De verkliga stjärnorna på årets Nobelfest (hehehh lr *lr?*) tycker jag var Seinabo Sey och Anna Ternheim!

Seinabo var briljant per use och såg exakt ut som en DIAMANT. Det var nästan overkligt. Uppträdde med Poetic också, så fint med typ laserharpa? Gud, ni kids kanske redan är nere med det där senaste men tanta satt här och fattade noll annat än att det var fett. Anna Ternheim är en av de få gitarrplinkiplonk-artister som jag gillar (ja, jag döpte just genren till det, get over it). Gitarr och mysig skönsång är annars inte min grej men Anna har jag lyssnat på en del och jag tycker hon är magisk verkligen. Och här uppträdde hon med en cover på Backstreet Boys gamla dänga Show Me The Meaning Of Being Lonely och resultatet blev the bomb!

Lyssna och njut!