internet

Hota med skolskjutning för att få bättre tv - swatting, busringningarna som gått för långt

Michael Gill 12:43 28 Aug 2014



I Sverige slutade busringningar vara coolt någon gång på 90-talet, när Hassan-gänget la på för sista gången. På internet, not so much. Där är en busringning med grava följder fortfarande det roligaste en tragisk nätperson kan komma på. Som här, när Jordan ”Kootra” Mathewson strömmar en CS:GO-match och någon ”lustigkurre” ringer in och hävdar att det sker en skolskjutning i byggnaden. Allt för att jävlas med Kootra. Han verkar visserligen ta det rätt lugnt när SWAT-teamet brakar in på kontoret, men ändå. Efter en stund spawnar Kootra med bomben, men kan styra spelet längre eftersom han ligger på golvet med handklovar. Ironin.



Just den här sortens ”bus” kallas för ”swatting” och har utförts mot en rad kända strömmare. I det aktuella fallet stängdes tre skolor i Littleton, Colorado, ner i en timme så att polisen kunde undersöka platserna.

Ganska orimligt. Ungefär som när Playstation Network gick ner, för ett par dagar sedan, och någon bombhotade ett plan som en Sony-chef satt på. Eftersom han var chef för Sony Online Entertainment tyckte någon att det var rimligt att hålla honom ansvarig – och i samma veva tvinga planet ur kurs, av säkerhetsskäl.

Läs mer

”Det är sådana här saker som gör att jag inte tänker bli vän med en feminist”

Michael Gill 12:07 20 Aug 2014


Exakt hur snabbt skulle internet kunna förstöra ett liv? Ganska ofta tänker jag på hur fantastiskt internet faktiskt är. Vad det gjort för att underlätta mitt liv. Hur mänsklighetens samlade kunskap är inom räckhåll för alla med en internetuppkoppling. Typ. Star Trek-utopin kan väl inte vara långt borta nu? Men så ser jag hur snabbt trollarméerna mobiliseras på internets skuggsidor och tänker att vi inte är värdiga det här. Hur smarta våra telefoner än är, är vi fortfarande bara lågt stående, reflexmässiga djur.

Det händer ju allt som oftast, det här. Men vissa saker stannar kvar lite extra. Som när Anita Sarkeesian kickstartade en serie videoklipp där hon grundligt förklarade vad som var fel i spelkulturens kvinnosyn (bland annat) – och genast blev översköljd av hot om död, våldtäkt och allt däremellan. Jag träffade henne för ett par år sedan, som en av två stycken i Sverige som faktiskt fick intervjua henne. Det märktes tydligt hur hon härdats av det här. Hur försiktighets- och antihackningsåtgärderna liksom blivit en del av hennes vardag.

Den senaste att råka ut för internetmobben är en indieutvecklare som heter Zoe Quinn. Quinn är en ung indieutvecklare som ofta gör sin röst hörd och som skapar spel som Depression Quest, om verkliga och påtagliga ämnen. Hon är ganska mycket som vem som helst. Åtminstone tills för ett par dagar sedan. Då blev hon allmänt villebråd.

Allt började med att hennes ex-pojkvän la upp ett långt meddelande, med chattloggar, där han berättade hur Quinn under lång tid varit otrogen mot honom. Med flera olika män. Män både från spelbranschen och från spelmedia. Ex-pojkvännen valde att lägga upp det här på 4chan.

Högafflarna åkte fram långt innan någon hade ifrågasatt om det här var riktigt. Eller om det ens var en sak internet borde vara med och läsa/lösa.

Vid det här laget diskuterade hela internet Zoe Quinns förmodade sexliv. Till exempel om hur hon varit otrogen med fem olika män. Om hur hon alltid ville ha sex utan kondom med sin pojkvän. Om hur hon hade sex med sin pojkvän, utan kondom, dagen efter hon sugit av sin chef. Många av personerna sägs också ha haft i uppdrag att recensera hennes spel – och de som skriver detta menar alltså att Quinn i princip haft sex i utbyte mot bra betyg på sitt spel.

