För inte kan det väl ha varit en riktig match? 21-åriga mittfältaren Jonjo Shelvey a.k.a lord Voldemort tvingades lämna sitt älskade Liverpool i somras och nu var det dags. Dags att ta emot och möta sitt gamla lag, en upplevelse som blev så dramatisk för oss att betrakta att det måste varit ytterst ohälsosamt för honom att leva i den.

Det börjar i dur, i tredje matchminuten sliter Shelvey in 1-0 mot sitt gamla lag. Måste varit så vansinnigt skönt.

Lite för vansinnigt, Jonjo tappar greppet helt och passar sin forna lagkamrat Daniel Sturridge som gör 1-1 dryga minuten senare.

SÅ besviken. Stackarens lycka varade i så futtiga sekunder och skärrad gör han det igen... passar en Liverpool-spelare som gör mål. Victor Moses gör 1-2 till Liverpool. Nu är det hjärtskärande status på Shelveys feberdrömsmatch. Vill bara vakna.

Men! Gullegubben Shelvey minskar sitt lidande när han så här pass vackert nickskarvar till RÄTT lag nämligen sitt egna Swansea och Michu som gör 2-2.

Men snälla gubben nu kan du väl ändå pusta ut? Svar nej.

Ödmjukhet och lidande i en lågmäld symfoni.

Grattis Malaysia, igår blev det klart att Premier League fortsätter ha ett av era lag kvar trots att QPR antagligast åker ut. Cardiff City är klara för den engelska högstaligan! Visst är det vanligt med utländska ägare i de europeiska klubbarna, men i få fall är klubbarna så tydligt påverkade av den nya ägarens nationalitet som i fallet med Cardiff. (Desto mindre tydligt i QPR där ägarnationerna avlöser varandra snabbare än vad en utomstående klarar uppfatta.)

Förra året erbjöd Cardiffs malaysiska ägare laget en ny träningsanläggning, större arena, att få bli skuldfria och få ökad transferbudget i utbyte mot att klubben gick med på att profilera om sig för att attrahera den asiatiska marknaden och anknyta starkare till den malaysiska kulturen. Sedan 1908 hade Cardiff spelat i blå matchställ, nu var det dags för röda eftersom färgen symboliserar tur enligt ägarna.

Det blå fågelbeprydda emblemet blev även det rött med den lille pippin nedkrympt så den stora röda draken får ta över. 

Jodå, det har varit oerhört många besvikna fans som slutat följa sitt lokala walesiska lag som man ansett sålt ut sin historia, sitt hjärta och sin själ, men de som välkomnade den nya ekonomiska stabiliteten fick göra detta igår:

Många avundas nog det walesiska grannlaget och de blodiga rivalerna Swansea i smyg, som räddades från likvidering på 80-talet av den lokala affärsmannen Doug Sharpe, mannen som även hindrade ett konsortium av ägare från att ta över klubben tio år senare.
2001 såldes dock den skuldtyngda klubben för en (1!!!) pund till ett konsortium av australienska ägare (i priset ingick skulder på 800 000 pund som var tvugna att betalas av) och nytt kaos följde efter många, många år där klubben misskötts från och till.
Swanseas fans fick nog, satte ned foten och startade en egen stiftelse som tog över 20% av ägandet med en egen plats i styrelsen för att se att allt sköts på rätt sätt, och fansen stöttade ännu ett nytt konsortium med lokala entrepenörer man litade på att ta över resten av klubben från de australienska ägarna. Ja. Kaos har varit, men fansen fick sin vilja igenom. Med fötterna på jorden men med skyhöga ambitioner fick Swansea ta hem en ligacupspokal i år!

Tillbaka till grannrivalerna Cardiff City. De nya ägarna, hatade av vissa, välkomnade av andra, har lyckats göra Cardiff till ett framgångsrikt "projekt" som så många lag kallas för idag. QPR med sin numera malaysiska huvudägare verkar däremot vara bortom räddning just nu i Premier League och spelar troligtvis i den engelska andradivisionen Championshit nästa säsong (OBS såg att jag skrivit fel när jag korrläste lite snabbt men sparar detta misstag trots att jag gillar Championship pga meant to be. Ha lite överseende jag stod och drack kaffe-tequila på Heathrow imorse).

För att se hur QPR med alla sina storstjärnor missköttes av italienska, engelska och indiska ägare med pengar flytandes in utan något långsiktigt tänkande, och hur fansen kastats mellan hopp och förtvivlan, se dokumentären QPR - The Four Year Plan! Trots att filmen finansierades av ägarna så får vi se en hel del av det kaos nya ägare kan komma med. Ekonomisk stabilitet är inte allt...

Ojsan detta blev långt. Själv hejar jag på ett lag som engelsmännen tillslut släppte ägandet av. Ett lag där Rysslands absolut rikaste man äger en stor del av klubben men hindras från att ha någon makt av styrelsen, och en ointresserad amerikan äger i princip resten. Nu ska jag lägga mig och smälta den fantastiska dygnstripp vi varit på till Loldon, berättar allt imorgon! Jag ger mig bland annat in i en duell med blixtlåset på en Wengerjacka!