Det var en helt vanlig dag för typ 10 år sen och jag såg en tröja som jag tyckte såg okej ut på H&M. 

Den hade i mina ögon allt: färgen, mönstret och en bekväm krage. 

Jag köpte den och har väl varit halvnöjd. Kragen lägger sig konstigt och passformen är sådär men ni vet vad man säger, kläder är inte primärt skapta för att va klockrena utan dom är mest till för att täcka vår kropp så att vi inte upprör vår omgivning med skandalös nakenhet.

Men nånstans mellan rikstatsvalet 2010 och dagens datum så hände någonting. Folk började fråga om jag är nitisk Fi-anhängare. Folk har velat veta om jag har röstsedlar hemma och om jag har ett altare med Gudrun Schyman på (ett foto på henne alltså, nåt annat hade varit... lite spännande faktsikt men nej fy aldrig). 

Anledningen är typ det här. 

Rätt likt mönstret på min tröja. 

Så jag har lite ofrivilligt gått omkring med en Fi-tröja kan man säga. Det gör mig dock inte så mycket, i mina ögon finns det värre saker som man kan se ut att representera, till exempel smurfarna, Kristdemokraterna och Nestlés marknadsföring av mjölkersättning i u-länder.

Det känns ganska kul med nyval tycker jag. Det normala valet tyckte jag var rätt tråkigt och trist men nyvalet ger en ovanlig extrachans att kunna njuta av hela spektaklet.  Den här gången tänker jag inte ta mina demokratiska rättigheter så himla allvarligt för det som till sist avgör vem som får makten är, som ni alla vet, ett parti plockepinn som utspelar sig inne i rikstadshuset nån månad efter valet.

Så jag tänker ta det lugnt och bara tuta och köra med min imaginära lilla gaffeltruck (vet inte exakt vad jag menar med gaffeltruck). 

Jag ska lägga min röst på det här sättet (byt ut dollarsedlarna till röstkort) 

(och tänk er att det bara är ett röstkort, för fler röster än så lär jag inte att få)

I det normala valet röstade jag på Fi och det tycker jag var ett bra val. Men den här gången tänker jag inte rösta på Fi, jag kommer att rösta på V eller MP. Tror jag. Kanske väljer jag nåt helt annat eller tar Fi ändå men spontant tänker jag mig V och MP. Spela roll känner jag. Fuck it. 

WEEHOOO

Det som händer just nu (jag har hört ordet "regeringskris") ger mig intrycket av att det inte är nån större idé att rösta, det enda som spelar nån roll är hur bra, eller medvetet dåliga, partierna är på att spela plockepinn sinsemellan. 

Det är precis så här det ser ut för mig när min hjärna försöker göra en bild för att få någon form av grepp om det här kaoset.

Det är som att vi har röstat fram ett gäng barn med olika färg på reflexvästarna, och så har vi slängt in dessa barn på ett dagis. Vad som händer sen och vilka beslut som fattas bestäms sen utifrån ett parti plockepinn som barnen utför med regler som dels är förbestämda, dels bestämda allt eftersom, blandat med fusk, sabotage och krav på regler vissa "alltid kört med hemma". Kanske försöker de rent utav strypa varann med reflexvästarna, men det finns inget vi direkt kan göra åt saken för vi röstade fram dem och får skylla oss själva. 

Det känns mer konstruktivt att be till gud än att gå och rösta om jag ska vara ärlig. Så jag hoppas att det inte blir nyval.

Det har visat sig att miljöminister Åsa Romson inte är 100% miljövänlig (länk metro). Läste att hon har målat bottnen på båten med en dålig färg som numer är förbjuden. 

Första tanken för mig var "men hur fick hon tag på det om det är förbjudet?" och jag fick scener framför mig hur hon iförd gul regnrock sprungit omkring i hamnen klockan tolv på natten för att träffa sin båtfärgs-langare som var på genomresa från världshaven. 

bilden är ett montage

Och sen hade nån skarp journalist som fått ett tips suttit i en trälåda i hamnen och fotograferat hela skeendet genom ett litet titthål i trälådan.

Men nä (tyvärr), i stället handlar det om nån fritidsgrej som hon och vänner + familj gjorde tillsammans för 1,5 år sen och att hon inte ens visste vad det var för jävla båtfärg de målat med. Sen ba "Åsa Romson använder DIESELOLJA" ... okej. Men, jaha. Okej. Och informationen tycks jorunalisten ha fått från... *trumvirvel*... INSTAGRAM! Samma källa som gav oss nyheterna "Lars Ohlys penis" och "Paradise Hotel-stjärna körde på en älg". 

Nästa scoop: Gustav Fridolins farfar har asbest i garaget. 

