Nu är det femte gången jag försöker skriva klart det här. Min stationära PC kan officiellt dra åt helvete, gärna efter att detta publicerats.

Jag kom just hem från bion där jag såg Harry Potterfilmen. Självklart gillade jag den. Behöver väl inte påpeka att den är INGET jämfört med böckerna? Jag gör det ändå.

Som att bli utlovad en hotellfrukost - my fave - och få en tesked med nutella vilket förvisso är underbart men knappast tillräckligt. Nu gjorde jag det. Och nej, jag ska inte vara sån och gnälla över alla "fel" i filmen.

Men. Daniel Radcliffe som spelar Harry Potter är så pinsam. Tafatt och obekväm. Jag kan inte ens föreställa mig hur det var att se honom uppträda näck.  Jag skulle inte kunna motstå impulsen att vira in honom i en filt och ta honom hem.

Hm. Vill hälsa till Vavá, Bigglo och Mado - några av mina favoritkommentatorer! Hej. Du förstnämnde, var har du varit? Svikare.

Tittade just på Kanal 5s program om skapandet av Harry Potter och Halvblodsprinsen - som jag i ren eufori ska se imorgon och JA jag tänker applådera efteråt - och det var bra överlag. Jag slås fortfarande av hur otroligt töntig Daniel Radcliffe är i intervjuer. 

Jag har alltid ogillat sättet som skådespelare pratar om sina karaktärer. När jag var yngre förstod jag det inte överhuvudtaget. Varför pratar hon om sig själv i tredje person? Jag vill gärna tro att jag blivit mer intelligent på äldre dagar men vissa saker sitter i.

När Emma Watson sitter där och pratar om sin karaktär Hermione. Hon säger "Hermione var väldigt ledsen.". Det låter fortfarande sjukt i mina öron.

Varför säger hon inte "Jag var väldigt ledsen."? Va?

Förvirrande för någon som jag. Jag kan, äntligen, acceptera att det hela inte är på riktigt. Att det inte kommer nån och hämtar mig på en flygande kvast, säger att alla dessa år som häx-lookalike har tjänat nåt syfte.

Det får räcka så. Gör det inte mer förvirrande. Ställ upp.

Pappa drack kaffe på caféet högst upp i NK:s byggnad. Han tyckte om att "titta på folk". Jag var elva år och tyckte fortfarande att det var roligt att följa med honom. Fastän jag var pappas flicka blev jag snart uttråkad. Frågade om jag inte kunde gå iväg till bokavdelningen som låg precis vid serveringen. Han skulle komma och hämta mig sen, sa han och jag gick.

Jag tog upp en tjock bok, öppnade den i mitten, såg mig om för att försäkra mig om att ingen såg mig och begravde min näsa som på den tiden var som alla andras intill karmen mellan sidorna. Drog in luft. Ny-bok-lukt. Jag älskar den. 

Gick vidare. Jag var inte alls lika spattig och stressad som jag är nu utan jag tog min tid. Drog ett finger längs bokryggarna som jag sett på filmer, drog ut böcker ur hyllorna på måfå och tittade lite i dem.

Personalen hade dekorerat ett stort bord på avdelningen. Ovanför hängde bilder med olika motiv i massor och på bordet travar med böcker. Jag tog upp en och märkte att titeln glänste och var av annat material. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag läste texten på baksidan. Öppnade boken och luktade på sidorna. Underbart. Började läsa samtidigt som jag gick bort mot kartböckerna där det sällan var folk. Satte mig i ett hörn på en lägligt placerad kartong och läste. Jag vet inte hur länge jag satt där men plötsligt stod pappa framför mig. Jag visade vad jag hade hittat.

Han köpte boken till mig, jag läste klart den till dagen efter. Läste i bilen på väg hem, slängde i mig middag för att få gå tillbaka till boken, lurade pappa och gick och la mig tidigt för att sitta vaken hela natten och läsa utan att känna mig sömnig. Jag somnade vid frukosten på morgonen.

När jag hade läst klart den kändes det tomt. Så jag läste om den. Det kom fler böcker. Varje gång en ny kom läste jag alla de tidigare igen.

Om pappa hade vetat att han hade fått utstå gnäll vartannat/ vart tredje år om att det kommer en ny bok skulle han aldrig köpt den första. Om han visste att jag skulle böna och be om en andra upplaga av samma bok för att jag läst sönder den första så att sidorna ramlade ur när man öppnade den hade han aldrig köpt den första. 

Om jag hade vetat hur tomt det känns för att det aldrig kommer att komma fler böcker hade jag ändå velat ha den första.