Bounty Killer

Bounty, HBTQ-rättigheter och att hålla två tankar i huvudet samtidigt

Hasan Ramic 12:52 22 Jul 2015

bounty-killer-martei-korley-4.jpg

Bild lånad av Large Up

Jag fick den här artikeln skickad till mig av en kompis, och jag har lite synpunkter. 

Tydligen är det så att Bounty Killer inte blev bokad på förra årets och årets Sumfest-festival för att han, enligt egen utsago, "talar för folket" och att han är missnöjd över att festivalen har fokuserat på "fel saker". Han ska ha sagt "Alla lobbar för den här 'homosexuella grejen', men ingen lobbar mot fattigdom" och "Homosexualitet är inte ett problem för vårt land på samma sätt som fattigdom är. Alla vill få ut homosexualitet i det öppna men ingen vill få bort fattigdom. Båda är viktiga men fattigdom är viktigare. Och fattigdom är värre än homosexualitet för fattigdom är det största incitamentet till brottslighet." Vad betyder detta ens?

Det här är varför Bounty Killa ska fortsätta vara artist och inte bli politiker. Artister kan prata i slagord och plakat. Det är så de SKA kommunicera. Enkelt, to the point, utan för mycket eftertanke. Men Bounty Killer ska inte försöka sig på några djuplodade politiska analyser, för då krävs det att man ibland måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. Varför utesluter kampen mot fattigdom kampen för homosexuellas rättigheter? Det finns GOTT om fattiga svarta HBTQ-personer på Jamaica som behöver alla rättigheter de kan få. Om ni inte tror mig, kolla in den här 24 minuter långa dokun om Kingstons "Gully Queens" som handlar om unga homosexuella män som bor i Kingstons stormdiken. De är ofta prostituerade och bland deras kunder finns just de präster och politiker som hetsar mot deras existens. 

Jag får med mig ett par saker från denna text. Artister ska hålla sig till att sjunga om saker de kan, på det sätt de kan. Bounty Killas "Anytime" är en av de bästa skildringarna av överlevnad någonsin satt på band. Så fort artister "skaffar sig en analys" blir de antingen skittråkiga eller går vilse i en retorisk labyrint. Det jamaicanska politiska systemet är fortfarande så ruttet som det någonsin har varit. Det är de som i slutändan gör att fattigdom och hbtq-frågor ställs mot varandra då de inte agerar mot något av problemen. Och slutligen: det känns deppigt att en lösning är så långt borta. Det finns inte mycket vi utomstående kan eller bör göra åt det. Det sista man vill vara är en nykolonial besserwisser. 

/H

1 Visa kommentarer (1) Läs mer

Cham + Dave Kelly = ??

Hasan Ramic 20:50 24 Mar 2015

Cham släppte precis en ny hiphopsingel som än så länge är för het för mina öron.

baby-cham.jpg

Kolla vad laglös han är på sin motorcykel och grejer. 

En av de senaste årens stora snackisar var att Cham, en gång i tiden känd som Baby Cham skulle återvända till etiketten Madhouse och börja göra musik med producenten Dave Kelly igen. Alla vi som var runt 20 i början av 2000-talet när Cham var Bounty Killers mest lovande "son" gick upp i kollektiv brygga och förväntade oss underverk. Initialt fick vi det här och en rad mer eller mindre feta singlar, men inget av det omvälvande dancehallunderverket som skulle göra Cham till världens nummer ett deejay. På det hela taget var jag nöjd, musiken var solid, den gick att spela ute och ingen inblandad gjorde bort sig direkt. För två år sedan började Cham använda termen "Lawless" som ett mantra och nu vet man ju varför. Han ska släppa ett album med samma namn i år och det här är första stingeln därifrån:

 

Trots att låten har varit ute ett tag är det här första gången jag hör den och min instinktiva reation är NEJ! Jag klarar inte av när dancehallproducenter ska försöka göra moderna hiphopproduktioner. Jag klarar inte av när deejays ska rappa. Jag klarar inte av amerikansk balling på en jamaicansk budget. Men sedan besinnade jag mig. Låt oss för en stund återgå till mitt tjugoåriga jag som fick höra kombinationen Dave Kelly, Cham och Bounty Killer för första gången.

 

Jag kom på att mitt gubb-jag sparkar bakut av exakt samma anledningar som mitt 20-åriga jag gick upp i brygga. Det här är en hiphopproduktion helt i linje med hur de gjordes i slutet av 90- och början av 00-talet, fast Dave Kellys nerbantade, billigare variant. Bounty och Cham rappar - typ - fast de kryddar med ordentlig med deejaying och hade det funnits en video till den här hade både Cham och Bounty bergis stått där i glansiga, dåligt skurna kostymen framför en hyrd vit Lexus. Så jag bör nog hålla käften innan jag hoppar till slutsatser och avfärdar Chams nya. 

Jag är inte alls såld på den här låten, än så länge fast jag är beredd att ge den en chans över tid. Men jag är orolig, för det är inte hiphoppastischerna som är grundstommen i kombinationen Dave Kelly och Cham, det är sådan här rå skit: 

 

Rå jävla dancehall-skit utan något jävla jänkar-trams. Sånt som jänkarna önskar att de var hårda nog att göra själva. Hoppas det finns på albumet. 

/H

0 Kommentera Läs mer

Style cyaan spoil

Hasan Ramic är återkommande skribent för Nöjesguiden, honungsodlare och en jäkel på dancehall.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla