När den femte säsongen av Game Of Thrones nådde sitt slut i våras lämnades tittare med en av tv-seriens brutalaste cliffhangers hittills. "Är Jon Snow död?" var frågan på allas läppar och få vågade acceptera ett ja-svar, även ifall det handlade om en fantasyserie som hade svikit dem så många gånger tidigare.

Men hemlighetsmakeri är knappast något en serie så populär kan hantera, folket kräver helt enkelt ett svar, och idag gav HBO oss det – eller, ja, typ. I form av en poster föreställandes en kanske mer liv än lös Jon Snow bekräftade de inte bara att vi återvänder till Westeros i april nästa år, utan även att den där ökända cliffhangern var något av ett försenat aprilskämt. Ni ser den här nedan, och därefter följer lite givet spekulerande.   

Betyder detta att allas vår älskade oäkting från Winterfell överlevde sin Caesar-avrättning? Inte nödvändigtvis. Sen den senaste säsongen nådde sitt slut har alla inblandade i serien starkt hävdat att Jon är just död, vilket han kanske är när vi först ser honom igen nästa år. Det vi egentligen borde undra är hur länge det kommer dröja innan Melisandre – eller någon annan vars Gud har kraften att återuppliva människor – tänder Jons livsgnista igen, och vad det kan betyda för den annalkande zombiearméens värsta fiende.

Vi lärde oss ändå med den enögda riddaren Beric Dondarrion i tredje säsongen att en tur till andra sidan och tillbaka kan påverka en människa mer eller mindre. Kommer Jon Snow att bli ännu mer emo nu? Eller en profet för självaste eldguden, det vill säga Game of Thrones egna The Chosen One? Snälla, låt honom i så fall inte gå över till den mörka och betydligt kyligare sidan av Westeros.

En sak är dock säker, med sin död har Jon uppfyllt sitt löfte till The Nights Watch och har inte längre någon plikt att kämpa tillsammans med de som faktiskt satte en kniv i ryggen på honom. Någon mer än jag som är för idén att han samlar ihop en trupp av vildingar och rider mot Winterfell för att kastrera Ramsay Snow? Räck då upp en hand och var redo att vifta med den i april nästa år, när världens sämst bevarade hemlighet äntligen avslöjas.

TV-hösten är över oss och vi druknar sakta men säkert i det flödande utbudet av serier.

Som så ofta verkar en stor del av dessa serier ha endast en målgrupp i dess sikte: grabbar. Ja, tv tycks ofta vara ett medium utformat för just män, vilket HBO om några – med serier som Entourage, Oz och Ballers – har kapitaliserat på och låtit andra kanaler ta efter.

Men vad krävs för att skapa en av alla dessa serier? Jag som en vit man i 20-årsåldern är ändå en del av målgruppen och kanske, bara kanske, bäst lämpad för att berätta detta. Ladda fördelaktigt upp med (tv-)maratonvänliga kläder och pizza, för nu tänker jag tar er igenom de fem stegen till en perfekt "grabbig HBO-serie".

1. En manliga protagonist

I huvudrollen, eller till och med huvudrollerna, krävs en man att antingen identifera sig med eller bara känna ett allsmäktigt avund inför – så länge det är en man funkar egentligen allt. Men vem är egentligen denna protagonist? För att besvara den frågan krävs ännu fler punkter:

1. Låt han vara snygg, men kanske lite ovårdad så vi inte går miste om igenkänningsfaktorn.

2. Ge han åsikter, och låt dem ljuda, för ingen man i fronten av en HBO-serie håller sin käft – nej, han sätter alla de som opponerar sig mot honom på plats.

3. Än bättre ifall punkt två backas upp av en humorbegåvning så edgy att K Svensson skriver om sitt cv och beger sig till Arbetsförmodligen.

4. Knarkar snubben? Ja, bland all alkohol och linor av kokain har han kanske till och med tid för en cigg då och då.

5. Sen ifall han är begåvad med det kvinnliga könet, ja, låt oss kanske bara segwaya till andra steget.

2. En kvinnlig... SEEEEEEEEEX

HBO är inte lik alla andra kanaler, som behöver tänka ett varv extra när det kommer till sexscener och kameravinklar. Här är censuren bannlyst och istället erbjuds ett harem av nakenhet.

The vag full frontal? Det vet du.

Bröst? Ja, och gärna av den fylliga sorten.

Kukar? Öh, nej, om det är något en grabbig HBO-serie inte behöver så är det bilder av det manliga könsorganet. Tittarna vet redan hur en fallos ser ut – de bär på en själva, nämligen.

Det enda som skulle kunna vara värre än en kuk i tv-rutan är en kvinnlig karaktär med någon form av narrativ. Vad kan ens en serie om en kvinna handla om, mens, eller?

