Jag har redan skrivit lite om min problematiska inställning till Beyoncé det förtar inte briljansen i den makalöst bra »Drunk in Love«. Nu har Kanye West släppte en remix på mästerverket. Den är nästan lika bra den. Du kan lyssna här under.

Okej, jag ska erkänna en sak: jag har inte hört en enda låt från Beyoncés självbetitlade blitzkriegsläppta album. Det försvann liksom i den filt av kompakt ångest som har varit vintern 2013. Nu gapar ett stort hål i min populärkulturella konsumtion. Ett hål som jag i praktiken inte riktigt bryr mig om det fylls eller ej. Det känns liksom ointressant. Beyoncé kan som bekant inte göra någonting fel. Albumet har mottagit ensidiga hyllningar från i princip alla och befäster Beys plats som drottning över precis allt. Kanske är det därför det känns ointressant. För att inget riktigt skaver. För att Beyoncé helt saknar sprickor där mänskligheten kan lysa igenom. Egentligen spelar det ingen roll. Beyoncé har gjort mer bra för musikklimatet än majoriteten av alla andra. Jag är bara trött på ett slags ouppnåeligt ideal som musikens yttersta höjdpunkt. Isabelle Ståhl ringar in ganska precis hur jag känner här.

På julafton lades ett klipp upp som visade hur en cancersjuk flicka vid namn Taylon fick sin högsta dröm uppfylld på en Beyoncékonsert. Det var vackert, storslaget och rörande. Givetvis. Att klippet lades upp på Beyoncés officiella Youtube-kanal vittnar även om Queen Bs självpåtagna medvetenhet om sin egen perfektion. Att Taylon fick se sin dröm förverkligad är större än alla album och musikvideor någonsin. Att den blev verklighet tack vare Beyoncé är samtidigt en del i konstruktionen av Beyoncé en levande manifestation av just musikens storhet. Den befäster i lika stor utsträckning musikens kraft att röra upp känslor och besanna drömmar som den förvandlar Beyoncé till generation Ys egen Bono. Kalla mig cynisk. Det känns som att jag är det just nu. 

Jag antar att ni känner igen hon till höger. Det är Beyoncé, drottning av solen, månen, jorden och det kända universum. Killen till vänster däremot? Inte? Han heter Lyndall Locke och var tillsammans med Bey i 9,5 år. 9,5, turbulenta år. Bey ville nämligen inte ha sex innan hon gifte sig. Locke hade inte riktigt samma inställning och löste det problemet genom att vara otrogen. Mot Beyoncé. FEM gånger.

I en intervju berättade han nyligen att det berodde på att han hade svårt att hantera att Bey blev allt mer känd. Vad Lyndall gör idag vet jag inte. Jag antar dock att det bara är en tidsfråga innan han blir poster boy för någon kampanj om att man bör spara på sig tills gud gett sitt godkännande, man vet aldrig om man får ge sin snäcka till en världsstjärna i slutändan.