Äej vet ni vad, ibland är världen så fin och ful samtidigt att man inte vet VAD man ska ta sig till?

Veckans hit: #kämpashowan och demonstrationerna

Två (hela två!!) grejer får mig att smila genom söndagsdimman idag! 1) Showan Shattak, knivhuggen av nazister och föremål för kampanjen/hashtaggen #kämpashowan, har vaknat! Fantastiskt! Hoppas att han mår bättre snart, att han får tid på sig att bli starkare och recover, samt orkar fortsätta kämpa.

2) Hela 10 000 personer anslöt sig till den antinazistiska demonstrationen i Malmö idag! 10 000!! *lycka* Vettni, att vi kan enas mot nazistiskt våld är ju ändå vackert (och NEJ, inte så självklart som man kan tro). Well done, Malmö! Själv stod jag o huttrade i den iskalla, förrädiska vårsolen på Medis igår. Bästa skylten: ”Vad är ens en kålsupare???”

Seriöst! Jag efterlyser ett svar. För lat för att googla.

Apropå kålsupare vill jag även ge en shout-out till en av de mognaste artiklar om situationen jag har läst hittills: Patrik Svenssons ”Hotet kommer från höger”. I artikeln tittar Patrik Svensson på vilken typ av våld högern och vänstern faktiskt står för. Förlåt, men fuckin FINALLY!

 – De vanligaste brotten inom den autonoma vänstern är ”brott mot allmän ordning” och ”skadegörelse”. Bland de högerextrema är det ”hets mot folkgrupp” och ”brott mot liv och hälsa”. Ser man enbart till våldsbrotten står vit makt-rörelsen för hundra procent av det dödliga våldet. Fjorton personer har mördats av de högerextrema i Sverige mellan 1999 och 2009, (det vill säga innan Peter Mangs greps). 

För om något har varit uppenbart under den senaste tiden är det ju att både media och polisen har tveksam koll på högerextremt våld. Det tas inte på allvar. Det anser inte hota ”oss vanliga”. Johan Hakelius håller inte med om det, utan anser att vi överdriver hotet. Men han kommer ju från Morden-i-Midsomer-byn o där dör ju fem pers i veckan. De är vana vid våld därborta.

Veckans hopp: låt det inte stanna här

När jag stod o huttrade på Medis igår tänkte jag såhär: detta är fint, men vet ni vad som skulle vara ännu finare? Ifall det inte var så att det enda, ynka, som kan få oss att enas i en halv sekund (oftast kortare än så) ”mot rasism” är en nazistisk attack?

Jag vill se mer organisering. Jag vill påminna om att sådana här demonstrationer (se även Kärrtorp) inte bör finnas till för att vi ska få mysa tillsammans, då och då, utan bör vara en grund till någonting större. Och att uttryck som ”vi är mot rasism” eller ”vi är för alla människors lika värde” bara får mening genom att vi agerar. Jag tänker exempelvis på att LUF Malmö bjöd in SDU till sin antinazistiska och antirasistiska demonstration -- någonting de visserligen tog tillbaka, men också något som tyder på hur farligt det är att avpolitisera uttryck som "antirasism" och "rasism". 

Last of all, denna söndag: glöm inte Halabja. Den 16 mars 1988.