3. Våld – av den blodigaste sorten

Förutom okontrollbara sexorgier kan HBO även slå på extra – och då menar jag bokstavligen – med dess våldsbruk. Behöver du varva ner efter jobbet med att se huvuden flyga likt bollar i en baseballmatch? Om våld var en sport hade HBO slaktat det racet rakt igenom, alla fans av Game of Thrones vet i alla fall det.

4. Ett soundtrack din offentliga Spotify inte behöver skämmas för

Musiken gör atmosfären, och i detta fall även festen. Finns det ett bättre sätt att kicka igång ett givande samtal med en tjej du har stiftat bekantskap med på en efterfest än "den här låten som spelades i min favoritserie"? Nej, förmodligen inte, och tur nog vet HBO vad du gillar. Rock, rap, elektroniskt eller rent av klassiskt – musiksättarna har ådror gjorda av allt från Diplo till Rolling Stones, redo att försäkra dig om att din älskade tv-serie alltid kan vara vid din sida, eller ja, i dina öron om inget annat.

5. Martin Scorsese

Varje fulländad grabbserie behöver i slutändan en producent som kan ro projektet i hamn. Visst obskyra individer likt Nic Pizzolatto eller George RR Martin finns, men i detta läge är dock det säkraste kortet den amerikanska populärkulturens egen gudfader: Martin Scorsese.

Vi talar ändå om en regissör vars liv har gått ut på forma filmer efter män han själv önskade att han var. Mean Streets, Goodfellas, Casino – alla verk skildrandes gangsters Scorsese inte hade stake nog för att bli, en karriärserfarenhet som borde kunna placera honom i epicentrumet av tittarnas virvlande psyke.

Och om du, som tjej, någonsin skulle befinna dig i en killes lägenhet där affischer från minst en av dessa filmer sitter uppe på väggen – vänd om, släng en stol genom fönstret och ta brandvägen eller bara vad som helst. För oddsen är att du aldrig kommer få ut något ur en relation där motparten kan citera Joe Pesci, aldrig. 

Med alla stegen avklarade, vad får vi då:

Det är bara att börja skåla med glasen, för klart är det att vi snart har ännu en grabbig HBO-serie att ta del av: Vinyl. Dock borde jag väl ärligt talat säga nu då jag, personligen, hellre skulle konsumera all den kokain Bobby Cannavale tycks göra i serien och sätta mig framför Öppna Kanalen än att se ett avsnitt av någon rockfantasi Scorsese har skapat tillsammans med Mick Jagger.

Att Terence Winter har gått med på detta, ännu en skildring av rock n rollens ljuva 70-tal – laddad med sex, droger och attityd. Precis vad världen behöver, precis lika mycket som denna bittra värld behöver mer av Ray Romano.

Visst, Scorsese gjorde en utmärkt rockdokumentär med The Last Waltz, och med den bedriften kommer HBO försöka lura i dig att Vinyl är något sevärt. Men vi lever i en tid då det finns outhärdligt många bra tv-serier att ta del av, och då lär vi lägga en hel del tanke på våra val.

Så när denna serie har premiär nästa år, tänk efter, för ja, det finns betydligt roligare tv där ute än den där 70 procent av karaktärerna är destruktiva snubbar vars miserabela leverne i slutändan kommer lösa sig – för de bakom serien förväntar sig helt enkelt inte att vi som tittare skulle kunna efterfråga mer.

Den politiska satirvärldens frälsare John Oliver återvände under natten med sitt hyllade HBO-program Last Week Tonight efter ett uppehåll. Likt alltid fanns det ett ämne reserverat för det 15 minuter långa huvudsegmentet med all den underhållning, allmänbildning och brutala verklighetsskildring som har gjort Oliver till kanske en av de mest inflyttelserika komikerna där ute. Ämnet för kvällen? Inget annat än den rådande flyktingkrisen som ni säkerligen inte har gått miste om.

Människor är på flykt i Europa, och när Hans Rosling-events på Facebook inte hjälper längre verkar det vara dags för John Oliver att dra ner byxorna på makthavare – David Cameron gör bäst i att hålla tillbaka på sina Black Mirror-esquea fläskimpulser.

Bland måltavlorna har vi, inte helt oväntat, också Fox News som i ett minst sagt odrägligt nyhetsinslag lyckades påstå att muslimer på flykt var lika med en löpande terrorattack. Vad som sedan följer är en utmärkt sågning av den amerikanska tv-kanalen, Danmark och andra europeiska länders agerande, samt en överraskande kärlek för amerikanska såpoperor. Det är alltså återigen en briljant uppvisning av Oliver och hans författare där de lyckas lyfta fram den högervridna sensationalismen som följer flyktingkatastrofen på ett underhållande vis utan att försumma faktumet att vi faktiskt talar om en tragedi.

Kan rockprofessorn Hans Rosling toppa detta med sina äpplen? 

Rökmonster, tidsresor och sex säsonger av obesvarade frågor var allt ingen ville se när Lost-skaparen Damon Lindelofs nya tv-serie The Leftovers hade premiär förra året. Lyckligtvis besvarades alla rädslor med ett nedtonat mysterium, ciggdoftande sekter och kanske 2014:s mest deprimerande men bästa serie, som återvänder i oktober med en andra säsong – och nu har vi äntligen en första trailer.

När vi åter stiftar bektantskap med den tämligen hela familjen Garvey verkar de må bättre än någonsin tidigare efter att ha övergivit sitt hem i New York för en stad i Texas. Till en början tycks platsen framstå som ett mirakel då ingen medborgare lämnade idyllen under den oförklarliga händelsen där två procent av jordens befolkning försvann spårlöst. Men som vi får lära oss i detta kryptiska smakprov existerar inga mirakel i Miracle, och sakta men säkert börjar ytan spricka upp.

Den första säsongen av The Leftovers var en tumultartad och emotionell resa perfekt för HBO. Redan från start var Lindelof på det klara med att varför två procent av jordens befolkning försvann inte var seriens narrativ, utan istället hur försvinnandet påverkade de kvarvarande vars liv därefter utvecklades till en existensiellt ångestladdad dagen efter av episka proportioner. Mystiken vilade fortfarande där, men mer som ett mysigt dimtäcke över en skog istället för ett rökmonster rasandes igenom den. Fokuset låg på karaktärer spelade av fantastiska skådespelare som Justin Theroux och teateralumnen Carrie Coon vilket blev till seriens fördel.

Visst var även de första säsongerna av Lost en mänsklig historia, men när flashbacks blev till flashforwards och sedan flashtilljagvetintevar förlorade Lindelof och samarbetspartnern Carlton Cuse greppet. Än så länge är jag dock hoppfull om att Lindelof tillsammans med Tom Perrotta – vars bok serien är baserad på – vet vad han gör med The Leftovers, och ifall kompositören Max Richter än en gång erbjuder sin känslosamt pricksäkra musik kan kanske den andra säsongen även bli detta års bästa uppvisning i melankolisk dramatik. 

"Hej mörkret min vän, jag har kommit för att tala igen. Du ser, det är den här serien Game of Thrones som bara fortsätter att förråda mitt förtroende. Efter en säsong av kontroverser och Dorne sändes sista avsnittet igår. Det var blod, väldigt mycket blod, och flera av mina älskade karaktärer dog. Mitt blottade hjärta klarar inte mer av detta, så säg mig: vad ska jag göra nu?"

Ja, varför inte trösta dig med en liten power ranking, lovar att jag finns här på mitt bästa terapeut-humör.

1. Tyrion Lannister

Min personliga åsikt — vet inte huruvida jag är ensam om den — är att Tyrion rent karaktärsmässigt frodades som mest i säsong två. Konungens hand var en roll som gjord för honom, det politiska spelet i kulisserna spelade han utmärkt och det var en fröjd att följa. Därför är kanske det mest positiva vi kan ta med oss från detta bedrövliga avsked att när vi väl återvänder till Meereen nästa år så lär vi få se Tyrion i den position han trivs bäst i. Visst, familjen Lannisters minsta men mest briljanta älskar måhända sitt vin och fyllefadäser, men i slutändan är det i jonglerandet av intriger hans talanger verkligen får skina, och med Varys vid sin sida blev precis landet bortom havet mer än bara en fristad för drakar — förresten, vem kommer se efter de andra två när morsan är iväg på semester?  Nannys av den sorten är nog svåra att finna nuförtiden.

2. Alliser Thorne

Grattis Alliser, titeln Lord Commander vunnen på det absolut mest osympatiska vis. Att du lurade i Jon att hans älskade farbror levde innan du stack kniven i honom, för att sedan låta en liten unge avsluta jobbet, bra snyggt. Hoppas du har en plan för när The Nights Kings armé har lärt sig att klättra, eller när Tormund upptäcker vad du gjorde med hans nya BFF.

3. Arya Stark

Tack Arya för att du tog hand om Meryn Trant och tack manusförfattarna, för ett tag fanns det nästan lite sympati kvar i mig för den där odrägliga Syrio Forel-mördande pedofilen till kungavakt. Men sen började han även misshandla barn med en käpp och då stod det klart, jäveln måste dö. Dock resulterade det i att allas våran älskade Hitgirl förlorade sin syn, men det kan jag leva med så länge Jaqen H'gars bedårande nylle lever vidare i det svartvita badhuset av död.

