Jag plockar fram Valerie Solanas SCUM-manifestet ur bokhyllan. Anledningen är att Acnes höstkollektion har börjat komma in i butikerna.
Stora halsdukar och tjocktröjor med ”säsongens feministiska budskap”. ”Gender equality”, ”Please call me girl”, ”Woman power” och ”Radical feminist”.
Jag skrattade rakt ut första gången jag såg dessa plagg, men det är såhär stora delar av modevärlden jobbar. Eftersom det handlar om konsumtion och säsonger är det få saker som består. En halvdan vilja att verka politisk blir till trender på samma sätt som populärkulturella eller estetiska influenser.
2008 vaknade modevärlden ur sin vita slummer och uppmärksammade att i princip 99% av alla modeller är vita. Italienska Vogue gjorde ett nummer med bara svarta modeller, ”The Black Issue”, och sen? Förändrades något, eller är det fortfarande Chanel Iman och Jourdan Dunn i ett hav av vithet? Några år senare gick någon med på att det smala idealet kanske bör varieras lite. Chrystal Renn gick på några catwalks, V Magazine gjorde ett nummer med plus size-modeller, sen var det nog med det. Förra hösten lät Karl Lagerfeld avsluta Chanel-visningen med ett iscensatt demonstrationståg på catwalken. Modellerna höll skyltar med starka ställningstaganden som ”Be your own stylist”.
Det är ängsligt arrogant. Ingen egentlig förändring sker när något bara är hett i en säsong, inget går djupt ner till roten av problemen. Det skulle nämligen innebära att modevärlden skulle behöva se fundamentalt annorlunda ut.
Om Acnes höstkollektion säger chefsdesignern Jonny Johansson till Style.com: "It's about football, Harris Tweed, jogging – things men like, and being a bit banal about it." Om män skriver Valerie Solanas i sitt manifest: ”Mannen är helt och hållet egocentrisk, fångad i sig själv, oförmögen till empati och identifikation med andra.”
Det finns få saker som är så frustrerande som feministkillar. Snubbar som är högljudda och tar plats i sin feministiska övertygelse. Gapar trots att det är den diametrala motsatsen till att som man agera feministiskt. Är Acnes nya tröjtryck någon form av kommentar till dessa män? Den faller i så fall platt. Är det ett skämt? Hatar Acne feminister? Är Acne Pär Ström?
Jag tänker på hur många instanser de här plaggen har gått igenom utan att någon sa: ”Men vänta lite nu…”. Var det ingen som fick en dålig smak i munnen? Eller åtminstone vågade påpeka hur chockerande töntigt det är? Och hur tänker de män som köper plaggen? Att köpa en tröja från Acne där det står ”Please call me girl” är enbart ett ekonomiskt statement. Ett konsumerande av grupptillhörighet. Det handlar inte om en mans längtan efter att vara en flicka, det är inte på något vis queert eller ett ifrågasättande av manliga normer.
Om män skriver Valerie Solanas: ”Han är i bästa fall skittråkig, en oförarglig klump, eftersom bara de som har förmåga att ta in andra människor kan vara charmerande.”
Acne tänkte sig nog trycket ”radical feminist” som ”radikal feminism”. Kanske lite som en rabiat feminist. Tanken var nog iallafall inte ”radikalfeminist”, men det är vad det står. Och det är lite underligt att ett märke som anser sig vara så i framkant har dragit fram en ganska dammig form av feminism och fläkt upp över sina tröjor. Men det vore intressant att höra vad både Acne och de män som köper tröjorna tycker om Germaine Greers rabiata transexkludering. Vad de anser om Andrea Dworkins tankar om penetration. Och hur tänker konsumenterna om det faktum att Andrea Edwards blev mordhotad när SCUM-manifestet sattes upp som pjäs, medan de flörtar lite löst med en politisk kamp genom att shoppa?
Till kvinnor skriver Valerie Solanas: ”Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet.”
