Okej, nu avslutar jag mitt lilla blogguppehåll lagom till de internationella modeveckornas start. New Yorks modevecka inleddes i måndags, men det som visats hittills har inte direkt varit det mest spännande. Så, för min del börjar New Yorks modevecka imorgon med VFiles som alltid är intressant.

De visningar som jag (utöver VFiles) ser fram emot är:

Rodebjer SS15

Rodebjer - pga svenskt.

DKNY - för att det var så obotligt snyggt förra säsongen.

Rodarte SS15

Rodarte - med anledning av att det har en tendens att antingen vara skitsnyggt eller skitfult, så en brukar liksom alltid känna något.

Marc Jacobs SS15

Marc Jacobs - för att det är ett märke som, trots att jag själv aldrig skulle införskaffa något MJ-plagg, alltid gör underhållande kollektioner.

Jeremy Scott SS15 (OBS: notera de där obehagliga Miley Cyrus "smyckena")

Jeremy Scott - pga det är så fult att mitt mode-ego blir kränkt och att jag därav är intresserad av att se om det skulle kunna bli ännu fulare, det känns liksom spännande.

Jag hade tänkt att jag skulle uppdatera ordentligt om New Yorks modevecka men jag har haft en så doucheig förkylning som har kommit och gått helt opolitligt och gjort min hjärna till ett oförstående mos, så nu får det lov att bli en sammanfattning av det hela istället. Jag vet, New Yorks modevecka slutar inte för ens imorgon men de mest intressanta visningarna som är kvar är liksom Calvin Klein och Marc Jacobs- alltså kommer en sammanfattning i form av de bästa visningarna veckan levererat helt divigt redan idag:

DKNY SS15

Versus Versace SS15 + Min favoritperson Donatella

Maison Martin Margiela SS15

Betsey Johnson SS15

Alltså, Betsey Betsey Betsey, jag vill bara falla ner på knä och kyssa dina fötter. Visningen var som en slags galen invigning av hennes satsning på att skapa brudklänningar och en enda stor hyllning till kärlek. Att gifta sig har inte varit någonting jag själv velat göra, det har till och med varit någonting jag satt mig emot, men den här visningen fick mitt hjärta att slå några tusentals extra slag och jag vill omedelbart gifta mig i en genomskinlig plastklänning.

En modevisning likt denna, en bröllopsvisning som utmanar bröllopsideal är ingenting vi ser var dag, även om vi så gärna skulle vilja det. En queer bröllopsvisning som skriker rätt ut att alla får gifta sig och att kärlek inte är begränsad till den heterosexuella är ingen småsak, det händer inte- trots att det är år 2014. Det behöver hända, det behöver verkligen hända. Tack vare Betsey Johnson hände det äntligen igår och det publicerades på världens kanske största modehemsida: Style.com. Att Sharon Needles (allas favoritdeltagare från RuPaul's Dragrace) dessutom fick stänga visningen i en enorm bakelse-brudklänning fick mig att rysa helt okontrollerat. Ja, vad ska en säga? Hur fan ska någon annan visning kunna toppa detta?

Igår satte New Yorks modevecka igång och jag är självklart toppenexalterad. Den första dagen är dock i vanlig ordning supertrist och det enda som är något spännande är VFiles, vilket är en modehemsida som sedan SS14 anordnar en visning vars syfte är att stödja unga designers. Här kommer årets medverkande designers:

Tigran Avetisyan SS15

Hye Gin Hamm SS15

Dasha Selyanova SS15

De uppdragna-stringtrosor-inspirerade-detaljerna sköt en amors pil rätt i hjärtat på mig. Herre min hengud vad den pilen träffade mitt i hjärtat.

Detto Kazuma SS15

De två givna favoriterna är Dasha Selyanova (främst tack vare string-grejen) och Detto Kazuma, med den ytterst enkla anledningen att det var oerhört estetiskt tilltalande och faktiskt nyskapande. Jag tycker att det är så hemskt viktigt att lyfta fram unga designers, men de två första kollektionerna känns tyvärr redan gjorda vilket gör mig så avtänd- även om det är snyggt. Som en plastfantast blir jag så lycklig av Dettos kollektion. Den får mig att tänka på en grön plastjacka jag hade cirka 2002 som var det finaste plagget jag någonsin ägt, jag överdriver inte nu- det var en helt galet snygg jacka som jag kände mig så jävla frän i. Jag vill ha alla plastiga plagg från ovanstående kollektion för att jag vill känna mig sådär lycklig och tuff igen. Överhuvudtaget känns 2002 helt rätt just nu, varannan kollektion jag har betraktat under den senaste tiden har haft tydliga 2000-talets första år referenser.

För information om de olika designerserna klicka här.

