Med rubriker som: "Moschino Barbie Commercial Stars A Boy Playing With Doll For The First Time Ever", "A boy appears in a Barbie ad for the first time", "Barbie features first-ever ‘fierce’ boy in ad for Moschino dolls" och "Moschino Barbie ad stars a boy, because dolls aren’t just for girls"- uppdaterar de stora nyhetshemsidorna om nyheten att Moschino Barbie blivit med reklamfilm. En reklamfilm som, vilket rubrikerna avslöjar, blir den första att använda sig av en pojke för att marknadsföra Barbie.

Summan av kardemumman i alla artiklar är att det är banbrytande att det är just en pojke som medverkar i reklamen och leker med en tjejkodad leksak. Att den därav är en del av ”the growing gender neutrality movement” som ämnar motverka genusbestämmelser. Barn är barn, alla kan leka med allt osv.

Jag känner mig ofta lite kluven inför när det blir ett sånt ”ståhej” kring en sån här grej. Om en vill- och tycker att det är positivt att bryta upp normer, sudda ut gränser, bli av med hämmande kategorisering och i detta fall låta leksaker vara könsneutrala kan det kännas rätt kontraproduktivt att ropa "titta: här är den första pojken som leker med en tjejleksak". Jag menar, befäster inte det den skeva normen ännu mer?

*avancerad analys*

Ps. är inte skeptisk mot reklamen i sig, jag älskar- och är avis på mini Jeremy Scott och hans tuffa Barbie.

Moschino Menswear AW15

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men- jag är lite trött på Jeremy Scott för Moschino nu. Han har sedan sin start som Creative Director på Moschino med skräpmat och skräpkulturskollektionen levererat skitsnygg kollektion efter skitsnygg kollektion, men nu känns det på något vis lite som att han kan ha gjort sitt.

Missförstå mig rätt, ovanstående kollektion är (likt de andra) skitsnygg men den tillför inget nytt, den levererar ingen wow-faktor, den fick mig liksom att bläddra lite lojt igenom bilderna till skillnad från damkollektionerna för AW14 och SS15 som gjorde så att jag nästan kissade på mig av överväldigande förtjusning och därav knappt kunde bläddra igenom de bilderna.

Någonting intressant med den här kollektionen (som ändå gjorde mig ganska förtjust) är all gosedjursslakt, den känns inte alls problematisk, den främjar liksom inte något slags döda-djur-ideal utan ett alldeles eget ideal: ens kärlek till och ovilja att göra sig av med sina gamla gosedjur. Jag känner att uppklippta gosedjur gärna får infinna sig i andra modemärkens kollektioner och därmed försöka ta över pälstrenden.

Ja, jag vet att den här kollektionen har med lite äkta päls också (eller något som ser ut som äkta päls) men det är kanske ingen nyhet. Modevärlden har ju en SJUKLIG ångest inför att separeras från sin päls, en separationsångest som svindyr terapi knappt kan bota.

Jag skulle kunna döda för den där bilen. På riktigt. DÖDA. Jag blir arg för att den finns och att den inte är min.

Funderar på att börja med dagens lajv istället för dagens outfit.

Tack vare gårdagens "unna mig dag" jobbar jag mig nu sakta (löjligt sakta faktiskt) men säkert fram mot drömmen om att drapera mig själv i moschinobälten à la Moschino AW14. Som vanligt bestod min "unna mig dag" av andrahandslyx (vilket främjar både miljö och plånbok) och systembolaget-cava. Alltså en icke-rik persons variant av en överklasspersons dag på Chanel med champagne.

Moschino SS15

Titta på videon (för att verkligen få se det förtjusande med visningen) innan ni läser texten:

Jeremy Scott har äntligen gjort den eviga drömmen till verklighet, han har möjliggjort (om du har ordentligt med deg) att du kan få ha hela Barbies garderob. Jeremy Scott har med Moschino SS15-kollektionen gjort Barbiekläder för vuxna. Tack vare det känner jag 50% lycka och 50% frustration över att jag inte kommer att ha råd med en av de skoformade handväskorna.

Jag förstår seriöst inte hur Jeremy Scott gör det, hur han kan designa så klockrena kollektioner för Moschino? Han lyckas få med allt som Moschino är och kan vara. Den här kollektionen har en touch av det italienska svindyra tant-modet, det italienska svindyra brat-modet och sopranos-maffiabossens hustru-modet samtidigt som det är genomsyrat av hans egen förkärlek för rave-färger, lekplatsmode och skräpkultur. Han lyckas alltså skapa det ultimata Moschinomodet som är så sjukt underhållande och så ofantligt snyggt. Den här visningen hade dock varit perfekt och genial på så många vis (inte bara designmässigt) om modellerna inte varit endast unga, undernärda och mestadels vita. Om det istället hade vandrat alla olika typer av kroppar längs med visningspodiet i Barbiekläder- som ett fuck you till kroppsidealen Barbie premierar men en hyllning av Barbies stil, alltså lite som ett statement att alla borde få vara Barbie. Då hade den här visningen varit helt plastic fantastic.

Moschino SS15

För någon minut sedan hörde jag mig själv skrika "AAAAAAAAA" rätt ut i en obekvämt gäll stämma, så obekväm stämma att mitt drinksällskap studsade i stolen och fick lite gåshud (den dåliga sorten). Jeremy Scott uppfyllde idag mina för nuvarande barbiepräglade modedrömmar när han med Moschino SS15 kollektionen tog skräpkulturs-temat ett steg längre och gjorde en faktisk barbiekollektion. EN BARBIEKOLLEKTION. Det har inte dykt upp ordentliga bilder ännu som jag kan publicera, så jag återkommer imorgon med dem och en lite "seriösare" text. Nu ska jag vara en trevlig värdinna igen.

Moschino Men SS15

Jag känner mig så dålig som inte har uppdaterat från Londons herrmodevecka som gick av stapeln i söndags, men jaja, bättre sent än aldrig. Vi börjar med det mest spännande (kanske det enda riktigt spännande), nämligen Moschino SS15-kollektionen och med den Jeremy Scotts andra kollektion för märket. Kollektionen har en verklig Jeremy Scott-prägel men lyckas ändå (likt den förra kollektionen) hålla fast vid Moschino-andan. Jeremy Scott fortsatte på skräpmat och skräpkulturstemat även med denna kollektion och jag ÄLSKAR det.

Jag vill ha ALLT från visningen och jag vill ha på mig det varenda dag. Jag vill att alla mina vänner ska ha allt det där på sig varenda dag och jag vill att alla mina framtida älskare ska ha allt det där på sig varenda dag. Jag hade inte tänkt ligga med en enda jäkel utan en fauxschino-outfit. Herrejävlar vad grymt det är. Jag är i någon slags ofattbar extas just nu, jag har varit det sen jag såg visningen i måndags och jag kommer att fortsätta vara det tills att jag har fått ha på mig allt det där varenda dag tills att jag tröttnat, om jag ens skulle kunna tröttna?

Shit, jag kan nästan inte skriva för att jag är så exalterad. Vart ska jag ens börja? Alla silhuetter, alla färger, alla mönster, alla materialval och alla detaljer är perfekta. Jag vill inte favorisera något, men vi kan väl börja med det jag har dagdrömt om som allra mest: Fauxschino-plaggen. Fauxschinoplaggen är så geniala, så magnifika. Hela grejen med att ett lyxmärke gör sina egna fejkplagg gör mig helt yr av förtjusning. Det givna för mig att fortsätta med är väl skorna? Ja, skorna. Skorna, skorna, skorna, skorna, skorna. Coca Cola-sandalerna, sandalerna/sandaletterna med den klassiska Moschinotexten och loafersarna med dollartecknen på, ja alla de är mina nya drömskor. Sen kan vi ju ta det här med hur intelligent det är att rippa ett konkurerande lyxmärke, att göra en egen tolkning av Louis Vuitton-monogrammet, YES, jag är mer än såld.

Åh Moschino,  Åh Jeremy Scott. Jag är så underhålld och så varm i hela kroppen. Det är exakt såhär mode ska vara. Mode ska underhålla en och ge upphov till en intensiv fysisk upplevelse. Det ska gripa tag om hjärtat och få det att göra volter eller slå några extra slag, det ska ge en gåshud, det ska ge en handsvett, det ska göra en varm ändå från lilltån till hårtopparna och det ska få en att okontrollerat dregla och se riktigt, riktigt dum ut. Allt det händer när jag tittar på den här kollektionen. ALLT DET HÄNDER.

Sådär ja, nu har jag fått ha lite Moschinotourettes. Imorgon är det sista dagen på Londons herrmodevecka, sedan får vi se vad Milano kan tänkas ha att erbjuda.

Nej juste, jag är inte klar än. Moschino använde sig absolut inte bara av vita modeller, eller ungefär en icke-vit av 20 vita som de flesta andra visningar har/brukar ha, så jag delar nu ut en guldstjärna för det. Det är dock så himla pinsamt att en ens ska behöva klappa händerna för lite mångfald på catwalken, men nu ser ju branschen (och världen) sorgligt nog ut som den gör, så:

*KLAPP* *KLAPP*

Och så en visning till från Milanos modevecka. En som verkligen håller min standard (alltså lekplatsfärgkombinationer och loggor).

Det här var Jeremy Scotts första kollektion för Moschino. Det var en utsökt kombination av skräpmat och skräpkultur- vilket är rätt väntat av Jeremy Scott, men väldigt oväntat att det skulle kunna vara som klippt och skuret för Moschino. Genialiskt. Jag har SÅ många gånger tänkt att jag vill drapera mig själv i moschinobälten- men nu behöver jag inte fundera över sådana omständigheter mer, gissa vem som redan har fixat det åt mig? Jeremy Scott: stanna på Moschino förevigt.