Idag har jag varit på barnens skolavslutning. Först samlades vi i ett klassrum, åt lite smarrig tårta, och sen gick alla ut och stirrade på varandras ryggtavlor i ca en timme och sen var det slut. Själva "scenen" där allt skedde var nämligen placerad på marknivå så det var nog bara de längst fram som såg något.

Det låter kanske tråkigt att stå där och stirra in i någons rygg men något rätt spännande hände medan jag stod där i föräldravimlet. Som ett sus spred sig ett rykte bland oss, först kunde jag knappt höra, men efter ett tag hörde jag. Jag hörde: SOL SOL SOLEN ÄR GUL *klapp klapp*

Jag blir så lätt så himla ledsen på såna där grejer. Yngsta barnet till exempel slutar ju sin förskolaklass nu för att börja ettan nästa läsår. Det här var sista lekåret för honom liksom. Det är fan i mig inte okej!! Minns när äldsta slutade förskoleklass och hennes fröken (samma fröken som nu) ställde sig och läste en jättefin dikt inför hela sällskapet och jag fick använda tre hästkrafter för att inte börja fulgråta. 

FAN TA VACKRA DIKTER SOM VÄCKER STARKA KÄNSLOR OCH LIV INOM MÄNNISKOR.

Tack gode gud var dikten hon läste denna gång inte lika känslosam så jag klarade mig gott genom att stirra på prylar och reflektera över inredningen. 

Nu är sommaren officiellt här och jag håller på att värma lite pizzza i ugnen för nu jävlar är det fest. Ha en härlig sommar alla!