Unge Ferrari jag lyssnar fortfarande på låtar från din skiva. Hade inte helt fastnat för Bedre men nu till videon älskar jag den!
/hugo
unge ferrari
Unge Ferrari har släppt sin EP
Til Mine Venner är namnet på Unge Ferraris debut-EP*. Nu har jag lyssnat och nu känner jag mig som en av Unge Ferraris venner. För detta är så jävla för mig. Jag är inte lika nedslagen av stolen som första gången jag hörde fantastisk norsk r'n'b-rap för snart två år sen, men jag är rätt fast här i fåtöljen.
Har väntat på denna debut sedan:
Så tips till dig från mig: lyssna. Unge Ferrari är extremt omtyckbar, och för nån som mig som hört jättelite sång på norska i mitt liv: det här är den bästa sång på norska jag nånsin hört. T ex har jag sjungit med i ma og mina boys, vi hänger i liaaaaaner i några dar nu.
Lyssna på "EP:n" här på Apple Music eller här på Spotify:
/Hugo
*Om ni undrar vad en "EP" är så ska jag göra er besvikna: det är det ingen som vet. Det är lite som med smaken, den är som baken (delad). Det är alltså helt och hållet subjektivt, för vissa är "EP" ett mixtape, för andra är "EP" en tavla, för vissa är det en långfilm med konstinslag. Det finns en växande gruppering i samhället som påstår att sångaren och investorn Eric Gadd är en EP. Allt är rätt och allt är fel på en och samma gång. Consumer Research har senast 2013 visat att fler människor vet vad som är backslash och vad som är slash av / och \ än vad det är som vet vad en "EP" är för något. Om ni känner att ni kanske ändå vill få en lite klarare bild av vad en EP är för något är det enklaste ni kan göra att läsa fotnoten i detta inlägg på ng.se/vbdfr.
VAD FAN HÄNDER SÅ MYCKET BRA SOM SLÄPPS??!!
Fullständigt orimligt detta. Klockan är snart 22.55 på fredag och jag har äntligen tid att titta ikapp på lite videos och lyssna ikapp på lite musik. Jag är alltså hemma och hinner inte detta egentligen för jag ska kolla på senaste avsnittet av Hard Knocks snart. Jag vill se JJ Watt och Vince Wilfork mysa i omklädningsrummet och allt det där men jag måste smälta all denna musik.
Det var en sån vecka. Den kanske bästa musiksläppsveckan i Sverige sen förr-förra veckan. Det har kommit så bra videos! Vet inte hur jag ska tackla det här. Får typ använda samma princip som sist det här hände mig (förr-förra veckan alltså): berätta om en svensk och en norsk sång från veckan.
Arif har verkligen hittat formen nu. Han var fortfarande rätt ny som artist i rampljuset när han gästade podden för nåt år sen och började typ direkt efter det sin transformation från Phil T Rich till Arif. Unge Ferrari verkar va en lite coolare/hippare Store P typ? Ja den Store P som hade en av förra årets bästa sånger alltså. Är för övrigt söndag nu helt plötsligt, hann inte skriva klart i fredags. Inte att det spelar nån roll. Jag såg för övrigt Hard Knocks och fick se JJ Watt och Wilfork mysa på en grill-restaurang och det var fantastiskt.
Den svenska sången från veckan som absolut ingen kan ha missat men som ändå förtjänar exakt 100ggr så mycket uppmärksamhet som den fått är så klart Cherries Tabanja:
Känns som en miljon år sen jag hörde Cherrie första gången på Abidaz skiva, och som 1000 år sen vi pratade med henne i telefon i podden. Jag älskade hennes röst då men blev ändå helt helt knockad när Sanna spelade Tabanja för mig förra hösten. Den har nåt sorts tangerat rekord med Trap Queen - jag har hört båda typ varje dag i snart ett år, hur kan jag inte ha tröttnat?
Nån borde forska på det.
Hörni har ni märkt att helt plötsligt har VBDFR börjat blogga enbart om rap från Sverige och Norge? Det är inte vi som ändrat vårt beteende - det är ju för fan Sverige och Norge som släppt bomber på bomber och blåst loss taken från dörrarna. Kommer det hålla i sig? Vem vet men jag hoppas det. Hade inte allt det här släppts hade jag behövt blogga om att rapparen OHNO visat sig INTE vara backpack-rapparen Oh No, utan en ung kalifornier som vaknat upp och jobbar hårt som än mexare efter som han är en mexare. Nu behöver jag bara nämna det i förbifarten.
Om ni råkar ha missa alla andra släpp så behöver ni genast kolla på Höru Mig Bae-remixen och läsa om Mapeis rap om nr 1 och 2 här, Erik Lundins Araba här och Paaps Vingar av glas här. Har lyssnat på de Dida och Eboi-sångerna sjukt mkt sen Babak lämnade en bunt dunder mp3 när han gästade oss för nån månad sen. Och att Paap är tillbaka med nytt släpp är jävligt fett.
/Hugo
Vad fan händer så mycket bra som släpps???
Fullständigt orimligt detta. Klockan är snart 22.55 på fredag och jag har äntligen tid att titta ikapp på lite videos och lyssna ikapp på lite musik. Jag är alltså hemma och hinner inte detta egentligen för jag ska kolla på senaste avsnittet av Hard Knocks snart. Jag vill se JJ Watt och Vince Wilfork mysa i omklädningsrummet och allt det där men jag måste smälta all denna musik.
Det var en sån vecka. Den kanske bästa musiksläppsveckan i Sverige sen förr-förra veckan. Det har kommit så bra videos! Vet inte hur jag ska tackla det här. Får typ använda samma princip som sist det här hände mig (förr-förra veckan alltså): berätta om en svensk och en norsk sång från veckan.
Arif har verkligen hittat formen nu. Han var fortfarande rätt ny som artist i rampljuset när han gästade podden för nåt år sen och började typ direkt efter det sin transformation från Phil T Rich till Arif. Unge Ferrari verkar va en lite coolare/hippare Store P typ? Ja den Store P som hade en av förra årets bästa sånger alltså. Är för övrigt söndag nu helt plötsligt, hann inte skriva klart i fredags. Inte att det spelar nån roll. Jag såg för övrigt Hard Knocks och fick se JJ Watt och Wilfork mysa på en grill-restaurang och det var fantastiskt.
Den svenska sången från veckan som absolut ingen kan ha missat men som ändå förtjänar exakt 100ggr så mycket uppmärksamhet som den fått är så klart Cherries Tabanja:
Känns som en miljon år sen jag hörde Cherrie första gången på Abidaz skiva, och som 1000 år sen vi pratade med henne i telefon i podden. Jag älskade hennes röst då men blev ändå helt helt knockad när Sanna spelade Tabanja för mig förra hösten. Den har nåt sorts tangerat rekord med Trap Queen - jag har hört båda typ varje dag i snart ett år, hur kan jag inte ha tröttnat?
Nån borde forska på det.
Hörni har ni märkt att helt plötsligt har VBDFR börjat blogga enbart om rap från Sverige och Norge? Det är inte vi som ändrat vårt beteende - det är ju för fan Sverige och Norge som släppt bomber på bomber och blåst loss taken från dörrarna. Kommer det hålla i sig? Vem vet men jag hoppas det. Hade inte allt det här släppts hade jag behövt blogga om att rapparen OHNO visat sig INTE vara backpack-rapparen Oh No, utan en ung kalifornier som vaknat upp och jobbar hårt som än mexare efter som han är en mexare. Nu behöver jag bara nämna det i förbifarten.
Om ni råkar ha missa alla andra släpp så behöver ni genast kolla på Höru Mig Bae-remixen och läsa om Mapeis rap om nr 1 och 2 här, Erik Lundins Araba här och Paaps Vingar av glas här. Har lyssnat på de Dida och Eboi-sångerna sjukt mkt sen Babak lämnade en bunt dunder mp3 när han gästade oss för nån månad sen. Och att Paap är tillbaka med nytt släpp är jävligt fett.
/Hugo