Igår såg jag framförallt två saker diskuteras: Dels har SVT klippt bort nån skit från nån film så att man kan visa den för barn även fortsättningsvis och dels har Rossana Dinamarca haft en t-shirt med ett faktamässigt tryck på i typ rikstadshuset. 

Det finns inte så mycket att fundera över här. 

Vad jag inte fattar är varför SVT måste basunera ut sin millimeter-finklippniing i media och göra det till en "nyhet". Är det bara för att skapa en "diskussion"?  För alla, och särskilt folk på SVT, borde ju veta ju vilken typ av "diskussion" det blir och hur röttsam och dum den är. Men nä, tydligen är klick och delningar på facebook skitviktigt för "medias överlevnad". 

Kan inte media bara ta och dö ut i sin nuvarande klickomaniska form? 

Jag önskar att SVT i stället hade valt att klippa bort skiten i tysthet utan att göra ett nummer av det. Då hade de som saknade de bortklippta sekunderna av filmen kunnat märka det själva för att därefter eventuellt organisera sig och skriva engagerande debattinlägg om det i en kamp att försöka få tillbaka det sämre originalet.

Lite så där som folk säkert har fått jobba för att få styckena ändrade. 

Jag vill så klart inte länka. Vet ni inte vad jag snackar om kan ni gå och lägga er som gladare människor. 

Igår fick vi föresten en vice talman som beter sig som en sån där ond mobbare i en Stephen King-roman. Jag vet inte exakt vad en vice talman gör men jag hoppas att det inte är något viktigt.

Känns det verkligen som att det är val om en månad? För min egen del känns det surrealistiskt. Detta är alltså den demokratiska höjdpunkten som jag borde ha väntat på i fyra år men nej. Jag känner mig som tagen på sängen. 

Jag önskar att partiledarna hade var sin blogg. Jag vet inte varför partitopparna undviker bloggande så nitiskt. Kanske har deras PR-specialister sagt åt dem att de, likt bandet Coldplay, upphöljs i "mystik" om de inte visar sig i förstaperson på nätet. Coldplays medieteknik har alltid varit att enbart ge enstaka intervjuer för att vidhålla fansens nyfikenhet, vilket har varit ett lyckat tilltag för Coldplay.

Men jag anser att Coldplay är Coldplay och att regeringen är regeringen. Och detta är en åsikt som jag står fast vid med säkerhet.

Så jag skulle vilja att alla toppoliktiker börjar med att blogga. Det vore jättebra och praktiskt för mig som inte orkar jaga dem över flygplatser, torg och tv-kanaler. Är deras tidsschema alldeles för hårt späckat skulle jag kunna nöja mig med att de reggar ett konto på ask.fm. 

Varför bloggar ni inte?

Tänk om det skulle komma fram att jag och Reinfeldt haft en hemlig relation. Den skulle inte nödvändigtvis behövt ha varit av sexuell art men en relation där jag och Reinfeldt helt enkelt hade träffats och umgåtts massvis i smyg.

Det skulle inte spela nån roll huruvida vi haft en platonisk relation eller ej, folk skulle ändå bara anta att vi inte haft det.

Och jag tänker... skulle jag få bokkontrakt efter uppdagandet? 

Och skulle folk bli besvikna om boken blev en barnbok som handlade om ekorrar och björnar som inte kan prata med varandra men som ändå umgås?

Och skulle folk missförstå boken och tro att den i själva verket handlade om mig och Reinfeldt?

För det skulle den inte. Den skulle handla om fiktiva djur i en fiktiv skog och historien skulle vara fylld med äventyr och till slut även dödsfall, då alla bra barnböcker innehåller dödsfall. 

SÄPO skulle blandas in för att skydda Reinfeldt ifrån mig, för de skulle tolka dödsfallen i barnboken som direkta hot. Hu, det skulle bli en ryslig historia av svek, missförstånd och feltolkningar. 

Jag skulle bli ömsom hyllad av allmänheten, omsom förkastad, beroende var på förvirringskurvan twittrare förehöll sig just för tillfället. Risken finns att jag för alltid skulle bli förknippad med Reinfeldt, precis som Filippa, som orsakar alla möjliga skandaler som hon uppenbarligen vill bli förknippad med i stället.

Så det känns skönt att jag inte har nån hemlig platonisk myspys-relation med honom där vi möts varannan helg och ser Game of Thrones, även om jag just i detta nu inte kan låta bli och fundera på om jag inte saknar honom lite ändå, trots allt?? 

Nåt som verkar vara svårt att förstå för en del är att man faktiskt kan och bör lyssna på SDs väljare, utan att man för den sakens skull ska behöva lyssna på SD-topparnas ytterst suspekta och människofientliga retorik och allmäna grodor.

Alltså så här är det. SD är ett demokratiskt invalt parti och på så sätt kan vi alla vara överens. Men det betyder inte att de representerar lösningen på sina väljares problem. Och det är problemen vi ska lyssna på, inte de sk "lösningarna".

