Nintendo visade Mario Maker. Paintball gone wild-spelet Splatoon. Supersöta Captain Toad: Treasure Tracker. De visade Amiibo-figurer som ska göra Skylanders-grejen för 30 år av kära Nintendo-karaktärer. De visade Yoshis garniga Wooly World. De visade episka rymdsagan Xenoblade Chronicles X. De visade INTE Star Fox till WiiU, men en prototyp finns att beskåda på mässgolvet.

Men inget av det där spelade någon roll. Det fanns nämligen ett spel som stal showen fullständigt. Det första helt nya spelet som verkligen tog mig med storm.

Nintendo visade The Legend of Zelda. På min (och din, om du har en) WiiU, 2015. Om allt går som det ska.

En grafisk stil som ser ut som en blandning av Wind Waker och Skyward Sword. Jag älskar det rakt ut.


Många frågade sig om det var så att Link är tänkt att vara kvinna i WiiU-spelet. Tveksamt, säger jag, även om det vore sjukt coolt.


Så pretty.

Det finns mycket att ifrågasätta och kritisera med E3. Tonen i tilltalet, våldet och den enorma likriktningen i vad som visas upp. Och könsfördelningen på scenen, i spelen - och gissningsvis också i publiken. Oavsett hur mycket en kan charmas av spektaklet E3 så är det också en mässa där de patriarkala strukturerna står stadigt på precis alla nivåer. Till exempel som när Anita Sarkeesian, som hållit räkningen för att bevisa hur otroligt skev representationen är (hittills har TVÅ spel med kvinnliga huvudkaraktärer visats), ifrågasätter hur kvinnor porträtteras i Rainbow Six: Siege. Jag tror inte ens det här behöver kommenteras. Sarkseesian är en mediekritiker som dagligen mottar dödshot och får sina mail- och sociala medier-konton hackade. Det gör mig så jävla trött och ledsen att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen (kan dock meddela att ett booth babe-tätt mässgolv INTE är platsen dit jag vill gå).

Bonus också för webbserietecknaren Kris Straubs spiken på huvudet-strip (tack för tipset, Johan!):

Om inte Nintendo hittar på något helt i hästväg utlyser jag Sony till vinnaren av E3 2014. De gjorde det igen, även om det inte var med precis allt det där en hade önskat sig (The Last Guardian...).

Bloodborne var det ryktade Demon's souls 2 (som jag tidigare skrivit om som ”Project Beast”). För mig kvittar det vad From Software sätter för namn på det, bara det har samma grymma fokus på gameplay som Souls-spelen har. Och det tror jag. Höga hattar, långa skägg och goreslafs i kvadrat. Är dock sjukt besviken över att vi inte fick se något gameplay.



Lustigt hur det funkar ändå. Bungie, som länge var Microsofts flaggskepp, visar upp kommande Destiny på Sonys E3-konfa. Spelet släpps på massa plattformar, men får en beta på PS3 och PS4 redan nu på torsdag. Det är ju pepp, men jag måste samtidigt säga att jag lämnade trailern önskandes mer.



Ett av tidernas bästa äventyrsspel, Grim Fandango, släpps remastrat till PS4 och PS Vita. Bra skit. Och de har ett helt gäng feta indietitlar på gång också, mycket tack vare nära samarbete med indiehuset Devolver (som ju bland annat förlägger Hotline Miami-spelen). Little Big Planet 3 visades också, men tyvärr görs spelet inte av stackrarna på Media Molecule. På tal om svenskheter så fick Paradox massa uppmärksamhet för sitt Magicka 2.

Mysigast såg undervattensäventyret Abzü ut, som alltså inte är ett träningsspel med fokus på sexpack.



...för att inte tala om No man's sky, som ser mäktigare ut för varje gång det visas upp:



The Order: 1886 är Resident Evil hjärta Penny Dreadful, typ. Tjocka mustascher, håriga mansvargar och helt otroligt ljus.



