Bilder via Fox & AMC.   

I dagarna chockerades många av faktumet att den första säsongen av Better Call Saul abrupt hade nått sitt slut med förra veckans avsnitt. Samtidigt blev det nyligen klart att X-Files återvänder nästa sommar med en miniserie. Istället för att spilla tårar över faktumet att vi inte kommer återse Jimmy McGill — i sin transformation till Saul Goodman, kriminaladvokaten med betoning på kriminal — på flera månader finns det här en möjlighet till att fira. Före Better Call Saul och dess föregångare Breaking Bad var nämligen skaparen Vince Gilligan manusförfattare till kultserien där vi följer FBI-agenterna Mulder och Scullys jakt efter sanningen. Under fem år var han en del av tv-seriens högsta skik av kreativa sinnen, vi återfinner även där hans stilmässiga uttryck som numera är synonyma med blå meth och västernesquea dödlägen i Albuquerques öken.

Från fascinerande karaktärsskildringar och nyskapande narrativ till den humoristiska fallenheten eller den pulshöjande spänningen — vare sig du är insatt i X-Files eller ej, här är 8 avsnitt som kan bota din Better Call Saul- och måhända även Breaking Bad-abstinens.

8. Dreamland (S06E04 & S06E05)

I Better Call Saul spelar han elallergiska Chuck som vi lär älska men samtidigt hata då han föraktar lillebrorsan Jimmys advokatambitioner. I detta dubbelavsnitt finner vi dock humorlegenden Michael McKean i en rollen som den osympatiska Men In Black-agenten Morris Fletcher, med karaktärsdrag mer identiska den sliskiga advokaten Saul. Under en något utomjordisk olyckshändelse byter Fletcher kropp med Mulder och möjligheterna börjar florera för de båda. Den ena har helt plötsligt kroppen tillhörande 90-talets största babe, medan den andra nöjer sig med en före detta Spinal Tap-sångare så länge han kan nörda runt på Area 51. Premissen ger smakprov på den komiska ton Gilligan ofta erbjuder, här flörtandes med seriens mytologi förankrad i klassiska konspirationsteorier.

7. Folie A Deux (S05E19)

Att sitta instängd på ett kontor hela arbetsdagarna kan vara en mardröm, inte minst om din chef är en gigantisk kackerlacka med kraften att suga livsenergin ur dina kollegor som om han vore Madonna. Gilligan tar här skräcken för en evighet vid ett hopplöst kontorsjobb till gastkramande nivåer i äkta X-Files-manér. Titeln är i franska och betyder "galenskap delad av två" vilket kan syfta till avsnittets förmåga att vara psykologiskt skrämmande men samtidigt rysligt kittlande. Saul Goodman kan skatta sig lycklig att han började langa kanelbullar efter Breaking Bad istället för att spendera sina sista dagar på denna horribla arbetsplats — hoppas de har bra förmåner för zombies i alla fall.

6. Hungry (S07E03)

Från Walter White till Heisenberg och Jimmy McGill till Saul Goodman — Vince Gilligan har alltid varit som främst i sin hantering av moraliskt mångsidiga karaktärer där till exempel en sympatiska familjefar kan förvandlas till en maktgalen knarkkung och fortfarande väcka empatin inom oss. Denna skicklighet illustrerar han även i detta avsnitt där vi får följa den allt annat än X-Men-kompatibla Rob Roberts, en mutant med en fäbless för människohjärnor vars helvetiska vardag som anställd på en snabbmatsrestaurang är en identifierbar sådan — förutom hungern för människohjärnor då. Vad som gör denna historia unik är att den berättas ur den mordiska hjärnslukarens perspektiv och vi som tittare känner oväntat nog i slutändan med vad som annars hade varit ett klassiskt monster för X-Files. Hajliknande mutanter och terrorbenägna gubbar som spränger ålderdomshem — att vi till och med kan ömma för dessa vidriga figurer är ett bevis på den imponerande talang Gilligan besitter.

5. Sunshine Days (S09E18)

Ta Michael Emerson känd från Lost och ge honom telepatiska krafter samt en fanatisk passion för den ikoniska sitcomen Brady Bunch så har du upplägget för ett fenomenalt underligt avsnitt. Den nionde och då sista säsongen av serien var en glanslös sådan med Mulders frånvaro där ersättarna Doggett och Reyes knappast passade i en utomjordisk värld sedan länge etablerad utan dem. Men i detta komiska och känslofyllda avsnitt — samt seriens näst sista — där Gilligan även stod för regin finner serien en balans vi sedan länge trodde var förlorad. Scully erbjuds även någon form av upplösning — efter ett nio år långt sökande efter sanningen — mer värdig än det dubbelavsnitt som följde.

4. Drive (S06E02)

Better Call Saul hade inte varit något utan Breaking Bad och med detta avsnitt blir det uppenbart att Breaking Bad inte hade varit något utan X-Files. Före han gav upp jobbet som kemilärare för att koka meth med en gammal elev förlorade Walter White vettet en första gång i detta klassiska avsnitt. Bryan Cranston spelar här en man med en outhärdlig huvudvärk, så pass att om den kidnappade Mulder stannar bilen de båda färdas i så kommer huvudet explodera. Det var i denna hysteriska nagelbitare Cranston visade prov på de kvalitér som tio år senare skulle leda till erbjudandet om hans livs roll.

3. X-Cops (S07E12)

Vad är egentligen tv-serien Cops? En realityfantasi som glorifierar poliser samt dryper av rasism och klassförakt? Ja att den oftast skildrar när vita, självgoda och överlag manliga poliser städar upp diverse förorter är något som borde bädda för kontrovers. Men med nästintill 1000 avsnitt är den numera inbäddad i den amerikanska populärkulturens DNA. Gilligan såg dock en möjlighet i detta och gjorde våra agenter till gäster i en skakig jakt på en mystisk entitet som röjer längsmed Los Angeles gator. Avsnittet är filmat och klippt likt ett vanligt Cops-avsnitt vilket blir till ett perfekt exempel på hur underhållande lättsamt X-Files faktiskt kan vara, med Mulder — vars lustfyllda klamrande efter sanningen här yttrar sig i ett rampljus han kan sprida sin konspiratoriska prosa — som dess charmerande essens.

2. Pusher (S03E17)

I den tredje säsongens kanske bästa avsnitt ställs de två FBI-agenterna mot en karismatisk men ack så dödlig sociopat med förmågan att kontrollera andra genom sina tankar. Idéen var ursprunligen en Gilligan hade planerat för en film men av anledningar okända slutade det upp som en av de bästa X-Files-avsnitten han författade. Vi lär dock alla vara tacksamma för att Fox i slutändan tillät det Deer Hunter-esquea klimaxet som producenter fruktade skulle uppmuntra barn till några tveksamma beslut av lekar. Som att barn ens borde vara nära en tv-apparat när X-Files är ingång. Faktumet att antagonisten Modell la ner mer tid på fantisera kring japanska samurajer och sätta eld på människor än att vinna en dejt med till exempel Scully är också hemskt tvivelaktigt.

1. Je Souhaite (S07E21)

Med detta avsnitt som även är Vince Gilligans regidebut återfinner X-Files den värme och känsla för egendomlighet som till stor del saknades under det sena 90-talet. David Duchovny och Gillian Anderson är fantastiska när de tillsammans återfinner seriens kärna i vad som hade kunnat bli ett passande avslut efter sju säsonger. Istället skulle Duchovny överge serien för endast några sporadiska återbesök medan kvalitén sakta förföll i ytterligare två säsonger. Turligt nog tycks Je Souhaites ande i lampan ha hört min önskan om att åter stiga ner i FBI:s källare för att finna sanningen och gottgörelse, ni kan tacka mig i kommentarsfältet.

Det är lite otacksamt läge att försöka skriva ett inlägg om Breaking Bad och låtsas att ingen känner till Breaking Bad, för visst måste ni väl ändå känna igen historien nu? Walter White, en briljant kemist fast med ett lågbetalat lärarjobb drabbas av cancer och fattar därmed beslutet att börja koka meth tillsammans med en gammal elev. Ett desperat försök att lämna efter något av ett arv till sin gravida fru och frukostälskande son resulterar i att han blir en av världens mest kända drogtillredare - en framgång lik seriens egna. För precis som Walter kämpade Breaking Bad i början, dock inte med cancer utan det var jakten på en publik som tärde på dem. Men kring fjärde säsongen hände något, ryktet hade spridits och helt plötsligt prisade alla serien som en av världens bästa.

Därför - efter en rad Emmy-vinster - ter det sig väl endast logiskt att den latinamerikanska kanalen Univision har gjort sin egen tolkning av Breaking Bad för alla spansktalande amerikaner. Metástasis fick sin premiär i juni med alla de snabbmatsgangsters, exploderande gamlingar och heroinister till comic reliefs vi älskar. Alla beståndsdelarna i en spansktalande såpa går ju inte att försumma därför har Univision bombaderat sina tittare dagligen med äventyr från Walter Blancos turbulenta värld - nog för att vi allt klagade under säsong fems uppehåll men detta är kanske lite väl? Även spanska Reddit måste få ur sig sina teorier kring hur Heisenmontaña väljer sina offer efter vilka jackor de bär.

Serien möter hursomhelst sitt öde denna månad och då kan vi än en gång vinka tårögt ajdö till Walter Blanco - denna gång till toner av narcocorrido-cover av Baby Blue med banjos och allt. Geniet och skaparen Vincento Gallient vet att vi - precis som alla spansktalande amerikaner - längtar efter att få se exakt samma scener som originalet erbjöd fast nu med mera spanska komp i soundtracket! Ta därför del av lite fejkad metanfetamina i jämförelse med den äkta producto nedan. Du lär kunna hans namn efter denna kurs i spanska som gav mig mer än vad sex år av lektioner någonsin kunde la puta!

Här har vi bland annat denna klaustrofobiska klassiker med mästerligt spel från Diego Trujillo. Tyvärr hade inte produktionen råd med utrymme under huset, förmodligen Teds fel.

Vem kan glömma när spanska Blues Brothers försökte ha ihjäl Walter Blanco? Oförglömligt.

Tuco var såklart ännu svinigare på spanska.

För mer besök Metástasis Youtube-kanal ... 

Förståeligt nog vill inte Vince Gilligan berätta en historia vi kan missta för Breaking Bad med spinoffen Better Call Saul. Samtidigt är det farligt att vandra för långt ifrån ursprungsmaterialet karaktären Saul Goodman är associerad med. Därför är denna nya - och även korta - trailer något oroväckande där den nyligen Emmy-prisade Gilligan diskuterar Jimmy McGill; den hederliga mannen Saul var före han var ja, New Mexicos slugaste advokat. Att ta en älskvärd karaktär för att sedan beröva honom på alla attribut vi har lärt oss att älska är ett vågat drag - speciellt när manusförfattandet verkar gå oerhört långsamt.

Ni får ursäkta min pessimistiska inställningen, visst är inget skrivet i sten men minnena av Gilligans förflutna med spinoffen på Arkiv-X:s karaktärerna The Lone Gunmen lämnar mig i samma tillstånd som Saul Jimmy i trailern nedan. Kanske borde jag hålla tummarna för att Stephen Colbert delar denna oro och tar till en av sina smått okonventionella metoder. För vi är väl alla med på att resan mot världens bästa juridiska marknadsföring måste bli tv-världens motsvarighet till Gudfadern 2? Det är det enda rätt så inga half measures fram till februari nu.

Amerikansk tv har nått en diffus period i sitt liv. Tittarsiffrorna enligt det uråldriga Nielsen Rating-systemet sjunker för varje år medan tv-skapare berättar historier likt aldrig förr. Detta nyskapande narrativ med en fäbless för anti-hjältar ligger främst kabelkanaler som HBO och AMC bakom medan ordinarie tv-kanaler har fallit i skymundan. Vad är då Emmy-galans plats i denna nya era? Är det endast en smärtsam påminnelse att redan nämnda kabelgiganter står överst i hierarkin? Eller ett perfekt tillfälle att glömma de frånvarande tittarna och istället ta till alkoholen när priser ska skördas?

Den 66:e installationen av galan sändes under natten från Nokia Theatre i Los Angeles med Seth Meyers som värd. Kampen om de åtrovärda statyetterna blev till en triumf för Breaking Bad - och sen inte mycket mer. En blandning av väntade vinster och överraskningar; svaga och hysteriska skämt samt en del tårar resulterade i en någorlunda ljummen tillställning. Det har dock inte hindrat mig från att samla ihop de absolut viktigaste ögonblicken.

Käre Seth, förväntningarna var hög men det hela föll förvånandsvärt platt med en medelmåttig prestation. "Jokes are like nominees, not everyone can be a winner" och ja så rätt han hade. En kunde nästan tro att öppningsmonologen var NBC konkurrerande med Game of Thrones på en söndagkväll då all livsglädje var frånvarande i skämten; exempelvis när det började talas om att MTV inte längre sänder musikvideos, en numera relik till popkulturell vits.

Tur nog verkade talk show-konkurrenten Jimmy Kimmel sugen på att återigen leda galan när han bjöd på en två minuter lång mini-roast av Matthew McConaughey. Allt True Detective-skådespelaren är involverad i dessa dagar sluter ju upp i succé, därför var det knappast oväntat att detta tillfälle lockade mest skratt under natten. När de två minuterna var över hade Meyers förmodligen försökt anlita hela Hollywoods voodoo-elit.

Bland årets drama-serier fanns det en odiskutabel vinnare i Breaking Bad. AMC-serien sände sin sista säsong förra året och kom att dominera hela kvällen. Bryan Cranston - oväntat stilig i mustasch - vann sin fjärde statyett för rollen som kemiläraren tillika methkokaren Walter White vilket måste vara ett något form av rekord? Hans älskade medbrottsling Aaron Paul och tv-fru Anna Gunn fick även båda ta emot pris för tredje och andra gången. Efter vinster i kategorierna för bästa serie och manus var storslammen ett faktum vilket lär ha lämnat många andra värdiga konkurrenter knäckta. Stackars Nic Pizzolatto, andra säsongen av True Detective kanske blir mörkare trots allt?