Men, som så ofta så stannade det inte där. Internets blodhundar hade börjat gräva, och det fanns ingen anledning att sluta när de nu vittrat blod. Misstag Quinn gjort tidigare drogs upp, konspirationsteorier drogs upp i ljuset igen. Det handlade om Quinn som person lika mycket som om hennes yrkesliv och -gärning.

Det sägs att Quinn själv försökt motverka mobben. Att hon använt sig av upphovsrättsliga knep för att ta ner Youtube-klipp som misskrediterat henne. Allt det här har så klart gjort den yttrandefrihet/fri fildelning/etc framför allt-chantande mobben ännu argare.

Quinn började ifrågasättas som feminist. Någon menade att hon aktivt förstört för kvinnosaksinitiativ för att ge sig själv mer uppmärksamhet, sätta sig själv i godare dager. Någon skriver att hon släpar feminismen i smutsen. En annan ser skitsnacket som ett sätt att motiverar sin egen ignorans: "det är sådana här saker som gör att jag inte tänker bli vän med en feminist".

Och det slutar inte där.

4Chan, reddit och internets alla avskrädeshögar kan liksom inte sluta. Quinn blev doxxad, vilket är internetslang för att alla hennes personuppgifter gjordes offentliga. Inklusive adress och telefonnummer. Någon försöker uppmärksamma folk på det orimliga i det här – och direkt skriver tio nya forumanvändare att det faktiskt är Quinn själv som lagt upp (felaktiga) telefonnummer för att verkligheten ska tycka mer synd om henne.

Konspirationsteorierna är nästan lika många som teoretikerna själva. Som små unika snöflingor av renaste jävla galenskap. Flera hävdar att Quinn själv ska vara en av de som anonymt sprider skitsnack om sig själv – för att casha in på något slags sympatipoäng senare. Samma personer hävdar att Anita Sarkeesian gjort exakt samma sak. Och blivit stenrik på det.

Moddarna på flera forum har försökt stävja det här. Tagit bort galna kommentarer, låst trådar och bannat användare. Men varje gång det händer kommer en tio gånger så hård reaktion.

Och det slutar inte där.

Någon gräver upp nakenbilder på Quinn. Det finns ingen hejd på hur lyckliga internets maskar är, ju djupare de lyckas gräva sig ner i en privatpersons tvättkorg. Ju smutsigare desto bättre, oavsett sanningsgrad eller rimlighet.

Quinn själv har uttalat sig kort om saken. Hon vägrar att nämna något om det som hänt mellan henne och hennes expojkvän. Eftersom ingen annan än de inblandade har något att göra med den saken. Men viktigast av allt: hon försöker att förklara att ingens kropp och liv är allmän egendom.

Den arga mobben hävdar att det här handlar om etik, om hur det är ett bevis för hur rutten spelmedia är. Men i själva verket är det bara en nutida häxjakt. Som inte har något som helst att göra med spel, journalistik eller ens kändisskvaller. Det här är bara en ursäkt för en grupp reflexmässiga djur att sätta efter det senaste köttbenet.

Trots att det borde vara den enklaste sak i hela världen att förstå så måste vi påminna varandra om det här gång på gång. Det är inte okej att göra så här. Och att du sitter vid en datorskärm, eller är full med dina polare, är ingen som helst ursäkt.

Det är sånt här som får mig att tappa hoppet. Om internet. Om mänskligheten.

Läs mer

SPEL: Michael Gill

När din boy i spelbukten, Nöjesguidens spelredaktör Michael Gill, växte upp fick han inte spela tv-spel. Men det har han tagit igen med råge. Som utbildad kulturjournalist har han inte bara skrivit om spel i hela sitt yrkesverksamma liv, han har också wallraffat på insidan av branschen.

I bloggen kommer Michael Gill gå Nöjesguiden på SpelbranscHen. Här kommer ni hitta spelen ni inte visste fanns och vinklarna ni alla längtat efter. Eftersom Gill does what Nintendon't.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla