Jag såg det där Vetenskapens värld-avsnittet om 5:2-fastan i helgen. Den går ut på att man äter som vanligt fem dagar i veckan och drastiskt mindre två. Av detta ska man ha större chans att förbli frisk och få ett längre liv, enligt forskarna (kolla på dokumentären för mer exakta fakta, mitt minne är som vi alla vet inte mycket att lita på). Drog igång med det idag, eftersom jag skulle på pilates igår och inte vågade riskera att vara hungrig, och först gick det hur enkelt som helst. MEN NU ÄR JAG BÅDE RASANDE, HÅGLÖS OCH DEPRIMERAD.

Eftersom hälsoeffekterna bara kommer om man lägger om sitt liv till det här systemet för evigt (FÖR EVIGT) så känner jag mig just nu mycket tveksam till om jag kommer fortsätta. Kanske gör jag en till dag (inte imorgon, fastedagarna ska inte följa på varandra) bara för att se om nåt blir bättre. Men jeez, om man kunde tappa håglöshet på burk skulle min just nu ha konsistensen av en Ben & Jerry's New York Super Fudge Chunk nyss tagen ur frysen. (Deppen ser jag mer i form av french toast och raseriet krispar som chips.)