Ja, SOM ni har undrat, och nu ska jag tala om. Skapligt bortglömda Josh Heartthrob Hartnett hamnade i en skräckdramaserie som heter Penny Dreadful, och som hör och häpna, är RIKTIGT lovande! Detta kommer en väl få äta upp, men jag har jetegoda förhoppningar angående denna brittiska svartsynta HBO-sak. Eva Green är med, jag kan inte stirra mej mätt på hennes utseende. Jag har alltid haft en fäbless för ögon som visar mycket ögonlock, förmodligen för att mina inte alls gör det, you know how it is, men asså... HENNES BLICK KRÄVER INGA ÖGONLOCK I TELL YOU.

Umm, kan ju även säga att så här tio år efter Pearl Harbor... Josh har inte direkt blivit slagen med fulkäppen under tiden som gått.

Och om vi skippar det ytliga litegranna: det är rätt välspelat, bra castat, lagom skrämmande och mörkt och en plot som än så länge inte är alltför fånig. Jag har ännu inte bestämt mej för om jag tycker det är coolt är töntigt att Dorian Gray och Frankenstein är med som riktiga karaktärer, liksom "bara så där".

Inatt drog säsong två av The Americans igång, ett litet tips: se den serien, den är jättebra! Första två avsnitten kunde jag mest bara tänka "AAAAH gaybrorsan i Brothers and sisters är kär i himla tjej nu helt plötsligt och inte vilken tjej som helst heller, i himla Felicity!!" men det gick över snabbt och det är faktiskt väldigt bra tevedrama och blir rätt så mörkt framåt slutet i säsong ett. Älskar mörker. Ska det vara drama så kan det lika gärna skava lite och göra ont. Allafall. TIPS.

Igår var jag på Nöjesguidens Stockholmspris, och det var så himla himla mysigt. Prisutdelningen höll hus på Gröna Lunds-teatern och allt var väldigt cosy och intimt. Efterfesten var på Melody/ABBA-museet över gatan. Drack alkoholfri öl. Var extremt stormagad, kunde liksom inte ta mej fram? Sen åkte vi hem rätt tidigt, åt mjukost-mackor och nussade i soffan typ.

Och här är väl ungefär exakt vad jag tycker om SKRÄCKKABINETTET PÅ BÄSTA BOLIBOMPATID!!!! Jävla bra slutkläm. PS. Tvdags.se är jättebra. Häng där vetja.

Hanna ba "vadå, lampan blev ju ascool". Ärligt talat var vi mest upptagna med att tala om begreppet "dejta" medans programmet pågick, munnen min råkade visst säga "pappa har dejtat henne" samtidigt som handen min pekade på Philofixs nya programledare Rakel. Oops. Å andra sidan HADE munnen kunnat säga att pappa var på väg på dejt med henne när mamma hijackade och hånglade upp han utanför Riche och sen LÅG VI MED VARANN!!!! Så det var ju bra. Att munnen inte sa. Allafall.

Jag TROR det var hon åtminstone. Oh well. Det är ju en miljard år sen nu.

PS. Har ni trist på jobbi kan jag rekomendera att läsa kommentarerna till den här babynamnstexten. Jag är inte ensam om att bli GALEN på kokko barnnamn. Tack Babbo för tips. <3

Skrattade högt åt t ex detta:

"Other names I have seen in my Facebook feed:
Kaytee
McKayleigh
Lilleigh

Fucking kill meigh."

Wihoo! Nu kan jag då äntligen berätta - "äntligen" - att jag är med i en podcast som ska bo på Aftonbladet! Den heter "Bokmärkt", fyndigt va? Det var ej jag som kom på det, jag lobbade för det rätt trista "Boklådan"...  *blev ej det*  Det är alltså en poddobert där jag, Tara Moshizi och Kristofer Ahlström har en bokcirkel i podformat. Varje avsnitt har vi läst en aktuell bok och programmet går ut på vår diskussion kring den - och allt som den framkallar inuti. Tanken är också att vi i slutet av varje avsnitt ska säga vilket alster som ska dissekeras kommande vecka - och så hoppas vi på massa feedback från andra som läser den samtidigt/redan läst.

Det är alltså det första rykande avsnittet av "Bokmärkt" som kom idag - PREMIÄREN - och om någon läst mer än sju meningar på Popmorsa så vet den personen att jag inte är så himla bekväm med sånt här. Alls. Min egen röst och så. Orden som kommer ur den. Min instinkt nu är att gräva en grop, hoppa ner i den och skyffla ihop den lite håglöst ovanför knoppen min. Men! Vi hade jättekul när vi spelade in och det hörs - den är faktiskt himla rolig, smart och underhållande. Tanken är inte att vi ska konkurrera med de lite tyngre kultursidorna, detta ska vara lättsamt och "för alla". Jag tycker vi prickar in den känslan rätt bra.

