Jag har tagit lite bloggsemester de senaste dagarna, har fortfarande semester då jag skriver detta iförd baddräkt på en strand, men det är rätt trist med bloggsemester så det får vara slut på det nu. Under mina semesterdagar har jag tänkt ganska mycket på det här med solning, det här med att ligga i solen och pressa. Det har pågått någon slags extrem besatthet av att sola denna sommar, och att bli så solbrun ens hud bara kan bli. Jag vet inte om detta endast gäller mitt umgänge men jag tycker nog att varenda bekant jag stött på varit lite sådär extra solkysst detta år. Sommaren 2014 verkar lida av 80-talets välkända folksjukdom tanorexi. För att vara helt korrekt exkluderar detta givetvis alla vita tanter som VARJE sommar har målet: lila hudfärg.

 

Ett vanligt samtalsämne att stöta på i den svenska sommarsolen är hur blek en är och hur brun en annan är, alla samtalsdeltagarna är i detta fall väldigt solbrända, därav benämningen tanorexi. Detta verkar gälla de flesta utom mig som tycker att jag är super-tanned med tanke på mitt ginger-pigment. I mitt fall är det dock första sommaren jag över huvud taget varit intresserad av att sola och att då gå från kritvit till beige. Jag spenderade fan en hel charterresa i skuggan förra sommaren. Många av mina vänner har även (sorry om jag avslöjar er nu) huserat en del på diverse solarier i år. Är 80-talet tillbaka? Eller är vi svenskar bara överväldigade av värmeböljan?

 

Det är lite som att de senaste årens debatter kring hudcancer och vikten av solskydd är som bortblåsta. Jag tänker inte vara någon moraltant och uppmana alla att SLUTA SOLA eller att ANVÄNDA RIKLIGT MED SOLSKYDD men jag kan inte hjälpa att tycka att denna hets-solning är problematisk. Detta brun-ideal är en knepig femma inte bara ur ett hälsoperspektiv utan även ur ett normkritiskt perspektiv. Att sola och bli solbrun och då uppnå ett svenskar-på-solsemester-brunideal är ett privilegium för vita. Att vara naturligt brun är inte ett ideal, men att vara en vit person som har fått en mörkare hudfärg tack vare solen är ett erkänt ideal. Ett ideal specifikt för 80-talet och tydligen sommaren 2014. Ett ideal svårt för mig med mitt pigment att uppnå, och ett ideal omöjligt för den icke-vita personen att uppnå.

 

Jag vet inte om denna text är helt osammanhängande eller om den faktiskt makes sense (jag kan nämligen tänkas ha lite solsting just nu) men denna sommar har definitivt blivit utsatt för en tanorexi-epidemi utan dess like.