Peggy gör Burger Shef-upplägget oklanderligt och får till och med Lous omedelbara godkännande (”it’s nice to see family happiness again”). Men det rådande upplägget på kontoret sätts ur spel när Pete Campbell kommer till New York och ber Don sitta med på Burger Chef-presentationen. Situationen förvärras av Campbell anser att Don ska presentera kampanjen för Burger Chef – men det är helt och hållet Peggys beslut. Otroligt fult av Campbell att underminera Peggy, samt att Pete till och med fått med sig Ted på sin sida. Peggy har inget annat väl än att be Don hålla i presentationen – som inte kan hålla sig från att mer eller mindre kritisera hela Peggys upplägg. Det hela lämnar givetvis Peggy med otroliga våndor: är kampanjen verkligen så bra som den skulle kunna vara?
Bob Benson är tillbaka från Detroit. Med honom följer en hel hög med bekymmer. Förutom att han måste betala borgen för att få ut Bill, chefen på Chevy, får han reda på att Chevy inte alls är intresserade av att använda sig av reklambyrån. Bill, som åkte fast för närmanden mot en polis, inspirerar Bob att till ett liknande upplägg med Joan – utåt sett kan de vara en kärnfamilj men Bob fortsätter att träffa män. Något Joan avvisar – inget kan få henne att ge upp hoppet äkta kärlek.
I ett par plågsamma scener tror en naiv Pete att han kan komma hem och spela familjefar för en dag. Och anklagar Trudy för att ligga runt: ”You have a child, it's immoral”. Det går givetvis katastrofalt uselt, och Trudy kan bara konstatera att Pete inte är en del av hennes familj längre. Dessutom lämnar han Bonnie att ensam gå och se ”Oh Calcutta”.
Avsnittets avslutande minuter – med Peggy och Don som spånar Burger Shef-idéer – är bland säsongens bästa. Och återigen förstår vi hur djupt kollegornas vänskap och ömsesidiga respekt för varandra faktiskt går. Och så det dramatiska slutet: Harry Crane ska bli partner! Till Sterlings och Joans stora ilska. Fint att se Roger tända till igen.
Och den otroliga slutbilden; Campbell, Olsen och Draper samlade runt ett bord på Burger Shef – en scen som skvallrar om att de ändå kan lyckas hitta harmoni denna säsong.
Avsnittet i övrigt:
Hur mysig är inte Stan denna säsong?
Det verkar vara bättre än någonsin mellan Don och Megan, igen.
Bryr mig extremt lite om Bonnies och Petes kärlekstrubbel.
