Amerikansk tv har nått en diffus period i sitt liv. Tittarsiffrorna enligt det uråldriga Nielsen Rating-systemet sjunker för varje år medan tv-skapare berättar historier likt aldrig förr. Detta nyskapande narrativ med en fäbless för anti-hjältar ligger främst kabelkanaler som HBO och AMC bakom medan ordinarie tv-kanaler har fallit i skymundan. Vad är då Emmy-galans plats i denna nya era? Är det endast en smärtsam påminnelse att redan nämnda kabelgiganter står överst i hierarkin? Eller ett perfekt tillfälle att glömma de frånvarande tittarna och istället ta till alkoholen när priser ska skördas?
Den 66:e installationen av galan sändes under natten från Nokia Theatre i Los Angeles med Seth Meyers som värd. Kampen om de åtrovärda statyetterna blev till en triumf för Breaking Bad - och sen inte mycket mer. En blandning av väntade vinster och överraskningar; svaga och hysteriska skämt samt en del tårar resulterade i en någorlunda ljummen tillställning. Det har dock inte hindrat mig från att samla ihop de absolut viktigaste ögonblicken.
Käre Seth, förväntningarna var hög men det hela föll förvånandsvärt platt med en medelmåttig prestation. "Jokes are like nominees, not everyone can be a winner" och ja så rätt han hade. En kunde nästan tro att öppningsmonologen var NBC konkurrerande med Game of Thrones på en söndagkväll då all livsglädje var frånvarande i skämten; exempelvis när det började talas om att MTV inte längre sänder musikvideos, en numera relik till popkulturell vits.
Tur nog verkade talk show-konkurrenten Jimmy Kimmel sugen på att återigen leda galan när han bjöd på en två minuter lång mini-roast av Matthew McConaughey. Allt True Detective-skådespelaren är involverad i dessa dagar sluter ju upp i succé, därför var det knappast oväntat att detta tillfälle lockade mest skratt under natten. När de två minuterna var över hade Meyers förmodligen försökt anlita hela Hollywoods voodoo-elit.
Bland årets drama-serier fanns det en odiskutabel vinnare i Breaking Bad. AMC-serien sände sin sista säsong förra året och kom att dominera hela kvällen. Bryan Cranston - oväntat stilig i mustasch - vann sin fjärde statyett för rollen som kemiläraren tillika methkokaren Walter White vilket måste vara ett något form av rekord? Hans älskade medbrottsling Aaron Paul och tv-fru Anna Gunn fick även båda ta emot pris för tredje och andra gången. Efter vinster i kategorierna för bästa serie och manus var storslammen ett faktum vilket lär ha lämnat många andra värdiga konkurrenter knäckta. Stackars Nic Pizzolatto, andra säsongen av True Detective kanske blir mörkare trots allt?
Kvällens kanske trevligaste överraskning - gånger två - var när alla komediseriernas drottning Julia Louis-Dreyfus återigen fick bära sin krona för huvudrollen i HBO-serien Veep. Vad som sedan följde lär kanske göra en del förvirrade när Bryan Cranston gick till en romantiskt laddad tungattack mot skådespelerskan. För de ovetande gästade världens mest älskade knarkkung Seinfeld en gång i tiden, något de två refererade till när de delade ut ett pris några minuter tidigare. Dreyfus menade på att han endast påminde om någon hon hade hånglat upp i serien och därför valde Cranston att ta henne på en vandring längs minnenas boulevard.
När det kommer till musikparodier så verkar Weird Al Yankovic vara inne på sin egna Yankossance vilket nådde nya höjder med ett framförande av ett flertal tv-seriers vinjetter. Inte helt oväntat blev Game of Thrones storslagna soundtrack höjdpunkten; speciellt när han bad George RR Martin att skriva lite snabbare, dock saknade jag fingret från A Song of Ice and Fire-författaren.
I övrigt ...
- Stod Gwen Stefani för en blooper i Travolta-klass när hon delade ut pris till "The Colbort Show".
- Utspelade sig kvällens kanske roligaste segment inte ens på galan utan var redan inspelad. I denna Emmy-special av Billy on the Streets ställs viktiga frågor likt "Dinklage eller Patinkin" i all hast till ovetandes människor på gatan.
- Så hade Sarah Silverman med sig den bästa accessoaren - kan ha kommit till användning under öppningsmonologen.
- Fanns det även utrymme för tårar när den erfarna galavärden Billy Crystal mindes sin kära vän Robin Williams. Här är även Mets-matchen skådespelaren refererar till.
- Vann Fargo välförtjänt för bästa mini-serie medan True Detective fick en för regin i det där avsnittet med en sex minuter oavbruten tagning. Seriens radarpar behöver dock inte gråta då de - utan tvekan - hade kvällens skarpaste outfit.
Förresten låt oss se den här igen va?
