bländades biobesökarna av rosa luvor i »Spring Breakers«. Spekulativa svenska entreprenörssjälar kände en ny vind vina. ”Det här med rånarluvor känns ju fräscht”, tänkte Bingo Rimér och lanserade en tröjkollektion som ämnade flirta med värdetransportrånens förtappade estetik. Resultatet blev mest en uppsättning bilder på Bingo själv med maskerat ansikte och iklädd tröjor med texter som ”Homiés keep it real” eller ”Söder Facking Malm” där ”Facking” stavats med en rebellisk anarkistlogga istället för ett vanligt ”a”. Hela initiativet samlades dessutom under Bingos pågående designprojekt, XXX by Bingo och toppades med en punkig collagetröja med trycket ”Fuck everything”. Som ett sammanträffande är det dessutom i år ungefär 40 år sedan punken föddes. Och få saker illustrerar nog tydligare det punkiga uttryckets medelålderskris än det kommersiellt utsträckta långfinger, riktat mot just ingen alls, som Bingo fällde upp 2013. Cudos Bingo. Låt oss hoppas på nya stordåd 2014.