Kvällens kanske trevligaste överraskning - gånger två - var när alla komediseriernas drottning Julia Louis-Dreyfus återigen fick bära sin krona för huvudrollen i HBO-serien Veep. Vad som sedan följde lär kanske göra en del förvirrade när Bryan Cranston gick till en romantiskt laddad tungattack mot skådespelerskan. För de ovetande gästade världens mest älskade knarkkung Seinfeld en gång i tiden, något de två refererade till när de delade ut ett pris några minuter tidigare. Dreyfus menade på att han endast påminde om någon hon hade hånglat upp i serien och därför valde Cranston att ta henne på en vandring längs minnenas boulevard.

När det kommer till musikparodier så verkar Weird Al Yankovic vara inne på sin egna Yankossance vilket nådde nya höjder med ett framförande av ett flertal tv-seriers vinjetter. Inte helt oväntat blev Game of Thrones storslagna soundtrack höjdpunkten; speciellt när han bad George RR Martin att skriva lite snabbare, dock saknade jag fingret från A Song of Ice and Fire-författaren.

I övrigt ...

• Stod Gwen Stefani för en blooper i Travolta-klass när hon delade ut pris till "The Colbort Show".
• Utspelade sig kvällens kanske roligaste segment inte ens på galan utan var redan inspelad. I denna Emmy-special av Billy on the Streets ställs viktiga frågor likt "Dinklage eller Patinkin" i all hast till ovetandes människor på gatan.
• Så hade Sarah Silverman med sig den bästa accessoaren - kan ha kommit till användning under öppningsmonologen.
• Fanns det även utrymme för tårar när den erfarna galavärden Billy Crystal mindes sin kära vän Robin Williams. Här är även Mets-matchen skådespelaren refererar till.
• Vann Fargo välförtjänt för bästa mini-serie medan True Detective fick en för regin i det där avsnittet med en sex minuter oavbruten tagning. Seriens radarpar behöver dock inte gråta då de - utan tvekan - hade kvällens skarpaste outfit.

Förresten låt oss se den här igen va?

Minns ni Walter White? Kemilärare som fick cancer och började koka ihop meth i den sanslöst hyllade serien Breaking Bad. Ja det är klart ni inte har glömt honom och ni har knappast glömt hans advokat Saul Goodman som har blivit fokuset för en egen tv-serie vid namnet Better Call Saul. Det är inte mycket vi vet om denna serie förutom att den kommer utspela sig före, under och efter Heisenbergs blåfärgade drogrenässans - allt det ändras dock idag med en ny, tio sekunder lång, trailer. Vad finns det att säga om detta material? Mycket, vilket betyder att jag lär punkta upp allt.

• Serien kommer få sin premiär i februari vilket är en riktig nyhet.
• Bob Odenkirk ser verkligen yngre ut så bra jobbet sminket, om detta klipp inte utspelar sig efter Breaking Bad för i så fall gör ni något riktigt fel.
• Advokater är som hälsoförsäkringar och ja visst behöver vi allt dem?
• Tio sekunder är egentligen lite snålt ...
• Men vem kan han tala med? Snälla säg att det är Huell.
• Eller kan vi tänka oss att det är en viss karaktär som kommunicerar från graven och skådeplatsen i trailern är en seans? Möjligheterna är många.
• Men helt ärligt ge oss en längre trailer AMC för jag kan inte jobba med detta, här är en gif med Huell.

Vad har (en då väldigt festbenägen) Jack Black och (en säkerligen inte lika festbenägen) Shia LaBeouf gemensamt? Tro det eller ej men det fanns en tid då dessa inte drog pubertala skämt eller jagades av sadistiska robotar i Hollywoods största filmer. Istället fick vi ta del av deras talanger på den lilla duken i den mytomspunna serien Arkiv-X. De är bara några av namnen internets plågoande Buzzfeed har sammanställt i en video fylld med skådespelare vars glansdagar fanns framför dem. Min personliga favorit här är Bryan Cranston då det finns en rätt rolig historia bakom hans medverkan, det var nämligen Breaking Bads skapare Vince Gilligan som författade avsnittet han gästade i. När Gilligan sedan behövde en äkta karaktärsskådespelare för rollen som methkok/kemilärare mindes han hur fantastisk Malcoms pappa var på att hantera den sexuella spänningen mellan Fox Mulder och Dana Scully.

Flera skådespelare från Breaking Bad medverkade i serien, men vilka det är får du själv se nedan.