Att göra ett spel som fungerar är inte det lättaste som finns. Faktum är att det är något av det svåraste som finns. Till och med rutinerade jätteaktören Ubisoft har problem med det. Det har blivit särskilt tydligt sedan Assassin's Creed: Unity släpptes. Jag twittrade snabbt om det igår, om hur jag älskar vansinnet som uppstår när en låtsasvärld spricker i sömmarna. Min tweet handlade om när jag gått runt på Paris gator och sett människor sugas ner i lervälling – för att sedan skjutas ut döda lite längre ner på gatan. Och tweeten gav mig Metros prestigefyllda pris ”Dagens tweet”.

Jag tror jag nuddat vid det tidigare här i bloggen, hur jag älskar buggar för att de liksom ger spelen en extra dimension. Här uppstår berättelser som ingen designer eller programmerare haft för avsikt att berätta. Ditt cowboyspel förvandlas till ett skräckspel i samma sekund som människor börjar springa runt som pumor, till exempel. Men för det mesta ser det bara sjukt jävla roligt ut.

För de som inte hängt med i exakt hur trasigt AssCreed: U är så kommer här nedan ett axplock. La crème de la crème av vansinnet.



Den kanske mest episka av alla glitchar i AssCreed: U. Grafikbuggar blir inte bättre/läskigare än så här. Har också förevigats av en konstnärligt lagd.



En variation på fejskaoset ovan.



Ett par dudes som rider förbi. Fast utan hästar. Inga konstigheter.



Kan en verkligen lita på att molekyler och gravitation och allt det där bara ska fungera jämt? Jag är på riktigt rädd för att något sånt här ska hända irl.



Så sjukt fab dessa weaves.



Spindelmannen. På ett jätteäckligt sätt.



Den kulturella twerk-approprieringen i revolutionens Frankrike.

Och så den ABSOLUT bästa reaktionsgifen jag någonsin sett: