Jag antar att det är gymnasieväljartider
1. Eftersom jag minns att det är det
2. Eftersom metron är fylld av plakat som säger Hej vi bjuder på latte välj vår skola ;))
Att det är vanisinnigt att skolor numera pratar om sina elever som kunder eller att dom lockar besökare till sina öppet hus-dagar genom olika "life style"-markörker så som latte, DESIGN, blooging osv tänker jag inte ens ge mig in på, eller va fan. Det kan jag göra men det är så många som redan har sagt det, Alliansens galenskaper är så utbredda nu att det kan vara svårt att se, svårt att bli arg och chockad över.
MEN, vad som lyckades göra mig riktigt jävla.. ja inte ens ARG utan bara SORGSEN är dom nya gymnasieskolorna som "Ger dig en väg rakt ut i yrkeslivet" AKA erbjuder gymnasieutbildning utan högskolekompetens. På en bit kartong som hänger i tunnelbanan är det ett foto på en unge i byggkläder och en unge i brevbärarkläder. Dont get me wrong, det är inget fel på dom här yrkena men att inte ge barn det dom behöver - ALLMÄNBILDNING och MÖJLIGHET ATT TA OLIKA VÄGAR I LIVET gör mig vansinnig.
När jag var fjorton och skulle börja gymnasiet FUCKING HATADE jag skolan. Jag var inte där allt för ofta. Var jag där satt jag längst bak i klassrummet och skrek alt. taffsade på nån kille alt. slängde något på någon alt. blev utslängd (hahaha medeltiden "GÅ UT I KORRIODOREN OCH SKÄMS!") alt. sov. Varje veckan hängde jag hos min SYO som var min enda plats av lugn i skolan. Min SYO var asschyst, mesta delen av tiden. Vi pratade timme ut och timme in om vad jag skulle göra, vad jag skulle bli och hur jag skulle orka ta mig igenom livet.
På hennes inrådan valde jag en samhällslinje och därefter Barn och Fritid. Inte för att jag förstod vad samhällslinjen betydde eller ville jobba med barn. Utan för att jag hade hört att det var slappa linjer och det fanns at the time bara två saker jag gillade i livet och det var:
1. Åka moppe
2. Röka cigg
När jag började gymnasiet upptäckte jag snabbt att ingen gave a shit om du var där eller ej så i två månader satt jag på en bänk utanför skolgården och tugga tuggummi. Tillsist kontaktade rektorn mig och sa att om jag inte började gå på mina lektioner skulle han ringa mina föräldrar. Då hoppade jag av.
Ja, well, jag hade problem med auktoriteter back then.
Hade någon kommit till mig då och sagt: Kolla den här linjen kan du gå och du behöver inte läsa ett enda teoretiskt ämne och du kommer få ett jobb direkt när du slutat.
Ja va fan hade hänt då?! JO jag hade såklart gjort det. Och när jag hade slutat gymnasiet, dumpat min loser boyfriend och slutat med navelpiercingar hade det helt plötsligt inte varit lika fett längre. Då hade jag stått där och om jag ville göra något annat livet hade jag varit tvungen att börja om. Göra allt på komvux, försörja mig som vuxen på CSN. På pappret - ja kanske enkelt, men i praktiken NEJ. Livet funkar inte så.
Det här är ett klassiskt exempel på att hålla arbetarklassen på mattan. För inte fan hade många föräldrar i min klass låtit sina barn välja en linje som inte ger högskolebehörighet. Men mina - ja förmodligen. Många av mina kompisar - ja absolut. Inte för att dom är sämre föräldrar, utan för att man har olika bakgrund och förutsättningar, referensramar och möjligheter.
Och det handlar inte om jag-värdet ligger i akademiska studier eller att alla människor måste vidarutbilda sig på högskolan och ha jobb som kräver universitetsutbildning. Det handlar om att Alliansen bara vill slussa ut människor som boskap i arbetslivet, som att det är arbetarklassens enda funktion - att blint stå i leden utan ett eget tänkande. Istället för att utbilda unga, ge dom grundläggande kunskaper och göra unga till aktiva medborgare som har grepp som sin samtid och historia vill Alliansen att unga vuxna ska slita utan allmänbildning, att unga vuxna inte ska få möjligheten att vara engagerade medborgare utan istället bara arbetsapparater. Om och om igen tycker jag att högern bevisar sig som inte bara en grupp som mer än något annat vill cementera klasserna utan även tycker jag mig se att dom är direkt människofientliga. Att vilja frånta ungdomars möjlighet till utbildning känns reaktionärt, till och med för dom.
