En av de första kvinnliga superhjältarna blir snart den första med en egen biofilm, och under natten släpptes det första smakprovet.
Superhjältar är en del av vår tid och bionorm. I år går fler filmer om heroiska individer i läder upp på vita duken än någonsin tidigare. En av dessa är Zack Snyders förmodat gudsmetaforiska floskel Batman v Superman. Men även ifall två av världens mest populära superhjältar pryder titeln så saknas en tredje: Wonder Woman, som kommer göra sin debut i filmen.
Tagen ur den grekiska mytologin är denna amazonkrigare en legendarisk sådan och har varit en del av serietidningsvärlden sen fyrtiotalet. Nu, i ett försök att faktiskt slå Marvel på något plan, skall DC Comics ge världen den första filmen med en kvinnlig superhjälte i huvudrollen. Detta efter att hon, som sagt, har introducerats i Batman v Superman – tanken att hon skulle få sköta introduktionen på egen hand skrämde väl producenter antar jag.
Nästa år har filmen premiär, vilket helt klart kan klassas som en feministisk framgång värd vår samtid och i linje med karaktärens historia. Detta är ett faktum de medverkande, däribland Gal Gadot och Chris Pine, ville understryka när det första smakprovet från filmen hade premiär på amerikansk tv under natten – huruvida det känns genuint eller mer som en marknadsföringsploj tänker jag låta er spekulera i.
Trots att inspelningen av filmen fortfarande pågår hade regissören Patty Jenkins lyckats klippa ihop några klipp av mörka mytiska skogar och krigande snubbar vars ansikten får en övermänsklig korrigering av den feministiska ikonen. Skådeplatsen för eposet är första världskriget vilket gör detta till en ännu mer unik film i superhjältestallet – även ifall det betyder att Wonder Woman, precis som Captain America, går miste om chansen att spöa skiten ur Hitler – dock öppnar det för en del gråa, leriga och allmänt deppiga scenerier. Dessa hopplöst mörka filmer tycks ha blivit något av DC Comics säregenhet, och jag själv hade kanske önskat att de vågade satsa på något annat än de mörkaste av färgskalor i sina filmer, men antar att de måste differentiera sig på något sätt – även ifall det är på de allra blekaste viset, bokstavligt talat.
Passa även på att se den nya trailern tillSuicide Squad, DC:s andra satsning detta år, där ett gäng superskurkar blir tvingade till att lajva de sämsta möjliga superhjältarna någonsin. Bland detta galleri av karaktärer finns också en rad kvinnor redo och utmana uppfattningen att serietidningar bara vore något för tystlåtna grabbar – även ifall Harley Quinn i huvudrollen är något av en manic pixie dream girl ämnad för just deras fantasier, de blir lite skevt ibland.
Det var inte många som jublade när det blev klart att Zack Snyder skulle ta sig an Batman i uppföljaren till förra årets Man of Steel. När Läderlappen återvänder till den vita duken 2016 så har det endast gått 4 år sen Christoper Nolan avslutade sin trilogi. Alldeles för kort tid anser många och att Ben Affleck fick rollen som miljardären/superhjälten har inte gjort saken bättre. Jag har aldrig varit skeptisk inför Batflecks medverkan, däremot är Snyder ett oerhört stort orosmoln.
Men kanske kan vi alla andas ut en liten stund? Igår gav regissören oss, via Twitter, en första hint av vad som verkade vara den legendariska Batmobilen. Snyder har förstått att vårat tålamod är kort och ger oss därför idag en ännu bättre bild där chauffören själv medverkar. Tro det eller ej men vi vet redan nu hur den ikoniska kostymen kommer gestaltas (utan batnipples!?) och som ett fan av serierna är jag inte besviken. Precis som bilen verkar dräkten vara en mix av det gamla och det nya, vilket är alldeles rätt inriktning. Vi får tacka kostymteamet bakom filmen, de verkar göra allting rätt just nu.
Rykten sa tidigare att Lee Bermejos Batman: Noël kunde vara en grund för den nya kostymen. Verkar stämma eller hur?
Förlorad i populärkulturen
Svante Allmungs är 90-talist med en bakgrund som eskapist och orienterare.
På den här bloggen kommer han få utlopp för sin fanatiska konsumtion av populärkultur. Från rap till 80-talsdoftande synthpop. Från amerikansk prat-tv till Reddits mest bisarraste fanteorier.
Ingen kultur är för ful, på jakten efter dess hjärta. En resa med passion, avsky och humor.