En skulle kunna säga att jag hade glömt bort Jay Da Menace tills nyss när New Orleans-legenden Mia X la upp en bild på sin IG där de står tillsammans i studion. Jösses vad jag lyssnade på hans album I Could Hold My Own från 2007. Och satan i gatan vad bra den skivan var. Så självklart klickade jag mig vidare från Mias IG till Jays bara för att upptäcka att han ju släppt ett nytt tape på datpiff för bara några dagar sedan: och jag är en av de 121 utvalda som faktiskt bemödat mig att ladda ner det.
Jay Dawg är ingen ungtupp direkt. Eller Jay Da Menace som han heter nu, han bytte antagligen av konkurrensskäl (det dök upp nya J-Dawgs, t ex en backad av Slim Thug*). Jag har inte lyssnat på skivan ännu. Jag vet inte ens om jag kommer göra det. Varför skulle jag?
Eller fan, visst i helvete kommer jag göra det. Om inte annat så för nån sorts skuld-hantering över att jag lite övergett flera gamla favoriter till förmån för nya favoriter på sistone. Jay Dawg får symbolisera alla nya Mob Figaz, Ampichino, Young Bleed, och typ S.L.A.S.H. album och karriärvändningar jag har undansluppit att hålla koll på de senaste åren. Tänk för en gång i tiden lyssnade jag då och då om på gamla Big Boy-skivor och sånt. Big Boy är alltså ett av fyra stora New Orleans-skivbolag som skapade det jag nu kallar NOs golden era på 90-talet till tidiga 00-talet (jämte Cash Money, Mobo och No Limit så klart). J-Dawg var med i den extremt feta gruppen Black Menace och eventuellt även i NOs egna Boot Camp Click (inte samma som de från östkusten).
Förlåt Black Menace och alla i Big Boy och alla andra, jag har inte koll på vad ni gör längre. Den enda gången jag tänker på dig numera är när skrockar åt Oslo2010-gänget (Petter417, Hejsimon. NRFN och jag såg G-Side i Oslo 2010) skämtande om att vi skulle spela detta New Orleans-anthem på ett rapquiz och låta folk gissa rapparna. När C-Murder säger sitt namn skulle vi blurra för det skulle bli för lätt. (det är alltså 10 min av okända rappare, som dock är fantastiska. Den näst-kändaste efter C-Murder är Baby Boy Da Prince)
Så som skuldhantering för att jag glömt dig ska jag lyssna på din nya skiva J-Dawg. Förlåt Jay Da Menace.
Det kan väl nämnas att det finns andra anledningar till att lyssna på dem också, för er som inte har mitt specifika skäl. T ex låter J-Dawg, förlåt Jay Da Menace, fortfarande extremt New Orelans. Dialekten är där (för er som gillar True Detective), de mustiga och studsiga beaten, den ärliga 90-tals rapstilen där rapparen ogenerat försöker låta cool, och såklart detta med att Mia X uppenbarligen går i god för hans musik i och med att han lyckats locka henne tillbaka från pensionen.
Lyssna gärna själva!
Är ni mer intresserade av att lyssna på hur J-Dawg lät under sin prime så ska ni trycka på play på JBs Big Boy Records mix här nedan. Både J-Dawg solo och Black Menace är med. Och följ JBs blog, tumblr och soundcloud.
Av: Hugo
*kanske återkommer VBDFR till ämnet rappare-med-samma-namn!