4. Theon Greyjoy

Efter en lång tid av psykisk och fysisk tortyr fick Theon äntligen nog av skiten, gav upp sin trälpersona Reek och puttade ner Ramsays älskarinna från Winterfells mur — om inte det agerandet bara skriker "vedergällning för kastrering" så vet jag inte vad. Sedan tog han Sansas hand och ett steg mot döden? Nej, ett avsked i denna serie kan knappast vara så pass odramtiskt och utan blod, jag ser istället en framtid som Game of Thrones nya powercouple för de två.

5. High Sparrow

Något säger mig att denna religösa fanatiker bara tänkte "talking a whole bunch of shit that I ain't trying to hear" när Cerseis vandring började, för att sedan ge en harpa till Lancel och droppa danssteg likt Tom Cruise skrikandes "we in the Red Keep District!" — vem fixar denna gif åt mig?

Bubblare:

Robert Strong

The Mountain är född på nytt som Qyburns monster, eller ja, Robert Strong för ingen vill egentligen fokusera på faktumet att hans hud är blåare än en White Walkers. En comeback utan dess like – om nu inte High Sparrow öppnar upp för en rättegång genom duell, låter Get Back ljuda genom högtalarna och introducerar sitt eget monster: The Hound, nu ännu odrägligare med en stjärna inristad i pannan. Ärligt talat, där har vi en gif.

Postmortem:

Jon Snow

Det var darrande läppar och en känsla av svek när tårar rann längs alla våra kinder ackompanjerat av Winterfells hjärteskärande ledmotiv. Et tu, Olly? Ja, även Olly satte kniven i en av de sista sympatiska karaktärerna i Westeros, när Castle Black förvandlades till den gamla romerska senaten och Jon Snow insåg att även ett stackars barn var bortom räddning från vinterns känslokalla kyla.

Efter att gång på gång bara försökt göra det rätta förråddes Jon  av sina egna bröder, som en liten påminnelse om att majoriteten av dessa nattens väktare ändå är mördare och våldtäktsmän sen tidigare – det vill säga de som alltid vinner i Game of Thrones. Det är aldrig lätt att ta adjö av Ned Starks barn, speciellt efter att Jons resa från känslomässigt betyngad oäkting till en sann actionhjälte med gothtendenser började bära frukt.

Samtidigt lär vi ändå minnas vad Sam en gång sa: "I've been worrying about Jon Snow for years, he always comes back". Kanske borde vi sluta oroa oss och istället fokusera på faktumet att Melisandre lägligt nog dök upp vid Castle Black tidigare under dagen, ni vet hon vars Gud kan återuppväcka de döda?

Valar Morghulis:

En del av er har säkert läst Kit Harringtons senaste intervju med Entertainment Weekly som landade på internet medan Jon Snows blod fortfarande flöt längs med snön. Han tillsammans med skaparna av serien menar då på att Jon är död, alltså verkligen död. Vilket förmodligen stämmer. Det betyder dock inte att han kan återuppstå som någon annan, Melisandre är ändå i behov av någon ny i rollen som frälsaren Azor Ahai — krigaren vars öde är att rädda världen från den långa vintern — efter att Stannis stiftade bekantskap med Briennes svärd. The Nights King muckade säkerligen inte med Jon utan anledning, eller så är detta bara en serie där de onda vinner och nästintill bevisade fan-teorier är red herrings av den mest djävulska sorten.

Passande att Stannis och Brienne träffades innan säsongens slut, två karaktärer vars lidande av dåligt skrivande har varit påtagligt. Att Stannis, en av de sju kungarikenas bästa krigsstrateger – om inte den bästa – väljer att marschera till fots mot Winterfell under klara dagen är något jag bara inte köper. Sen har vi Brienne, har hon verkligen spanat efter det där ljuset under halva säsongen? Varför inte bara infiltrera Winterfell och befria Sansa? The Hound och Arya lyckades ta sig innanför Walder Freys murar utan besvär under tredje säsongen, så kom igen! Kul att hon fick hämnas Renly i alla fall, ett ändamål från andra säsongen som hon lägligt nog plockade upp när Stannis befann sig i trakterna. Men är Stannis verkligen inte med oss längre? För jag såg inte något blod sprutandes ur hans halverade hals, vilket är bevismaterial man knappast håller tillbaka på i denna serie. Sedan är "do your duty" faktiskt en rätt bra påminnelse om att Brienne har en ung mö att rädda.

Många har klagat över Dorne och dess karaktär, men nu när vi har funnit författarnas inspirationskälla för dessa teatrala Xena-figurer är det svårt att vara arg. Sorg kan jag däremot känna, om Jamie bara hade gjort det smarta och frågat Doran vänligt hade Myrcella kanske gett honom det incestiösa okejet utan att dö på kuppen.

Något fler borde ifrågasätta är faktumet att en säsong skall motsvara ett jordår, vilket betyder att Grey Worm har latat sig i sjukhussängen i mer än sex månader. Visst, vi snackar medeltida läkekonst här, men lite får han ändå skämmas över Daenerys försvinnande.