Och så avslutade Sony med att visa upp en teaser för Uncharted 4: A thief's end. Med tanke på turbulensen kring det projektet så hoppas jag verkligen att allt ändå går som det ska, på något sätt.

Mässans spel så här långt är, precis som under förra årets E3, The Division. Svenska Massive bygger något som ser ut att bli en magisk kombination av taktisk tredjepersonsaction och trovärdig postapokalyps baserad på smutsiga virus. Den filmiska trailern som visades på Ubis konferens är ingen humörhöjare direkt, men jösses vad peppad jag är på detta.



I övrigt var det en väldigt Ubisoftsk konferens vi fick se. Ett Far Cry 4 som såg ut som vi förväntat oss (nyheten om att du kan köra tillsammans med PS4-vänner som inte äger spelet var det mäktig). Väldigt mycket dansspel blev det också, Just Dance går ju bra. Träningsspel är tydligen fortfarande en grej. The Crew var ett bilspel där du ska köra från kust till kust (i USA) utan en enda laddningstid. WW1-liret Valiant Hearts har jag skrivit om tidigare. Det ser fortfarande vldigt fint ut.

Assassin's Creed: Unity stack ut, mest pga Franska Revolutionen samt fyrapersoners-co-op.



Ja, och det är ju inte Ubisoft utan lite (mer) Tom Clancy. Rainbow Six Siege. Blir så trött på skådisar som leker att de spelar tillsammans. Så sjukt forcerat prat. Alla som suttit på venten och spelat lite dota vet ju att det inte låter så här.

Svengelska är det nya engrish (japansk-engelska), och det borgar för kvalitet när en kollar på Electronic Arts presskonferens. Svenska Dice producerar både trippel-a-spel och folk som klättrar i EA-organisationen.

Även om det mest var en slags bakom kulisserna film var Star Wars: Battlefront (som utvecklas i Stockholm) nog det som lämnade mig mest påverkad. Kan vara för att jag älskar den där sagan. Kan också vara för att den där landspeeder-turen på slutet var gaaalet snygg.



Dragon Age-spelen å sin sida brukar borga för drakar (well, duh), svärd och pattar. Inquisition ser inte ut att göra någon besviken på den fronten. Bioware ska inte underskattas, men själv har jag lite svårt att peppa igång på det här. Jag tar hellre de lite mer smutsiga (iofs också lite väl mansgrisiga) The Witcher-spelen.



The Sims 4 visades också upp. Du kan få magrutor och du kan dö av skratt. Oklart dock om du kan få magrutor av skratt. Publiken var nära på att dö av skrik när detta presenterades.



Annars var EA:s konferens ganska mycket av en besvikelse. Mirror's Edge 2, det nya Mass Effect och Star Wars: Battlefront visades alla upp – men bara ”conceptual prototypes”. Stundtals såg det ju fantastiskt ut ändå, men det lämnade en önskandes efter mer. Det är väl iofs inte så konstigt med tanke på hur långt borta dessa spel faktiskt är. Men det är ju också en deppig tanke. Battlefield: Hardline visades däremot upp rejält. Och efter konferensen meddelades det att Hardline-betan finns tillgänglig nu. Och hela Battlelog dog av påfrestningen från peppade gamers.



Jag älskar att spela NHL-, FIFA- och UFC-spelen – men jag är fullständigt ointresserad av att se dem på spelmässa. EA ska ha kredd för att de gör något nytt med den kanske mest stelbenta och konservativa av alla sporter: golf. Under presentationen drog någon känd golfgubbe en trätrea rakt genom en Battlefield-bana, över ett kraschande krigsfartyg. Crossover-kulturen kommer till EA.

Män. Män med gevär. Män med svärd. Män som långsamt går ifrån en explosion. Män med lila och illasittande skjortor.

Ingen blev väl egentligen förvånad när Microsoft premiärade E3-veckan 2014. Det mest uppseendeväckande var att de helt fokuserade på spelen – och lämnade allt kringtjafs och statistiksnack till efterfesten. Annars var det mest som förväntat. Call of Duty (ej exklusivt), Halo 5: Guardians (med Cortana i Master Chief-dräkt?), Forza-spelen osv.



Mest uppseendeväckande av allt var (som väntat) Sunset Overdrive. Grym presentation blandat med cartoony tredjepersonsaction. Hoppas det blir lika skoj som det ser ut.



Indietitlarna som snabbt susade förbi visade dock prov på att det faktiskt kommer annorlunda saker till Xbone också. Spel som Below, Hyperlight Drifters och Lovers in a Dangerous Spacetime har vi sett förut – och såg fortfarande mäktiga ut. Största nyheten var nog ändå Inside, från danska Playdead. Du vet, de som gjorde magiska Limbo. Det är samma 2D-känsla fast med en visuell stil som liknar Kentucky Route Zero.



Bonus också för indieliret Cuphead, som ser ut som Disney-filmerna gjorde på den där tiden då Musse Pigg var rasist.



Tredjepartsspelen, som kommer att släppas till fler än bara Microsoft-konsoler, såg desto bättre ut. The Witcher 3, Assassin's Creed: Unity (Assassin's Creed i franska revolutionen, hur jävla coolt blir inte det?), ett nytt Tomb Raider (med den mänskligare Lara!), Evolve och svenska superspelet The Division.



Och så var det det där med snubbarna då. Speljournalisten Samson Wiklund räknade till 81 vita män på scenen när Microsoft körde sin presskonferens. 13 icke-vita män och kvinnor.

I Los Angeles, intet nytt.

Okej, jag ska inte vara den där jobbiga jäveln som klistrar in ett självspelande Twitch-fönster i ett bloggflöde som jag delar med flera andra. Däremot kommer jag klistra in en länk till min Twitch-kanal.

Konferensen börjar 18:30 och håller på i någon timme, uppskattningsvis. Det blir skoj!

Kom hit så kan vi chatta tillsammans om Microsofts presskonferens innan E3!

Nu är det inte långt kvar tills det att portarna slår upp för enorma spelmässan E3. Men vad kan vi förvänta oss av mässan, i spelväg? Vad drömmer vi om? Och vad säger ryktena? Er boy i spelbukten blickar in i spåkulan och vittnar om en bråkdel av allt som kommer visas:

The Last Guardian

Enligt ryska(!) källor är The Last Guardian nedlagt. Oklart hur mycket vi kan lita på rysk spelpress, men jag tror att vi alla känner inom oss att om Sony inte väljer att visa något i år så är risken stor att Fumito Uedas trilogiavslut uteblir. Det vore, helt utan någon som helst ironi, sjukt tragiskt. Ico och framför allt Shadow of the Colossus är magiska spel.

Mario Maker

Bilder från mässgolvet har läckt och i Nintendos bås hänger bilder på något som kallas ”Mario Maker”, som ser ut att vara typ user generated Mario-banor. Gör dina egna Mario-spel. Eftersom when in doubt, låt communityt skapa ditt content.

Mirror's Edge 2

Svensk spelbranschs sämst bevarade hemlighet är väl att Dices kultklassiker Mirror's Edge ska få en uppföljare. Peter Moore spillde den här bilden på twitter här om dagen, så vi kommer få se ännu lite mer av världens coolaste Faith.

Beyond Good and Evil 2

Nu är det dags Ubisoft. Chilla med alla parkourinfluerade sandlådeäventyr av typen Assassin's Creed och Watch Dogs. Släpp uppföljaren till superfina Beyond Good and Evil istället. Jag vill spela fotojournalist i framtida förtryckarstat igen!

Red Dead Redemption 2

Ingen blir förvånad om Rockstar visar upp The Last of Us och GTA 5 till nextgen-konsoler. Men vad vi verkligen vill ha är ett nytt Red Dead Redemption. Westernlunk till tonerna av Göteborgsk singer/songwriter liksom.

