För inte så länge sen tyckte jag att det var "onödigt" när folk ville bada på badhus utan bikiniöverdel. Jag tyckte att det var lite obekvämt, dessutom är inte jag själv intresserad av att gå omkring topless. 

Men sen ramlade poletten ned och jag kom på att anledningen till att jag inte vill gå omkring barbröstad nog beror på det här bröst-skam-sex-kåt-grejen som vår kultur belastat brösten med (dock ej manliga bröst). 

Och jag tänker att även om det inte är mitt behov nummer ett att gå topless så vore det skönt om brösten inte ansågs vara detta sexuella, skamfyllda verktyg som får folk upphetsade och/eller förfärade. Jag vill helst inte lägga mer energi än nödvändigt på bröst. Tänk att drömma att man går topless på stan men det gör inget alls, sen visar det sig att man är vaken men det gör fortfarande inget. Sen får vi inte glömma miljöbesparingen som detta skulle innebära i och med minskad bh/bikini-produktion.

Såg det här i alla fall och tänker att det är en bra början. En liten "fegstart" för de som inte vågar "ta steget fullt ut" (samt som verktyg att använda där det är förbjudet att bada topless). Om fler använde denna skulle fler vänja sig med synen av bröst som nåt vardagligt. Och allt efter som skulle även denna bikiniöverdel åka av. Något som knappt skulle märkas i så fall. Det blir en "soft övergång" liksom. Bra, då många är känsliga för tvära förändringar. 

Gå in här och läs om the tatatop (Huffington post). Här hittar du @thetatatop på instagram. 

Den feministiska kampen kan inte ske på bara ett ställe allenest och det går inte att bara fokusera på "det viktiga" först. Det är inte så genuin förändring fungerar. Den feministiska kampen rör sig högt och lågt, vitt och brett, den pågår och verkar överallt. Precis sådär som en allomfattande förvandling och heltäckande läkning kan göra om den är grundlig, rejäl och noggrann.

Tänk på det om du ser en kamp du själv anser "onödig".