När det började ryktas om att farbror Benjen skulle återvända höll bokläsarnas del av internet på att koka över i hypefaktor. Nu i efterhand är de kanske besvikna, men det hela resulterade ändå i några roliga och smått Sopranos-esquea variatoner på den där slutscenen.

Spelets sanna vinnare? Bronn. När han återvänder till Kings Landing väntar ett ännu större slott, och i Dorne kommer han alltid ha lite "bad pussy" som han eftertraktar något så innerligt.

Davos ansikte = varenda tittares ansikte under sista scenen.

Serien riktiga hjälte? The Nights King och hans zombiearmé? Norden är ju ändå bara ockuperade av mer avskyvärda individer. Boltons, Freys och de svartklädda förrädarna. Åt helvete med dem alla.

Nu när Game of Thrones femte säsong har nått sitt slut har vi – tv-tittare som bokläsare – ett okänt territorium framför oss. Daenerys möte med Khal Drogos gamla polare är det sista kapitlet i George RR Martins senaste senaste. Förhoppningsvis når författaren sitt mål med att skriva klart sjätte boken The Winds of Winter före nästa säsong, då det börjar bli lite ovärdigt hur framtida händelser mer eller mindre avslöjas i serien. Men Dan Weiss och David Benioff kommer säkert göra sitt bästa och fylla ut nästa säsong med våldtäkter ifall George inte hinner klart.

För med facit i hand, vad hände egentligen med Sansa? Jag antog att hon skulle döda Ramsay med korkskruven, men istället bröt hon sig ut och flydde från de sadistiska män som höll henne fången – inte helt olikt förra säsongen. Säg nu bara inte att hon tänker finna skydd vid The Wall, en idé Game of Thrones författarrum säkert skulle gå igång på. Men nej ingen pallar denna "våldtäkt som karaktärsutveckling"-skiten mer, det blir bara för många thinkpieces.

Nio månader tills vi får uppleva nya äventyr i Westeros och Meereen, ja, vad ska man säga, Hodor? Visst ja, Hodor återvänder då, där talar vi redig kompensation för all denna travesti. Låt mig upprepa: Hodor, Hodor, Hodor!

Ett litet trevligare avslut än Jon Snows blodbad? And now my watch has ended, det vill säga att recapsen har nått sin ände för detta år. Vi hörs om nio månader och ifall Jon Snow inte återvänder i säsongspremiären så är jag villig att köra en Cersei-esque vandring längs Drottninggatan till Nöjesguidens kontor i Gamla Stan. Shame!

Genom åren har Game Of Thrones nästintill blivit synonymt med hur vi säsong efter säsong får vår värld vänd upp och ner av det mytomspunna "nionde avsnittet". I år förlorade kanske ingen medlem i familjen Stark livet, men barnamord och eldigt barnaupprop gjorde detta till ett händelserikt avsnitt värt att diskutera.

Power Ranking:

1. Daenerys Targaryen

Vad gör drottningen av Meereen när hennes make har mördats, soldater slaktas och vänner står inför döden? Ja, vad om inte det enda logiska, hoppar på sin drake Drogon och tar det förstklassiga privatflyget ifrån slagfältet som var nypremiären av gladiatorarenan. Medan amfiteaterns återkomst till stadens nöjesliv blev en flopp blodigare än väntat bevisade Daenerys att hon har vad som krävs för att tygla den största av hennes tonåriga drakungar. Curlandet är därmed över på riktigt för de flygande eldkastarna, kanske även så det eviga dravlandet med politiken i Meereen? Förmodligen inte, men det lär ändå bli skönt med lite miljöombyte för Dany, hon om någon behöver det efter de senaste veckornas stressande kring giftermål och konspirationer.

2. Doran Martell

Med endast ett avsnitt kvar av den femte säsongen är det nästan lite chockerande att se en med dornisk härkomst på rankingen. Men efter att ha stirrat på sin trädgård i flera avsnitt spände äntligen Oberyns äldre broder Doran sina muskler — eller ja, sin tunga — och levererade uppläxning på uppläxning. Han lyckades även fixa ett jobb åt sin son Trystane som en av kung Tommens rådgivare — jag vet inte hur ungdomsarbetslösheten ser ut i Westeros, men känns som en rätt välbetald anställning för grabben? Faktumet att Doran även gav upp Myrcella så pass enkelt säger mig att han har mer planerat, vilket skulle kunna resultera i den hämnd Ellaria eftertraktar.