Half-Life 3

Half-Life 3 är lite som The Last Guardian i kvadrat, spelet vi ALDRIG slutar längta efter. Och Valve verkar inte se någon anledning att skynda på med den avslutande delen i en av tidernas kanske viktigaste datorspel. Deras fokus ligger på annat håll. Men hoppas går ju fortfarande.

Storspelen
Halo 5, Uncharted 4, The Order: 1886, Sunset Overdrive – några av de riktigt stora spelen som vi med stor till största sannolikhet kommer att få se. Och då har jag inte räknat upp alla de FIFA-, NHL-, Battlefield, Call of Duty-lir som dyker upp varje år. Räkna med svulstiga trailers fulla av explosioner och dubstep på alldeles för hög volym.

Indie?
E3 är inte den bästa platsen för indiespel, och har väl aldrig varit. Men samtidigt finns den där längtan efter att hitta något undanskymt som ingen annan lägger märke till – men som om ett par år kommer visa sig vara världens bästa spel. Det är här de största överraskningarna finns att hitta.

De stora tre
Med ett Nintendo som går sämre än på länge – och verkligen behöver bevisa sig, ett Microsoft som vill vända en nedåtgående goodwill-trend och ett Sony som laddar för knockout-slaget har vi ett E3 att se fram emot mer än vanligt.

Vem vinner E3?
Jag tror på Sony, som har rejält smashläge om de till exemepel chockar alla genom att visa The Last Guardian och bekräftar ryktena om exklusivitet till Dark Souls-uppföljaren Project Beast. Men jag hoppas samtidigt att Nintendo ska visa sig ha en hel kortlek med ess i skjortärmarna (gärna med nytt Zelda, Mario Galaxu-ish, Metroid, Star Fox – och för all del, gärna något helt nytt). Microsoft då? Nja, Sunset Overdrive ser visserligen fantastiskt ut – men det och YTTERLIGARE ett Halo räcker inte.

Men, säger ni, vad är det som gör att spelmässan Electronic Entertainment Expo i Los Angeles är något VI ska bry oss om? Det ska jag förklara – och jag ska göra det genom att lista tre av mina främsta anledningar till varför JAG gillar att åka dit.

Hollywood-eliten
Helt ärligt skulle jag säga att starstruck-faktorn utgör ungefär 20% av varför jag över huvud taget ens vill åka till E3. Chansen att springa in i en kändis är ju relativt låg om du bara är ute och knallar i stan (om du ”knallar i stan” i LA gör du iofs något fel, tro mig). Men under mässdagarna är det inte alls omöjligt att plocka ett par riktiga Hollywood-kryss. På mässgolvet har jag till exempel stått blott ett par meter från kända fejs som Steven Spielberg, serietidningsgiganten Stan Lee, Snoop Dogg, Sugar Ray Leonard, världsrekordhållaren Steve Wiebe (från King of Kong-dokumentären) och han som var assistent till Ari Gold i Entourage. Och sittandes i publiken har jag ju sett allt från UFC- och NFL-stjärnor och Tony Hawk till halva Beatles (levande) samt Usher (levande). Allra störst var det nog ändå när jag var på vippen att bli påkörd av Mini-Me, när han gasade förbi i sin elrullstol. Undrar om det hade kunnat göra mig ekonomiskt oberoende?

EPISKA misslyckanden
Om kändisgrejen är 20% av grejen med E3 är live-faktorn 30%. Allting ställs liksom på sin spets när företag värda dollarmiljarder ska offentliggöra deras planer för nästa räkenskapsår. Allt är enormt storskaligt och påkostat. Men när du sänder saker live kan mycket hända. MYCKET kan gå fel. Och mycket har också gjort det. Ibland på grund av tekniska problem, men också väldigt ofta på grund av den mänskliga faktorn.

Som när Jamie Kennedy hostade Activisions presskonferens 2007. Och han gjorde det som den största douchebagen någonsin. När han försöker skämta med Tony Hawk, likna Neversoft vid Viagra och drar det där oskuldsskämtet är plågsam The Office-humor när den är som allra, allra värst. Än idag mår jag illa av att se det här.



