Mellan åren 1994 och 2006 mer än fördubblades andelen unga vuxna i åldern 16–29 år som uppger att de har svår oro, ängslan och ångest.
Från 2 procent till drygt 5.
~2%
unga vuxna behandlades inom någon form av psykiatrisk vård 2011. Andelen unga som behandlades bland utlandsfödda var över 3 procent.
~9%
av alla unga kvinnor och 6 procent av alla unga män har förskrivits psykofarmaka.
~10%
av Sveriges befolkning uppskattas lida av så allvarlig psykisk ohälsa att de behöver psykiatrisk behandling. Det finns dock många utöver dem som aldrig söker hjälp eller som aldrig får en diagnos.
26,500 flickor
och 41,500 pojkar
och 41,500 pojkar
i åldern 17 år eller yngre har någon form av kontakt med vården för psykisk ohälsa eller hämtade ut psykofarmaka på recept.
72,497 kvinnor
och 80,479 män
och 80,479 män
vårdades i psykiatrisk slutenvård mellan åren 2009–2011. Under samma period ökade inläggningarna för människor åldern 15–24 år.
Bland kvinnor dominerar ångestsjukdomar när det gäller vård vid psykiatrisk öppenvårdsmottagning medan männen i större utsträckning besöker öppenvården på grund av adhd.
I åldern 17 år eller yngre har någon form av kontakt med vården för psykisk ohälsa eller hämtade ut psykofarmaka på recept.
Bland kvinnor och män födda 1971 vårdades drygt 2 procent för psykisk sjukdom. Bland kvinnor och män födda 1987 var motsvarande siffra 5 respektive 4 procent.
Det är framför allt depressions- och ångestsjukdomar samt missbruk som ökat i ungdomsgruppen.
Även vård på grund av självmordsförsök och personlighetsstörningar har ökat, särskilt bland kvinnorna. Förekomsten av schizofreni och bipolär sjukdom tenderar att vara mer stabil över tid.
Bland personer som i ungdomen upplevde oro, ängslan eller ångest var sannolikheten att få barn fram till 35 års ålder signifikant lägre jämfört med deras jämnåriga utan besvär.
Ungdomar som har vårdats för psykisk sjukdom behöver ofta psykiatrisk vård på längre sikt. De använder också mer psykofarmaka och har förhöjd dödlighet. Psykisk sjukdom i ungdomen kan också kopplas till lägre utbildningsnivå i vuxen ålder.
Det statistiskt säkerställt att besvären i unga år avsevärt ökar risken för att i vuxen ålder försörja sig på sjuk- eller aktivitetsersättning eller vara i behov av ekonomiskt bistånd.
Tillbaka
Källa: Socialstyrelsen