3. Jorah Mormont

Förutom vinsten i duellgropen verkade den ständigt förtvivlade romantikern ta ett steg ifrån den envisa förbannelse som är the friendzone. Eller är Jorah egentligen bara kränkt och ute efter hämnd? Ingen vet hur gråskala smittar, men att hålla hand är säkert inte att rekommendera. Vill Jorah se när Dany dör en smärtsam död, eller bara tillbringa sin tillsammans med henne? Det återstår att se, men jag är villig att utesluta båda alternativen.

4. Selyse Baratheon

Medan Stannis gav upp titeln Årets pappa fann Selyse någon sista bit av mänsklighet inom sig vid synen av sin brinnande dotter. När elden väl tog fart var år av hat riktat mot dottern Shireen som bortblåst, ett bevis för att i Game Of Thrones är en mamma alltid en mamma — speciellt när det ger bästa dramatiska effekt.

5. Alliser Thorne

Kanske den mest oväntade rankingplaceringen av alla, vilket inte har något som helst att göra med bristen på powermoves denna vecka. Good guy Thorne är ändå härlig, först släppte han igenom vildingarna och sedan gav han Jon Snow någon form av motsägelsefull komplimang? Snällaste sen han låste in Ghost för att budgeten helt enkelt inte kunde hantera en CGI-varg i varje avsnitt.

Bubblare:

Mace Tyrell

När allt är över kan kanske Tyrells smått korkade patriark bilda Westeros nya popduo tillsammans med Bronn?

Postmortem:

Shireen Baratheon

Så länge Hizdahrs fanklubb inte har något att säga till om så måste vi ändå ta en minut och minnas Shireen, vars litterära och historiska anekdoter berörde fler än bara Davos. Ärligt talat kan jag tycka att ett barn borde kunna vara naiv utan att brännas på bål, men tydligen inte om din farsa är Stannis — som just nu toppar listan på Westeros mest avskyvärda, tillsammans med Ramsay. Att hjälpa till behöver faktiskt inte betyda att man frivilligt ställer upp som offergåva till Ljusets Herre eller vad han nu kallas. Men med tanke på att Stannis tidigare dödade sin bror med hjälp av en våldnad borde väl ingen egentligen förvånas, och vem är den aspirerande konungens arvinge nu? Melisandre? Ja, förmodligen.

Valar Morghulis:

Även ifall CGI:n var något bristfällig när Daenerys interagerade med Drogon måste effektteamet ha props för jobbet med Daznak-gropen. Har produktionen några pengar kvar till sista avsnittet, är frågan?

Game Of Thrones är en serie känd för att chockera med varje säsongs näst sista avsnitt. Även ifall Shireens öde och Drogons comeback tog andan ifrån oss vågar jag tro att de bryter trenden i år med nästa veckas avsnitt. Mer blod måste spillas, gärna Ramsays.

Arya kommer bland annat döda Meryn Trant? Allt bäddar för det, så pass mycket att jag nästan hoppas att hon struntar i det. Ett av målen med hennes lönnmördarutbildning är ändå att lägga det förflutna bakom sig, vore det då inte bäst att bara glömma Trant? Nej, för han är tydligen pedofil, som om Arya inte hade motiv nog för att döda denna — redan väletablerat — avskyvärda människa.

Vi måste verkligen ifrågasätta Melisandre mer.

Kanske borde vi även ifrågasätta Daario — av alla — mer?

En stor fråga efter detta avsnitt är hur "Stannis the Mannis" dedikerade fans mår? Fortfarande lika övertygade om hans rätt till tronen? I så fall, fortsätt med erat otröttliga inbillande, medan resten av internet liknar Stannis med Agamemnon och Macbeth, två krigsherrar vars livsöden knappast resulterade i någon solskenshistoria.

Inför nästa avsnitt borde vi spekulera kring vilket eller vilka huvuden som rycker. Vi gör det tillsammans i helgen som lite kompensation för att denna recap kom en dag försent.      

Bild via HBO.   

När allt hopp verkar ha gått förlorat, efter veckor av kontroverser kring dåligt författad tv, erbjuder Game Of Thrones ett tillfälle att lägga det förflutna bakom oss med den femte säsongens allra bästa avsnitt. Med gamla karaktärer i nya möten, dramatiska avslöjanden och en påkostad slakt i Hardhome, där spelets sanna antagonist gör ett dräpande första drag, kan vi väl ändå konstatera en sak: vintern är här, och det var väl ändå på tiden?

Power Ranking:

1. The Nights King

Denna karaktär introducerades förra säsongen och sedan dess har teorierna florerat kring hans identitet. Medan en del kanske spekulerade kring hur Darth Mauls frostskadade brorsa flydde inspelningen av J.J. Abrams nya Star Wars, hade de flesta ändå rätt i att kalla denna nyblivna småbarnsmardröm för nattens konung — en tidigare myt nu bekräftad.

