Genom hela trailern till boxningsdramat Southpaw flöt endast en tanke runt i mitt huvud: detta framstår som äkta må-dåligt-porr. Sedan kommer den kanske uppenbara överraskningen, filmen är skriven av Kurt Sutter — skaparen bakom våldsporren och den ändlösa trappan av melankolisk såpoperadramaturgis hemvist Sons of Anarchy. Helt plötsligt ter allt sig normalt, i Sutters värld där lycka endast kan nås först när sandkorn börjar rulla ur öde tårkanaler. Tvivlar ni på denna herres världsbild? Faktumet att han själv valde att spela en av tv-historiens mest plågade karaktärer i sin egen serie talar för den.

Men här handlar det egentligen om Sutter och regissören Antoine Fuquas — mest känd för Training Day och de kommersiella publikfriererna som följde — försök till att göra en Oscars-värdig film, för om det är något jurymedlemmar i den uråldriga institutionen älskar så är det när skådespelare torterar sina kroppar för boxarroller. Här är valet av fysiskt och säkerligen även psykiskt tortyrobjekt ingen annan än Jake Gyllenhall, ett utmärkt val för boxaren vars liv faller samman och där det enda som kvarstår är 50 Cent. 

Om du inte redan är såld på döda fruar, gråtande barn, alkoholism och förmodligen någon drogöverdos så har filmen även ett soundtrack producerat av Eminem — ifall han hade något att göra med faktumet att protegén 50 har en stor roll låter vi vara osagt. Med andra ord är detta en analkande amerikansk biosuccé, för det finns även lite boxning att ta del av. Dock vad en amerikansk biosuccé behöver är ett lyckligt slut, och frågan är ifall Sutter är villig att släppa på sina principer bara en enda gången, eller ifall han tänker låta Michael Chiklis göra smutsjobbet åter igen.

Säg vad du vill men Sons of Anarchy har varit en minst sagt tumultartad färd. Efter sex säsonger är serien numera FX:s flaggskepp som slog nya rekord för kanalen med premiären av sjunde och sista säsongen. Den råa skildringen av de laglösa motorcyklisternas värld har gått på en något dåligt asfalterad väg med ett antal gropar. Om det var med resan till Irland som de jumped the shark kan diskuteras men ja det lär ha tagit en hel del på dig ifall du fortfarande hänger med. För om det är något som är tärt på mig igenom åren så är det historien om Jax och hans vänner.

Därför har vi med lättnad snart nått det efterlängtade slutet, det finns dock en del du lär ha i åtanke före du låter dig fångas in av denna tungsinta men ack så lättsmälta värld där våldsfantasierna aldrig har ett slut.

De fördömda musikmontagen lever än

Du trodde att de var över? Tänk så naivt av dig. Dessa fördömda musikmontage har varit med oss sen början och vad som började med en klipprullning till en folk rock cover på tre minuter har nu vuxit sig till ett okontrollerbart monster. Vi känner av dess förödelse redan i senaste säsongspremiären med en sju minuter lång avrättning i rockabillyns tecken på Queens klassiska Bohemian Rhapsody - och ja det är värre än du kan ana. Att serieskaparen Kurt Sutter inte har låtit sina inre luster tagit över och regisserat ett helt musikaliskt avsnitt är helt bortom mej.  

Serien är mer overklig än någonsin

Denna MC-romantisering var kanske aldrig något högklassigt drama men är numera det närmaste du kan komma välproducerad kiosklitteratur. Sci-fi och Game of Thrones i all ära men för mig är Sons of Anarchy det mest overkliga du kan finna inom tv. Okej kanske en överdrift - det är jag medveten om - men det krävs fortfarande att du ger upp allt hopp om realism inom vår verklighets ramar då ännu ingen tycks kunna åka fast för någonting i den där stan. Visst Unser var en usel polis om något men att ingen annan sheriff har lyckats låsa in någon av MC-medlemmarna på heltid efter sex säsonger är smått otroligt. Lägg där även till att actionscenerna är mer bisarra i år än någonsin tidigare och kan närmast liknas med en sinnesförvirrad berserkgång i GTA.

Gemma har förlorat alla sympatier

Missuppfatta mig inte nu: Katey Sagal har länge varit en av serien största behållningar, men karaktären Gemma har börjat förlora sitt värde efter sex säsonger av intriger. Det har varit underhållande att följa hennes ondskefulla men samtidigt älskvärda planer genom dessa år. Hon har även gått igenom en rad personliga trauman och väckt sympatier när det var som mest oväntat. Men efter att förra säsongen ha dödat sin sons fru på det mest fruktansvärda sätt möjligt tycks hon nu vara bortom all räddning. Familjens matriark har alltid gått den extra milen för sin älskade son och barnbarn men nu är klackarna allt slitna. När säsongen får sin början är Gemma i en befängd kamp med samvetet. Att hon inte redan har exploderat men nej, hon lever vidare med lögnen likt alltid och det känns minst lika logiskt som när polisen utreder en skottlossning i Charming.

Juice lever tydligen än?

Det är måhända svårt att minnas nu men under Sons of Anarchys början var Juice endast gruppens comic relief tillika datornörd. Men oj vad det har gått utför de senaste åren - i en oändligt mörk spiral av drogöverdoser och självmordsförsök. Att försöka finna någon rimlighet i denna karaktärs val i sjunde säsongens början är en av seriens hittills svåraste prövningar. Förhoppningsvis möter han sitt öde inom sinom tid och låt det vara ett värdigt avslut för alla oss som en gång kände med gängets lägst rankade medlemmen.

Kurt Sutter är ett galet geni - eller ja mestadels galen

Ja i slutändan är skaparen Kurt Sutter - även känd som seriens tortyrobjektet Otto - sönernas största hot. När han författade för serien The Shield stod han för de överdrivet flippade idéerna vilket han med sin egna serie skulle få fullt spelrum för. Kärleken för orimliga blodmängder, dramatik i porrmiljöer och narrativa helomvändningar värda en såpopera blev hans livsverk. Det vill inte säga att Sons of Anarchy alltid var en serie som slog på stort utan mycket innebörd, men under de senare åren har balansen skiftat och närmat sig ett bottenlöst mörkrer fyllt av intetsägande handlingar mixat med explosioner. Än kan han dock skina från och till, låt oss hoppas att han har sparat på det bästa till sist - det vill säga att serien slutscen är Tig och Venus Van Dam glidandes på en motorcykel mot solnedgången. Men faktumet att Sutter numera skryter om de olösta handlingar han har lämnat dinglande sen seriens början är oroväckande, samtidigt så kan det kanske betyda att Opie återvänder för seriens avslut?