Blir ypperligt det här. Första podden har Caitlin Morans "How to be a woman" som ämne. Kom ut i pocket nyligen. LYSSNA HÄR.

Och i helgen seglade Bill Skarsgård upp i toppen på min Skarsgård-lista. Om jag hade haft en sån. Som en blandning av James Dean och en nittiotalsindie-gud är han största behållningen av Netflix-serien "Hemlock Grove". Jag tycker han är skitbra. Plus impad av väl talad engelska. Har bara sett två avsnitt och jag vetti 17 vad jag tycker överlag om serien än så länge, men jag tänker fortsätta några episoder till. Är ju som bekant svag för temat. Men från och med nu är det hej då till "Vampire diaries" asså, det GÅR liksom inte längre. Så vansinnigt tramsigt.

Kolla på Bill i stället.

Såg "Oblivion" i helgen. Ni vet, nya Tom Cruise-rullen. Jag ville se den för 1. tokig i dystopi-filmer och 2. löjligt svag för specialeffekter som är... ahmen "coola". Som får en att tyst moutha ett Bill & Ted-skt "wooo-aah". Jag hade noll förväntningar utöver detta och tyckte således att filmen var en svag trea, dvs helt okej. De övriga tre i mitt sällskap kom ut med munnen full av återhållet kräks.

Allafall. Jag vet inget om konst, och kände därför ej igen en tavla som figurerade i filmen (se bild nedan). Blev oerhört kär i den - den är tydligen suuuuperkänd och så. Nu vill jag köpa denna som A3-plansch. Google search på detta börjar.... NU. PS. Det är alltså Andrew Wyeths "Christina's world".

Jag tror att jag gillar det trovärdiga målandet, eller hur en ska säga. Som att det nästan ser ut som foto? Nu blir ni impade av mina kunskaper i målande beskrivningar av konst, va. JAG HAR HELT ENKELT INTE DEN VOKABULÄREN OK. En annan som jag också gillar som kluddar fram helt makalöst snygga grejer är Yrjö Edelmann (jag var tvungen att Facebook-a fram namnet på denne man, men oavsett om jag kom ihåg hans namn eller ej, hans målningar av paket är helt ah-mah-zing). Exempelbild:

Jag har länge misstänkt att jag inte har någon humor, baserat på att jag verkligen inte går ihop med "komediserier". Visst, jag har sett "The Office", det var ju lite kul men gjorde mest ont. Och ja, jag skrattar ihjäl mej åt snappy stuff som kommer ur Veronicas eller Deans eller Xanders eller Josh Lymans mun, men det är ju för att de är mina vänner och de säger kul grejer, helt enkelt. Många jag känner, eller människor jag generellt respekterar i pressen och så, har ofta hyllat rena komediserier - som "Arrested development" t ex. Och jag har försökt kolla nåt avsnitt, och blivit så besviken - sett ut så här O_O under de cirka 22 minuter programmet pågått. Och jag har liksom inte blivit besviken på de som tipsat, inte heller på serien jag just sett och inte skrattat åt, nej, jag har blitt besviken på MEJ SJÄLV. *hej psykolog* För det är ju uppenbarligen mej det är fel på. Jag är humorlös. Kul liv. ("New girl" räknas inte in här, för den kärleken är baserad på att jag är kär i Schmidty och Nick)

Sen tänker jag också, att just humorserier, det är något en (eller jag allafall) verkligen måste kolla på kollektivt. Om inte i direkt sällskap med någon, så måste man ha ett umgänge eller en kanal där man kan lufta åsikter och upprepa skämt och skit snabbt som attan efteråt. Ett av mina problem med humorserier senaste året, är just att jag försökt kolla själv. Tanken att lolla rakt ut helt ensam, gör mej så himla skamsen och deppig? Jag tänker att ett levererat skämt via teveruta imploderar lite om det bara sägs till mej, jag vill höra skämtet, vrida huvudet, få ögonkontakt med någon som också tycker det är kul och så speglar man skrattet hos någon annan. Kanske inte förklarar så bra känner jag nu. :/

ALLAFALL! Stopp och belägg! Jag är inte helt himla humorlös! I helgen började jag se "30 rock", ännu en serie exakt alla skrattat åt sedan 2006 eller vad det nu kan vara och jag har sett lite genom åren och sedvanligt ba O_O och så kollade jag nu allafall och vet ni: SKRATTADE FLERA GÅNGER! *HAR HUMOR ÄNDÅ* *ÄR EJ FREAK*

Så, for the first time in history, så rekommenderar jag en HUMORSERIE. Se "30 rock" om du ej gjort det innan! Serien är en blandning av smartness och bananas som är helt oemotståndlig. Och att Tina Fey är ett geni visste jag ju sen innan, men inser nu att det jag trodde mej känna och tycka bara var toppen av ett geni-isberg. Och hallå, Alec Baldwin?!?!?!