Varit på universitetet hela veckan, idag också. Ska lämna in en hemtenta på litteraturvetenskap, knäppt eftersom jag aldrig läst den kursen, men behöver poängen så jag hoppade på det där tåget i sista sekund. Är så fucking rädd för universitetet, har alltid varit. Minns när jag var ihop med en kille som pluggade skitmycket, åkte och käkade lunch med honom ibland på juridicum, var så rädd för alla där. Han brukade fråga varför och jag svarade alltid typ Jävla snobbar blablablab.
Ja så kanske det var men åååh det är en läskig miljö tycker. Massa tjejer som haft MVG på alla prov i hela sitt liv som sitter och är smarta. Killar med squashracket. Jag är inte självsäker i den här miljön. Jag är ovan vid att inte vara det.
Det är knäppt för jag blir så medveten om mig själv här, på universitetsbibblan. Lägger helt plötsligt märke till att folk glor. Imorse tänkte jag att jag kanske skulle ta på mig nåt som ser lite "student" ut. God, loserstämplen på den tanken....
Min bild av studielivet är så jävla romantiserat. Tänker typ på massa skrattande tjejer och killar i hela jeans som går ner för en allé på "campus" med böcker under armen och nån med en vattenflaska på väg mot munnen (obs inga cigg ingen kaffe) Hela rena människor med sunda värderingar och anteckningsblock och överstrykningspennor
Vilka är dom människorna? Känner alltid så starkt
JAG ÄR INTE EN AV ER.
varför känner jag så?
När jag hör människorna runt omkring mig här i biblioteket låter dom dumma. Jag fattar att jag är en jävla brain. Jag läser en gång och fattar allt osv
men ändå. så ensam här.
många killar i mjukisbyxor förresten. minns att jag aldrig fick ha mjukisbyxor av mamma i skolan för då kunde man se trasig ut eller var det nu var.
men här, här vågar alla gå i mjukisbyxor hela tiden.