Bette Davis & Joan Crawford i What Ever Happened to Baby Jane? 1962. Klänningar: Erdem & Givenchy 2014

Mia Farrow i Rosemary's Baby 1968. Klänning: Bottega Veneta 2014

Judy Garland i The Wizard of Oz 1939. Boots: Saint Laurent 2014

Elizabeth Taylor i Cleopatra 1963. Topp: Stella McCartney 2014

Marilyn Monroe i Gentlemen Prefer Blondes 1953. Klänning: Moschino 2014

Catherine Deneuve i Belle De Jour 1967. Kappa: Dries Van Noten 2014

Jane Fonda i Barbarella 1968. Stövlar: Gucci 2014

Brigitte Bardot i Contempt 1963. Sjal och blus: Chanel 2014

Tippi Hedren i The Birds 1963. Collegetröja och jacka: Moschino 2014

Ursula Andress i Dr.No 1962. Tröja och örhänge: Louis Vuitton 2014

Audrey Hepburn i Charade 1963. Cape: Valentino 2014

Kirsten Dunst i Marie Antoinette 2006. Topp och kjol: Dior 2014

Liza Minnelli i Cabaret 1972. Klänning: Marc Jacobs 2014

Diana Ross i Mahogany 1975. Tröja och muff(?): Celine 2014 (den enda svarta filmstjärnan de använt sig av...)

Faye Dunaway i Bonnie and Clyde 1967. Tröja: Miu Miu 2014

Joan Crawford i Sudden Fear 1952. Kappa: Marni 2014 (OBS: trodde först att kappan var från 50-talet, vem fan gör en sådan pälskappa nuförtiden? Vidrigt)

Marlene Dietrich i Blonde Venus 1932. Topp och byxor: Balenciaga 2014

Gwyneth Paltrow i The Royal Tenenbaums 2001. Kappa: Valentino 2014. Väska: Hermès 2014

Gloria Swanson i Sunset Boulevard 1950. Jacka och body: Thom Browne 2014

Grace Kelly i Rear Window 1954. Topp och kjol: Tom Ford 2014

Fotografen Bobby Doherty har gjort något jag inte har sett tidigare, han har infogat kläder och accessoarer från de stora höstvisningarna 2014 i stillbilder från ikoniska filmer till New York's Fall Fashion Issue. Han har klätt några av de mest välkända filmkaraktärerna (sedan spelfilmens uppkomst) i höstens dyraste mode. Jag tänker lite på när en var liten och klädde på klippdockor (finns de fortfarande?) alltså blir jag sjukt exalterat av det här. Det är liksom nostalgiskt på flera sätt för mig, 1: de gamla filmstjärnorna, 2: mina gamla klippdockor från 90-talet, 3: när jag fick min mammas gamla klippdockor från 70-talet, som hade likadana kläder som många av filmkaraktärerna ovan har. Sen tycker jag att det är intressant (och blir nästan lika uppjagad av det) hur bra de nutida kläderna passar in i de olika filmernas tidsepok. Vilket kanske är lite poängen med det hela? Att påvisa hur mode lever ett cirkulärt liv, att det alltid kommer igen.

Det här är så sjukt jävla fint, och helt genialiskt- helt sjukt jävla genialiskt. Snälla kan inte alla framtida modeuppslag se ut på detta vis? Jag skulle bli en sådan lycklig modekonsument då.

HEJ BLOGGEN

Nu tänkte jag tjata om den där pälsen igen, men det får ni stå ut med/glädjas åt(!?). Jag tänker tjata tills att det inte finns något mer att tjata över.

Hyein Seo A/W14 (Jag lyckades alltså göra ett litet spexigt kollage, börjar bli helt bloggrutinerad nu).

Igår drog New Yorks modevecka igång som håller på till den 13e februari, dag nummer ett hade Modehemsidan VFiles en visning där vi fick se tre kollektioner av tre stycken unga "up-and-coming" designtalanger. VFiles anordnade en visning (för andra gången) för att stödja och lyfta fram unga designers. Det är ett väldigt bra initiativ då unga designers behöver både ekonomiskt stöd liksom möjligheten att få ta plats och synas. Det är SÅ viktigt att lyfta fram unga designers som har nya och färska idéer- vilket krävs för att en bransch ska kunna utvecklas, och modebranschen har ett speciellt behov av att utvecklas och ändras. Nu till en av de som visade upp sin kollektion: 26 åriga Hyein Seo som går sin mastersutbildning på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen. Kollektionen var inspirerad av 80-tals skräckfilms hjältinnor blandat med "street culture". Hyein Seo menar att kollektionen skulle vara komisk och inte läskig, trots skräckfilmsinspirationen och "Fear"-texterna. Jag tycker att kollektionen är läskig, den gör mig mörkrädd. Jag blir rädd när en ung människa, som har möjligheten att ta fram och visa upp nya perspektiv, inte gör det utan är med och reproducerar ett såååå ledsamt pälsideal. Fear-texterna för mina tankar till rädslan som djuren instängda i burar på pälsfarmar måste känna inför att bli mördade- för att sedan bli omkringburna av någon okritisk diva. De stora luddiga plaggen var tydligen gjorda i fuskpäls men- kom igen, det är fortfarande ett pälsmode som inte bara visas upp utan också uppmanas. Enligt Style.com var även en hel klänning gjord av angoraull (den längst ner längst till höger i det lilla kollaget) vilket känns rätt- ja, pinsamt. Kanske någon som har missat den enorma modedebatt som pågått världen runt?