För den här snubben är gammal, alltså riktigt gammal. En gång i tiden var han nämligen de svartklädda brödernas trettonde överbefälhavare och pensionerade sig för ett bra tag sen med tanke på att Jon Snow är nummer 998. Nu gör dock The Nights King storslagen comeback vid Hardhome tillsammans med en ostoppbar armé av de döda — tills de når vatten det vill säga. Ingen kunde ha förväntat sig detta, inte ens bokläsarna med tanke på att de aldrig har upplevt denna händelse i böckerna.

Ett hårt slag för tidigare kaxiga fantasynördar, och Jon Snow, dock verkar den sistnämndes svärd av valyriskt stål vara något händigt just nu.

2. Tyrion Lannister

Precis som vildingar och goths går måhända inte Lannisters och Targaryens så bra ihop. Men oheliga unioner tycks vara ett tema denna vecka. Saker och ting händer nämligen inte bara i Westeros utan nu erbjuder även Meereen en utveckling många har längtat efter. Vintern är här men så är även allas drömduo: Tyrion och Daenerys. Behöver jag verkligen kommentera detta powermove mer?

3. Lana

Denna vecka såg vi även hur en helt ny karaktär — med ett hemskt bekant ansikte — introducerades i Braavos. Lanas dagsjobb är kanske till ytan simpel försäljning av musslor, dock är hennes leverantör männen utan ansikte, vars produkter oftast erbjuder en snabb död. Spännande, låt oss se hur lång tid det tar innan författarna involverar ett hot om våldtäkt i handlingen.

4. Jon Snow

Jon lämnade Hardhome med livet i behåll, ett nyfunnet vapen mot de odöda, och hann även dra av ett riktigt mäktigt tal före allt gick åt helvete — ett kyligt sådant. Ändå en godkänd insats? I alla fall i jämförelse med hans bästa polare Sam som verkar ha övertygat en förvirrade pojke om att göra något väldigt korkat.

5. Kevan Lannister

Kungens nya rådgivare och den fängslade Cerseis farbror medverkade inte i detta avsnitt utan nämndes endast, vilket förmodligen talar till hans fördel.

Bubblare:

Wun Wun

Efter förra säsongen borde jag kanske hata jättar, men tills viss del handlar ju detta avsnittet om att lägga tidigare konflikter bakom sig och istället fokusera på de senare: en armé av vinterzombies även kända som tv-kanalen AMC:s värsta mardröm.

Undrat kring var alla zombies i The Walking Dead befinner sig? Har har ni svarat: de har anlänt till Westeros, där Wun Wun är redo att sända dem tillbaka till den postapokalyptiska såpoperan de hör hemma i. Tacka Gud för Wun Wun ändå?

Postmortem:

Karsi

Vi hade bara känt varandra under ett tiotal minuter, men det drabbade ändå oss alla djupt när du mötte din död, Karsi — en Children of the Corn-esque sådan, ironiskt nog.

Valar Morghulis:

• När en säsong av Game Of Thrones närmare sig sitt slut vet vi att storslagna och chockerande händelser väntar runt hörnet, slaget vid Hardhome var en av båda världar. Efter fjärde säsongens uppgörelse mellan vildingar och nattliga väktare var det förmodligen få som förväntade sig att serieskaparna skulle upprepa bedriften, ännu färre att den skulle toppas. Efter trailers visste vi dock att Jon Snow skulle vara involverad i något slag, men att det handlade om de odödas entré var en överraskning av filmiska mått på flera plan — vilket vi verkligen behövde efter de senaste veckorna.

• Vilka äkta ögonfuktare dessa scener mellan Daenerys och Jorah är, dags för denna hjärtekrossande tortyr att upphöra snart?

• Ingen har väl glömt att Greyworm fortfarande ligger på sjuksängen i starkt behov av en sjukskötare?

• Minns ni Robert Baratheons oäkting Gendry som Davos befriade under tredje säsongen? Något säger mig att han gör bäst i att bara ro.

• Om Ramsay verkligen tänker rida med 20 män mot Stannis, snälla påminn honom att en rustning — även då — kan vara nödvändigt. Eller förresten, skit i det.

• Mitt bland allt kaos erbjöd avsnittet även lite meme-material:

Bilder via HBO.    

Medan en del fortfarande försöker förtränga förra veckans kontroversiella avsnitt fortsätter ett flertal karaktärers miserabla vardag i Westeros och bortom haven. I ett avsnitt fyllt av mer eller mindre uppskattade gåvor når pakter sin bristningsgräns med obehagliga konsekvenser. Har du en passion för intriger är det därmed dags för julafton i Game of Thrones.

Power Ranking:

1. High Sparrow

Att Cersei Lannisters tid som regent skulle nå sin ände var nog något många av oss såg vid horisonten, speciellt när hon allierade sig med denna religiösa fanatiker. Är detta hjälten Westeros förtjänar? Med tanke på hur lösaktig termen hjälte är i denna värld så antar jag det. Denna klasskamp High Sparrow för mot Kings Landings adel har varit en framgångsrik sådan och var den sluter upp är svårt att förutspå. Men visst känner vi ändå någon form av sympati för Cersei nu när hon gör Margarey sällskap i fängelsehålan? I slutändan är hon endast en mor som bryr sig om sina barn, kan vi intala oss själva i alla fall.

2. Littlefinger

Vad finns det egentligen att säga om denna konspiratör, vars fallenhet för politiska intriger fortsätter att briljera. Visst till ytan framstår Littlefinger kanske som en skön snubbe med en något tveksam bordellverksamhet, men tvivla aldrig på att han inte kommer slänga två drottningar i fängelsehålan vid första bästa tillfälle. Game of Thrones har kanske inget lyckligt slut och just nu verkar den historien tillhöra en minst sagt oskön snubbe.

3. Jorah Mormont

Att Lord Friendzone skulle komma springandes vid första synen av Daenerys var knappast någon överraskning, men vilken storartad föreställning han bjud på under vägen. Men likt allt annat som involverar kärlek i denna värld så var det inte utan lite blod. För vad är egentligen mer romantiskt än ett par gladiatorer med inslagna ansikten? Huruvida detta är nyckeln till Khaleesis hjärta återstår att se för Jorah, om inget har han sin gåva Tyrion Lannister — en person med betydligt mer känsla för romantik. Förvandlas Meereen till en rom com nästa vecka med Tyrion i rollen som The Hitch? Bara Lannister-klanens mest vältaliga förmåga kan få manifestera sin kärlek till rödvin under tiden så är det inget vi borde utesluta.

4. Sam Tarley

Vad vore ett avsnitt utan en kvinna under hotet av våldtäkt, nu chockerande nog med en man redo att rädda henne. Sam har viserligen en del att tacka Jon Snows hund Ghost för, men ändå, han fick ju ligga och ibland tror jag nästan att det är allt Game of Thrones handlar om — eller?

5. Bronn

Vem hade anat att legoknektens förflutna som sliskig popartist en dag skulle rädda hans liv? Sen ifall Tyene Sands striptease var ett sätt att få Bronns blod — samt gift — att pumpa snabbare eller bara ett grepp för att höja producenternas utsatta nakenhetskvot tåls att spekuleras i.

Bubblare:

Vem den här snubben än var

Personligen tror jag denna man har en hel del att erbjuda med sin slägga. Eller så ser vi honom aldrig mer, men hans medverkan är kanske en av säsongens mest oförglömliga.

Postmortem:

Maester Aemon

Det dröjde fem säsonger, och lite oväntat är det väl ändå att en Targaryen blev först med att dö en naturlig död? Att den åldrade Aemon inte skulle överleva den stundande vintern var dock inte chockerande men vi lär alla sakna honom. Mitt hjärta brast även stundtals när den gamle draken mindes sin yngre broder Aegon som skulle komma att bli kung efter att Aemon valde bort tronen. Vill ni försöka uppskatta hur gammal goth-brödraskapets äldsta förebild — deras Robert Smith — blev före han lämnade oss? Lillebrorsan Aegon är Daenerys gammelfarfar.

Valar Morghulis:

• Ursäkta men det är nästan lite komisk hur förutsägbara författarna kan vara ibland. Sansa är för nuvarandet alltså en ung mö inlåst i ett torn och praktiskt taget tillbaka där hon var i första säsongen, fysiskt och psykiskt torterad av en sadistisk make. Kanske är inte Theon hennes frälsning och med skruvmejseln hon plockade på sig verkar Ramsay gå mot en blodig sorti - Sansas narrativ har alltså förvandlats till en enfaldig hämndporrsfantasi istället, så ytterst ospännande.
• "Get out you hateful bitch" är förmodligen en av seriens mest kraftfulla repliker någonsin.
• För några veckor sedan visade Stannis på empatiska drag, nu ställs han inför valet att offra sin dotter eller ej och jag har ärligt talat ingen aning om hur det kommer sluta. Varför inte bara skapa en till spökbebis eller två och sätta stopp för Bolton-familjen en gång för alla?
• Tommen är uppenbarligen kungen, men vi vet alla att ingen riktig kung ska behöva yttra det.
• Är det bara jag som inte riktigt köper att Gilly — strax efter ett våldtäktsförsök — skulle ha sex med Sam? Nej tydligen inte.
• Avsnittets mest passande soundtrack.
• Brienne är ju spännande att följa denna säsong ...
• Låt oss lyssna på Up On The Roof en gång till och samtidigt scrolla igenom ovanstående gifs, sakta men säkert.
• Sen kan vi väl till sist enas om att detta är duon den femte säsongen förtjänar: