Skribenten och illustratören Anna Nilsson gjorde en make over-inlägg på spelsajten Svampriket – och kunde aldrig ana vad som skulle hända sen.

Fast egentligen är det väl precis vad alla hade förväntat sig. Skeendet följer exakt samma mall som det alltid gör. “Kvinna gör X för att belysa skeva könsbilder, möter fullständigt oproportionerlig hatvåg från internet-män”. Men vad var det Anna Nilsson gjort? Hon tog åtta stycken fightingkaraktärer och designade om dem så att de såg mer mänskliga ut.


Karaktärer som ser ut så här:



Designades om så att de såg ut så här:



Ganska snart nådde Nilssons inlägg större internationella forum och spelsajter. Och det var då det hela exploderade.

Kritiken mot Nilssons skisser är stenhård. Till största delen handlar den om att hon inte är tillräckligt skicklig med pennan för att ge sig på att göra en omdesign. Vilket naturligtvis är otroligt dumt. Vem bestämmer när någon blir tillräckligt bra för att rita utifrån egna idéer, liksom? Klassisk härskarteknik. En del av kommentarerna drar också ett klassiskt Gamergate-kort och kallar Nilsson rasistisk för sina versioner av de klassiska spelkaraktärerna. Karaktärer som alltså i många fall redan från början är exotiserade, sexistiska och gravt orealistiska stereotyper.

Jag tog mig ett snack med Anna om det som hänt.

Varför ville du göra om designerna?
– Alltihop bottnar i frustrationen över att karaktärsdesignen för kvinnor i fightingspel inte har utvecklats nämnvärt sen det tidiga nittiotalet. Alldeles för många av dem spelar fortfarande mycket på sex, har helt orimliga kroppsproportioner och akut klädbrist. När jämställdhetstänket går framåt inom så mycket annat står fightingspelen oroväckande stilla. Så jag ville visualisera problemet, och samtidigt säga: "Hörni, så här kan man också göra!".

Vad hade du förväntat dig för reaktion?
– Från Svamprikets läsare, i princip enbart glada tillrop och konstruktiv kritik. Från de utanför våra kretsar... mindre konstruktiv kritik. För att uttrycka det milt.

Hur blev reaktionerna?
– Svampriket har en enormt trevlig following, våra läsare är dedikerade och storsinta, så från dem fick jag den responsen jag väntat mig. Sedan länkades artikeln till 4Chan, och då började trollen läcka in och hata.

Märkte du någon skillnad i reaktioner och kommentarer när internationella spelsajter började länka till artikeln?
– Kommentatorsfältet på Kotaku är mestadels negativt, till såväl ämnet som konsten i sig, med några få som går i försvar för vad jag har att säga. Vilket var vad jag väntade mig. Ska man titta på det hela som stort så kan jag känna en viss ånger för kvalitén på skisserna jag la upp, för ett gäng ganska sladdriga konceptskisser är inte det man vill visa upp när en stor del av spelvärlden börjar granska dig i sömmarna. Men det är bara min konstnärliga fåfänga som talar.

Har du märkt några positiva effekter av att du länkats på Kotaku och dylikt?
– Inte direkt, även om vi har fått väldigt tung trafik till sajten. Det finns att hitta i kommentarsfältet, men jag varken orkar eller vågar finkamma kommentarsfältet efter dem.

Jag såg några kommentarer som skrev att du var rasist för att du använde traditionella klädesplagg på felaktiga sätt (typ), vad har du att säga om den kritiken?
– Det där rör mestadels Elena som är från Kenya, och många gick genast in och tog designen i försvar eftersom hennes originalklädsel inte måste anses vara vad den typiska kenyanska kvinnan bär. Hennes fightingstil är dessutom capoeira, så att hon skulle representera Kenya och enbart Kenya var inget jag övervägde. 

Läs hela originalinlägget på Svampriket här. Läs även Amat Levin om de områden där vi är sämst på jämställdhet och Sebastian Lindvall om fem hjältinnor vi hellre ser på film än ännu en Spider-Man.