Konamis presskonferens 2010 var på många sätt den mest surrealistiska någonsin. Och inte bara på grund av den brutna engrishkan och Nalf Meiders överpeppade danssnack, utan också på grund av en av blick som får skräckspelet Silent Hill att verka som en söt gonattsaga. Det här, mina vänner, är det roligaste jag någonsin sett.



Kudo Tsunoda hade spelvärldens strålkastare på sig i 15 skakiga minuter. På den tiden skulle han demonstrera Microsofts överlägsna rörelsebaserade spelteknik Kinect. Jag satt i publiken den där dagen och DOG nästan när Kudo yttrade det nu bevingade ordet ”BAM”.



Spelen
50% av grejen med E3 utgörs alltså av peppen på att se filmstjärnor och misstag? Well, det kanske inte är hela sanningen ändå. För när det kommer till kritan är det ju spelen vi är där (eller här, hemma vid datorskärmen) för att se. Att gemensamt få dra efter andan när Nästa Stora Grej ™ avtäcks. Att sitta i publiken och känna historiens vingslag. Att veta att om fem år kommer jag kunna säga ”Jag var där när revolutionen startade”. Det kanske största ögonblicket för egen (jag såg det på avstånd) del var 2001, när Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty presenterades. Det finns inte ord för hur mäktig den trailern var.

Ofta hyr spelföretagen in folk vars enda uppgift är att klappa i händerna och jubla när de utannonserar saker. Ibland behövs inte det, utan till och med alla luttrade speljournalister slänger papper och penna och går i fanboy-barndom aka typ hallelujah-extas. Som när Smash Bros visades upp 2001. Folk highfiveade, skrek ut karaktärernas namn och kastade upp sånna där universitetshattar i luften. Bland annat.

MFGill i Los Angeles, 2012 (obs, inget är fel med foten tackar som frågar)

Alla spelnördars vräkigaste högtid är här - E3!

Vad är det?
Spelbranschens viktigaste mässa har den kallats, Electronic Entertainment Expo. Ett spektakel lika mycket som en branschfest, med allt vad det innebär för en teknikintensiv och på sämsta sätt mansdominerad industri. Ett ställe jag längtar till hela året – och bitvis avskyr när jag väl är där. Jag har gjort ett par vändor åt bland annat Super PLAY och FZ. Och visst, det är inte på något sätt min favoritmässa. Av många anledningar. Det är nästan bara yta, väldigt sällan något djup. Men samtidigt charmas jag lite av det där svulstiga, osmakliga och vräkiga i det. Och nu är jag inte där – erkänner jag motvilligt att jag saknar det.

Var händer det?
Los Angeles Convention Center, ett konferenscenter som ligger som ett strandat jätterymdskepp mitt i LA:s gråa och opersonliga downtown. Förkonferenserna, som är det mest spännande av allt under E3-veckan, händer bland annat i Galen Center, Orpheum Theatre och LA Memorial Sports Arena. Nintendo kör sin förkonferens på internet.

När händer det?
På måndag håller Microsoft, Electronic Arts och Ubisoft sina presskonferenser. Sony har sin på natten till tisdag och Nintendo på tisdag morgon. Den 10 juni öppnar portarna till mässgolvet och sedan följer tre dagar av mer eller mindre ordnat kaos.

Hur följer vi det på Nöjesguiden?
Det gör ni ju så klart här, hos er boy i spelbukten! Jag kommer publicera ett gäng E3-relaterade blogginlägg både före, under och efter mässan. Lite beroende på tekniken finns också planer för att twitch-strömma kommentarspår till åtminstone ett par av presskonferenserna. Tyvärr körs den stora majoriteten av dessa på rätt obekväma tider. Men för den som bara vill läsa recaps kommer jag naturligtvis posta sådana också. Håll ögonen på den här platsen, helt enkelt!