SDs partitopp är astaskiga mot både till exempel muslimer och kvinnor (och både och).  Jag känner mig noll trygg när Erik Almqvist till exempel insinuerar att våldtäktsoffer får skylla sig själva på samma sätt som en fotbollsspelare får skylla sig själv efter att ha blivit tacklad under en match. Var föresten inte han med när han och hans kompisar var ute på stan och kallade en kvinna för hora? Och typ Soran Ismail för "sverigefientlig" eller liknande? (jävligt banalt och obehagligt på samma gång)

 Jag vill inte höra saker som ifrågasätter människors rättssäkerhet med mera. Det trasar sönder öronen och förpestar miljön. Det är ett avfall och det luktar illa.

SD-väljare däremot är det alldeles nödvändigt att lyssna på. Varför känner de tex att de är i ett så enormt behov av en syndabock? Varför tror de att saker och ting blir bättre för dem bara för att man "minskar på invarndringen" och typ "förbjuder tiggare"? Vad är det som gör att de känner att de slåss med någon/några om såpass knappa resurser? 

För det är det SD anspelar på hela tiden i sin politik: en känsla av resursbrist. Att kakan snart tar slut. Att utrymmet är ringa. Att det står mellan "oss" och "dem", och att någon måste försvinna eftersom det "inte finns plats" för båda.

Trots att det knappast är "invandrare" som är problemet när det gäller resursfördelningen av våra tillgångar. Big stort humongos LOL. Så typiskt att folk längst ner på botten ska tro att vi ska behöva slåss för brödsmulorna, eller hur? Vi vänds mot varandra i stället för mot vad som egentligen är problemet. 

Och de som känner sig mest i risken för att "bli utan", att "hamna utanför ännu mer", det är generellt de som röstar på SD. Kolla själva. Jag hyser inga tvivel om att jag har rätt. 

Jag tänker på Latikerg där SD blev näst största parti till exempel. Jag är själv uppväxt i Latikberg. Man känner sig så sjukt marginaliserad när man bor där. Det känns som att Sverige inte finns till för en, som att politiken och makten inte ser en över huvud taget. Jag minns när jag var liten och såg på tv och förstod att "vi är inte en del av detta land". Ta den känslan på allvar. Det är många som har den. Själv flyttade jag ju därifrån. 

Men bara för att man lyssnar på problemen som finns på dessa platser, och detta är nödvändigt, så behöver man faktiskt inte lyssna på rasistisk/fascistisk bajsretorik och människofientliga "lösningar".

Lyssna på det här där Inez Abrahamzon uttrycker sig  varför SD vinner glesbygden. 

Är precis på väg ut genom dörren när jag nås av denna medryckande dansvideo med miljöpartiets Gustav Fridolin: 

Det är som jag skrev i inlägget om valvakan: 

"MP:s Gustav Fridolin sa typ "tjohej" och startade igång dansgolvet"

Gå gärna in och läs kommentarerna. Där ses dansen bland annat som en förklaring till att det är obegripligt att det gick så bra för dem i valet. 

Vad känner ni själva efter att ha sett filmen; är evenutellt förtroende för Fridolin utplånat i små skärvor eller har ni någon annan känsla? 

Nej nu ska jag dansa mig ut genom dörren.

Kollade in de fem bästa programpunkterna på helgens Feministiskt forum. Jag är ju intresserad av sånt liksom, men satte andan i halsen när jag fick se bilden på miljöpartiets språkrör Åsa Romson. 

ÅSA FUCKIN ROMSON. Det är alltså DU som har varit far till mina barn i alla dessa år! Kolla här. 

Så. jävla. lika.

Jag typ dog lite. När jag träffade barnens far var han en blyg, söt och totalt politiskt ointresserad kille. Han gillade mest bilar och att sitta framför tvn med mig och äta pulvermos direkt ur kastrullen. 

Sen jag upptäckte detta har jag försökt lyssna lite bättre på vad barnens far säger till mig. Tretton år har gått sen vi blev ihop och jag tänker att jag kanske har förbisett delar av hans personliga utveckling. Och jag inser nu att han pratar mer än vad jag trodde om gifter i vardagen och varför det till exempel är så himla viktigt att få igenom en vettig EU-lagstiftning som förbjuder plastpolymerer och hormonrubbande beläggningar inuti konservburkar av plåt. Han har också sagt nåt om gruvutsläpp och vargjakt. 

Och jag slår vad om att lyssnar man på Åsa Romson riktigt noga så förstår man att hon är otroligt intresserad av att "sänka golf-tvåan", "köpa nya fälgar" och att hennes största problem här i världen är att "bromsrören måste bytas ut innan onsdag". Typ såna grejer. Dolt mellan rader av kollektivtrafikens nytta för samhället.